Gott Nytt År

önskar vi allihopa!

Julafton

 

Hemma hos oss stod plastgranen i full utsmyckning. I år tog vi alla färgerna vi hade. Jag köpte blått en gång på IKEA och det blev lite väl dystert och sedan dess har det varit guld och rött. Men för barnens skull körde vi på more is more! :-) Dessutom är det så att ju mer pynt som är i desto mindre ser man av plastgranen! Vi har dessutom dubbel belysning i år och det kommer vi definitivt ha igen för det var vackert. Jag skulle nog gärna kunna ha riktiga gamla klassiska girlanger nästa år, det blir nästan lite för lite med de kunna guldfärgade "kedjorna". Innan har vi haft glittriga och guldifärgade trådar hängande här och var men med en Axel som stoppar allt i munnen så struntade vi i dem.

Nåväl, efter många många frågor om när det är julafton och tomten kommer då kom till slut dagen tjejerna väntat på. Natten till julafton var minst sagt hemsk, det som varit jobbigast med vattkoppor är att de gråtit och klöst/kliat sig väldigt mycket. Framåt morgonen har de sovit, förmodligen av ren utmattning så vi har i alla fall haft sovmorgon. Julafton var inget undantag utan vi sov länge och Viola var först uppe. Jag hade hängt upp deras julstrumpor och lagt i varsin julklapp. Viola blev helt lyrisk och berättade att Tomten varit här och hon fick tåligt vänta till alla syskonen var vakna. Tjejerna fick nya badleksaker i form av insekter och blommor. Axel fick en boll med tyngd i, vilket gör att den inte rullar rakt. Badleksakerna gjorde att det fick bli ett julbad så de var rena och fina inför julfirandet.

 

I år var vi hos farmor och farfar för att fira jul och här är tomten Axel. Vi började med fika och titta på Kalle Anka och alla utom Axel tog det lugnt och tittade. Axel tröttnade lite men han fick sitta i många knän och få uppmärksamhet så det gick ganska bra faktiskt. Därefter var det dags för julklappsutdelning och Björn fick läsa för tjejerna som sedan sprang (Malva hoppade fram med julklapparna) runt och delade ut.

 

När man hoppar fram så klarade inte kameran att fokusera på Malva, men det är i princip den enda bilden på Malva från julafton så håll till godo!

 

Sedan när alla julklapparna var utdelade och det var ett gäng, så fick vi öppna julklapparna. Jag bjuder på en bild på mig som inte direkt var så fördelaktig, men jag fick sitta på golvet och hjälpa tjejerna med öppnandet. Vad fick barnen då? Tjejerna fick varsin klänning, det kommer bild på den i senare inlägg. De fick kaffekokare till deras kök, memory,  rittavla, väskor (från Björn och mig, en med pippi på och en med Barbapapa), pippikläder och en gemensam sagobok. Axel fick en sådan där pinne man trä på träringar så blir det en figur, en liten schäfer, strumpor och pyjamas och en spelande giraff. Det känns som vi kom hem med fler saker men det är det jag kommer på nu.

Viola helnöjd med sin pippidräkt!

dan för dopparedan

 

Dagen för julafton fick vi först besök av Erik, Jonathan och David då de var lite sugna på att få vattkoppor. Vi förstod att de berättat om vattkoppor för barnen för Jonathan frågade om vattkopporna inte borde dyka upp snart, han trodde nog i princip att de skulle hoppa över från Viola och Malva direkt! :-) Det är ju i princip så viruset arbetar men samtidigt så tar det ju lite tid innan det bryter ut. Efter nyår får vi veta om det hela lyckades. Barnen hade dock roligt med lussefikat och skålade allihopa. Så härliga de var!

 

Axel var riktigt sugen han med på lussekatt! Han gillar det mesta, och äter mer än gärna av vår mat.

Så avslutar vi med en knäpp bild på Viola! Vet inte vad hon sysslar med dock!

