Är retro inne?

Ibland är det tufft att vara retro. Att det är inne, och frågan är om jag varit inne idag. Retro är det i alla fall.

Ni förstår, efter dagis idag, som idag var riktigt skojigt, så åkte mamma och pappa och skickade iväg den vagnen som jag haft innan. De var inte helt nöjda med vagnen och hade hittat ett nytt alternativ. Mamma och pappa kan vara ganska duktiga samlare men vagnar kan man visst ha för många utav. Så de la ut en annons och redan efter 40 minuter var den i princip såld. Det gjorde att mina kära föräldrar blev alldeles överumplade. Så de fick hastigt beställa vagn och skicka iväg den sålda. Så vad fanns då för mig att åka i? En dubbelvagn med plats för mig och mitt småssyskon som inte kommit ut än. Och ja, sedan finns ju den mycket häftiga retro-vagnen...

Vet ni vilka som åkt i den här? Pappa och mina fastrar och även kusin R. Den är från det tidiga 70-talet i brun manchester och senapsgul galon inuti. Och en turkos, brun och gulblommig dyna till. Allt är visst i original.

Så idag var den ute och luftades på stan. Vi mötte upp Faster värst och förvarnade om vrålåket. Faster tyckte jag skulle leta reda på lite matchande kläder till så det blir som pricken över i:et. Mamma tycker att den är väldigt fin och att den glittrade fint i solen... Men försiktig får man vara. Kanske det finns framtida släktingar som ska kunna åka en tur i den i framtiden?

Mitt nya gips och dagisstart

Hej hej!

Här är jag och hälsar på mormor och visar upp mitt nya gips. Det är en gipsskena med förband runt och den sitter mycket bättre. Jag kan hålla saker och lyfta armen trots gipset. Och vet ni vad? Jag kan ta mig upp på gunghästen av bara envishet och gunga trots gipset.

Jag får dock ha kläder som är rymliga i ärmen så jag tackar att det är rätt årstid så jag kan ha kortärmat och slipper beskymra mig om jackor och sådant.

Men nu inför dagis så var det lite svårt att prova jackor, så mamma och jag får vänta lite med det. Men vi började inskolningen i måndags. Där var E och Leon. Jätteroligt med kompisar. Där fanns massor av leksaker som jag inte har hemma så det är riktigt spännande. Och gunghästar då... Mamma och pappa gömde nämligen min gunghäst för att jag inte skulle frestas av något som jag inte skulle ta mig upp på. Men jag visade dem på dagis att jag visst kan!

Och om ni inte visste så är jag den om är mest morgonpigg av alla. Så här kommer en bild på mig när jag precis kommit ur sängen. Då hämtar jag min krokodil som klapprar när man drar den över golvet. Mamma och pappa uppskattar inte ljudet vid 06.00, men deras väckarklockor verkar ju inte fungera så någon måste ju väcka de där sömntutorna...

Ja, okej då, jag ser inte jättepigg ut heller, men varför ligga kvar i sängen mer än nödvändigt?

Skrivet av Viola 12 augusti 2009 klockan 23:22

Söndagen började bra... men slutade på akuten

Söndagen började bra. Jag fick leka med gaffeln till lunch....

Ni skulle bara veta hur gärna jag vill ha bestik när jag ska äta. Eller egentligen behöver jag inte äta med dem. Man kan ju göra annat som ni ser på bilden. Dock är gaffel min favorit. Jag "hugger" gärna min mat, så att jag är säker på att den är död och inte rymmer. Sedan skrattar jag belåtet när jag fångat maten och äter upp den.

Efter lunchen åkte vi till Noel med familj och där var även Leon med sin familj. Vi hade jättetrevligt och innan det blev dags för bad stod vi och såg avundsjukt på de äldre killarna som fick bada. Leon och Noel badade sen med sina pappor och jag fick snällt titta på. Så är det när man har gips.

Men tyvärr slutade inte söndagen så bra som den börjat. På kvällen fick jag sååå rysligt ont i min gipsade arm efter ha snubblat över en leksak hemma och slog i gipset när jag föll. Efter att mamma pratat med sjukrådgivningen fick vi rådet att åka till akuten och där fick mamma och pappa veta att om man slår i gipset ska man alltid åka in och titta till att frakturen är i okej skick. Men tyvärr hade gipset inte suttit helt bra om vi förstod läkaren rätt och frakturen hade förvärrats så jag, mamma och pappa blev inskrivna i väntan på operation.

Halv två på natten fick jag äta för sista gången innan operationen och vi fick ett barnrum på akuten att sova i och på morgonen började förberedelserna för operation. Vid tio-tiden fick jag smärtstillande, byta om till sjukhuskläder och vi fick en genomgång av vad som skulle hända. Straxt innan elva var vi uppe på operation och alla var snälla men jag blev väldigt rädd och ledsen när jag skulle sövas. Efter operationen vaknade jag i ett annat rum där mamma och pappa kom rusande och jag fick sedan ligga och småslumra i mammas famn i ett par timmar. Operationen har gått bra och man opererade in ett par "stift" i frakturen och låst den. Stiften sticker ut genom huden och sedan har jag en gipsad skena över hela armen och sedan förband på det. Ett lite tjusigare gips än innan och stabilare. Mamma ska ordna bild när jag orkar ställa upp på bild.

Gipset och stiften ska sitta i minst 3-3,5 vecka och sedan ska jag röntgas och därefter blir det operation igen för att ta ut stiften.

När vi blev inskrivna på akuten så trodde inte mamma och pappa att det var så allvarligt, jag piggnade till efter Alvedon och mamma tyckte att hon kanske var i fånigaste laget och trodde att vi skulle bli hemskickna. Så mamma och pappa hade lite mat till mig med sig men inga leksaker. Så den snälla personalen på akuten gav mig en nalle. Och från operationsavdelningen fick jag ett diplom som ska in i mitt första album. Där står det att jag varit duktig! Och vilka sköterskor och läkare som tog hand om mig...