På kvällen firade vi Calle som fyllt år och vi åt massor av smaskig julmat. Har några bilder därifrån men vet inte om fotomodellerna vill vara med på bild här, får undersöka saken...

Axel 10 månader

 

Grattis på 10 månadersdagen Axel! Vårt älskade lilla energiknippe! Under julen har han börjat vinka när någon annan vinkar, i och för sig med hela armen men det är en början. Han står mer och med utan stöd och knatar på bättre och bättre med stöd. Han ska verkligen pilla på allt! Kan berätta att mormor skojade med Viola när vi skulle åka hem igår. Mormor sa "Jag tror jag behåller Axel" Viola tittade på mormor och sa "Mamma köpte Axel till oss så du får köpa en egen bebis"

 

Idag möblerade vi om och fixade i Axels rum. Allt för att det ska bli lite mer barnvänligt. Innan hade vi bland annat router och sladdar där inne men Björn har spikat sladd och fixat så att den hamnade i köket istället. Dessutom har vi tagit bort ett skrivbord så Axel fick en expedit-hylla i sitt rum. Vi ställde in alla hans leksaker där också. Han verkade riktigt nöjd och det blev bättre, själva känslan och rymden i rummet är bättre. Även om den känslan inte riktigt kan förmedlas genom bilderna. Jag hade gärna tapetserat om, Björn var väl lite sugen på det också men vi avvaktar. Just nu längtar vi enormt efter ett hus. Så på sätt och vis vill vi bara avvakta och invänta drömhuset.

 

Här sitter Axel och vill leka med sina leksaker, bland annat några julklappar som han fått. Och så var det någon som hemskt gärna ville vara med på bild och dansade in framför kameran.

Sedan jag senast la in bilder så har vi tagit runt 140 kort och jag hoppas snart kunna lägga in lite bilder från juldagarna.

God Jul och vattkoppor

Till och börja med vill vi önska er alla en riktigt god jul! Här är årets julkort. Axel tuggar på en tågräls och tjejerna sjunger "I ett hus vid skogens slut"! Just så knasiga blev våra julkort! Men precis så knasiga och busiga är våra barn.

Om någon undrar. Vattkopporna gjorde entré i måndagskväll för Viola och Malva och Axel i tisdags. Malva har minst antal koppor, ett tag hade hon bara tre men idag har de åtminstone fördubblats. Viola har det värst. Vi är på gång in i den andra riktigt dåliga natten. Björn är just nu upptagen med att ta hand om en ledsen och förtvivlad Viola. Vi har testat alsollösning, kylbalsam, potatismjöl och ett medicinskt preparat. Vår BVC-sköterska ville inte skriva ut Tavegyl för barnen blir slöa och dåsiga av det och just nu vore det den mest efterlängtade biverkningen. Hon klarar dagarna bra men igår natt och natten/kvällen hittills är inte roligt. Hon har ont i underlivet, kopporna kommer ju tyvärr överallt, klöser sig själv överallt och vill att vi ta bort kopporna. Hon har frågat om de är borta till julafton och tyvärr kommer hon vakna med dem imorgon. Jag hoppas att julklappar och trevligt sällskap ska pigga upp henne...

Vi ska bara inte prata om vår BVC-sköterska. Jag har tyckt att den nya vi fått verkar trevlig, men hon hade ingen koll på vattkoppor och hur det fungerar med bältros. Hm, då blir man ganska irriterad faktiskt!

Nåväl, nu hoppas vi att det snart vänder så att vi får en någorlunda fröjdefull jul!

I väntan på vattkoppor

Här väntar vi på ett eventuellt utbrott av vattkoppor. Det hela är lite påfrestande att vänta och ge alla en chans att ta ställning till om de vill träffa oss.

Det hela gav mig en rejäl utskällning på föräldragruppsträffen i torsdags. Vi kom in på det hela och jag sa att barnen i slutet av veckan kunde (ja kunde) drabbas och ingen sa något och ingen frågade något. Men jag hade en rejäl utskällning i min mail om att jag förmodligen förstört deras jular och jag inte borde kommit. Du milde! Jag var gråtfärdig efter det och ingen kunde acceptera att de inte kan smitta innan helgens slut och då någon dag tidigare. Att jag så klart inte kommit om det funnits några belägg för smittorisk. Däremot kan man ju aldrig garantera att det är något de inte kan smitta. De kan ju träffat vattkoppssmitta tidigare via dagis, eller vanlig förkylning, eller nästan vad som helst. Dessutom var det förkylda föräldrar och barn på fikat också, men jag råkade nog bli syndabock. Jag tog rejält illa vid mig och fick be om ursäkt och det hela hjälpte väl knappast för de bara berättade om alla tårar som skulle rinna på deras kinder om julen blev förstörd (Hm, de verkar inte ha någon koll, om de hade blivit smittade av någon anledning så är det snarare nyår som skulle drabbats. Och om man är så fullständigt livrädd för att bli sjuk över just jul som enligt flera var den viktigaste helgen på året så kanske man inte bjuder hem 10 barnfamiljer en vecka innan jul?)

Jag träffade i lördags en ur föräldragruppen om inte sagt något alls och hon tyckte det hela var överdrivet och fånigt och det kändes skönt att höra. Det var bara jag och Axel och han har istället varit snorig i helgen. Ja, tjejerna också. Några vattkoppor har vi inte direkt sett heller. Ikväll när tjejerna badade såg jag en prick på Violas mage och om vi synade ordentligt fanns en yttepytteliten prick på ryggen. Ibland har hon prickar (vi var lite oroliga förra gången hon hade kunnat haft vattkoppor, då hade hon en underlig prick på foten men den försvann fort) så vi ska väl inte ta ut något i förskott nu heller.

Något som faktiskt är roligt är den utvärdering av inskolningen som gjordes i torsdags. De tyckte tjejerna hade varit väldigt duktiga och framåt och orädda. Vi kunde ju konstatera att det säkerligen har med viss förskolevana från tjejernas sida men även att de är så sociala och framåt. De åt bra (Inte ett dugg förvånande) men något som var väldigt förvånande var att de lekte mycket med varandra. Viola lekte med vem som helst och Malva försökte nästan alltid hänga på. De är väldigt gosiga mot varandra där och jag trodde inte på det förrän jag en dag kom mitt i sångstunden och hörde på håll "Min Malva", "Min Lola" och så höll de på så. När jag kom in i rummet så satt Malva i Violas knä och Viola kramade om Malva! Jag kan säga att jag var minst sagt förvånad!

Dessutom fick jag veta att varje dag de är på dagis så går Malva på pottan och kissar! Fatta det! Det har ju inte hänt hemma och vi har sedan vi fick veta det försökt här hemma men icke! Hon vill gärna ha trosor och det är roligt att gå på pottan men likväl hamnar inget i pottan. De hade trott att vi drillat henne hårt och vi hade ju inte ens en potta framme just nu! Men vi låter i alla fall henne gå på pottan om hon vill så får vi se hur det går.

Glömde ju berätta att Axel var på BVC idag. Jag ringde dit och tänkte avboka tiden då han var så hemskt snorig, men vår BVC-tant ville absolut vi skulle komma ändå. Det var 10 månaderskontroll och han var 8 månader senast han hade koll och nu var det även läkare som skulle undersöka och hon ansåg att alla barn mer eller mindre snoriga och hon hade inga småttingar efteråt. Han vägde nu 8550 gram och den här gången följde han kurvan bättre, men hans kurva ligger en liten bit under medel. Men som läkaren sa, han ser inte mager ut och pigg var han ju. Han skrattade och busade inför dem även om han var snorig. Godkänt fick han också. Kanske ska nämna längden. 72,5 cm och i princip samma som sist så de senaste mätningarna var väldigt nära varandra. Nu sa BVC-tanten att han hade huvudet lite på sned så han är längre än det mått de fick. Förra gången mätte hon honom på golvet här hemma och gången innan dess var det i Ronneby. Jag är inte oroad där heller, vi märker ju att han växer ut saker på längden (men inte på bredden!)

Luciastund på Borgmästaren

Igår var det Luciastund på tjejernas dagis. De tyckte barnen var för små för att ha ett klassiskt Luciatåg så de samlades hos en fröken (Viola sa fröken faktiskt till en av dem) vid ett bord där de tog fram figurer som de sjöng om. Allt från Lucia, tomtar, musen med fällan (Ojoj, alla barnen pratade om fällan!) Eftersom de bad om att man skulle respektera varandra så ville de inte att man skulle lägga ut bilder på barnen på sociala medier så jag har beskurit bilderna så hårt jag kunnat och pixlat allas ansikten som ändå syntes. Och bloggen är ju inte publik i det avseendet heller. Skulle någon ha något att klaga på så säg till så tar jag bort bilderna, även om jag tycker att de är anonyma nog.

 

Malva fick vara pepparkaka och Viola Lucia. Dock inser jag att jag borde köpt ett nytt lucianattlinne för Violas var för kort. Jag hade fått för mig att det var ett 110/116. Jag ägnade nästan hela kvällen innan med att leta i kusin Rebeccas urväxta kläder efter lucianattlinnen men inte ett enda kunde jag hitta. (Dock hittade jag en och annan tröja som Viola kan ha snart) Något som var lite underligt var andelen tomtar! Aldrig har jag varit med om att så få var klädda i lucianattlinnen. Inte en enda stjärngosse. Stackars Axel inser jag, jag kommer nog låta honom vara det när det blir dags för honom, för liiite tradition vill jag ha. Barnen ska ju ha julfest i nästa vecka så jag tycker tomtekläderna kommer till användning då!

När det var dags att sjunga om stjärnorna (Blinka lilla stjärna) så fick Viola uppgiften att tända och släcka stjärnan! Däremot undrar jag om de (personalen) tycker Viola är dryg. Va? säger ni kanske. Jag tycker Viola är finast i hela världen men hon är pratglad, tar för sig och räds inte för att ställa frågor. Under tiden de stod framme hos "fröken" så ställde hon frågor, svarade högst och tydligast av alla (en del barn verkade lite blyga inför alla föräldrar) och ja... hon tog lite plats helt enkelt. Kanske tyckte jag att hon lät så mycket just för att jag lyssnar efter Viola och Malva? Jag hoppas i alla fall att de tycker våra barn är trevliga även om jag inser att de inte kan tycka om alla barn.

Anna V fyller år

 

I söndags fyllde Anna V år och jag, Martina och Anette planerade en överraskning. Det ordnades barnvakt till barnen och så kidnappades Anna och fördes hem till mig. Anette hade gjort väldigt god ceasarsallad och Martina hade gjort en LCHF-tårta med grädde och hallon. Lite paket överlämnades och sedan satt vi pratade i flera timmar. Mycket trevligt!

 

Anna var mest på väg ut ur bild men är man födelsedagsbarn så får man stå ut med att bli fotograferad. Tycker tjejerna ser glada ut! Martina gör någon rolig min på ena bilden, men det kanske hon kan bjuda på? Såg på Annas blogg att jag såg inte riktigt klok ut, men men... Sådana här tjejmiddagar borde man ha oftare!

Så avslutar vi på en bild på Axel. Visst ser han lite annorlunda ut på den här bilden? Om det är håret, eller minen eller vad det är vet jag inte. Kanske att han bara växer fortare än vad jag hänger med. 6 små tänder har han, och han säger babababa och papapapa (men inte mamamama?!) Han är verkligen fysisk och är på ALLT! I alla fall så har han på sig ytterligare ett polarnfynd. Dock upptäckte jag ett litet hål, vilket verkligen var tråkigt för det är verkligen ett fint set. Jag ska försöka laga det, det sitter så man kommer nog aldrig notera det, men tog ändå upp det med försäljaren så vi har enats om att dela på priset eftersom byxorna är i bra skick. Lite synd ändå för man kan ju inte sälja setet sedan när bodyn är trasig.

I alla fall, jag köpte nyligen en matta med alfabetet på. Viola gillar verkligen bokstäver så jag tyckte den begagnade mattan som var till salu för en billig slant vore toppen. Dessutom minskar det eko och ljudnivån med mattor och det behövs. Färgerna såg bra ut men jag är lite fånig för jag vill tvätta allt som andra haft. Och kan säga att det visade sig att mattan var otroligt smutsig. Vattnet var mörkbrunt och luktade förfärligt och när jag sköljt den nästan 20 ggr så var det fortfarande sand och svagt brunt i sköljvattnet. Då var jag gråtfärdig. Dessutom började gummit att ge sig som var på undersidan så jag var måttligt road. Har hört av mig till säljaren så får vi se, man kan ju tycka att när man säljer något kan det vara någorlunda rent och åtminstone dammsugit mattan! Varje vagn jag har sålt har jag tvättat klädseln och torkat av HELA vagnen (till och med däcken!), tycker det känns illa att försöka en lerig vagn tex. Däremot har vi när vi köpt begagnade vagnar alltid mött vagnar som inte ens är dammsugna! Vad är det med folk? Jag är inte städmanisk på något vis, fråga Björn, men kan inte förstå att man säljer trasiga och smutsiga saker. Jag har förstått att märkeskläder har ett visst värde även med defekter men då måste man ju berätta det och priset vara därefter. Jag glömmer aldrig när Fia åkte hela vägen till Sölvesborg (var det dit?) för att köpa en vagn som var i uselt skick, solblekt och till och med trasig om jag inte minns fel. Och då var priset högt och bilden visade en fin vagn. Att man inte ha förståelse för att man inte får sin vagn såld när man luras så. Tror de verkligen att folk köper ändå? Det finns så mycket lustigt folk så det är inte sant!

Jaja, nog klagat om det här. Vi hade det i alla fall supertrevligt i söndags och Björn var med våra barn hos Jocke och Marianne i Listerby så när vi var färdiga tog jag bussen till Nättraby där Björn hämtade upp mig. Bussen var försenad så jag hoppade av på en tidigare hållplats då bussen tar en liten omväg innan den stannar på "hörnet" där vi kommit överens att mötas. När jag klev av blev det tokmörkt, all gatubelysning var släckt så det var riktigt läskigt. Jag brukar inte bry mig om sådant, men från upplyst buss rakt ut i totaltmörker och bilar som bländade när de körde förbi. Jag hann aldrig vänja mig vid mörkret. Dessutom hade Malva slitit sönder min reflex så jag kände mig rejält utsatt på så sätt. Men det gick bra och vi avslutade söndagen hemma hos Jocke och Marianne där Björn hjälpt till med lite köksrenovering!

Nu vill jag sjunga dig milda sånger

Ja, så heter en bok av Linda Olsson som jag läst ut idag. Anna V såg boken när hon var hemma hos mig i helgen (ja, det kommer ett inlägg om det också!) och sa att hon inte lockades av titeln. Så jag tänkte berätta vad jag tyckte om den.

Till och med handlar boken om Veronika som varit på resande fot nästan hela sitt liv och hon har en hel del i sitt bagage som hon gått igenom. Hon hyr ett hus i Dalarna för att pusta ut och reda ut det som hänt och i huset bredvid bor en gammal kvinna vid namn Astrid som folk i byn kallar för "häxan", hon är osocial och döljer på många hemligheter. Av en händelse så får Veronika och Astrid kontakt och tillsammans går de igenom sina liv och de blir goda vänner. Linda Olsson som skrivit boken är svensk men bor sedan många år i Nya Zeeland och hon knyter an båda länderna i boken. Hon tar hjälp av dikter som inleder varje kapitel och beskriver noggrant årstidernas skiftning i den svenska naturen. Det är en vackert skriven bok, med sorgliga och hemska livsöden med fokus på att njuta av sitt liv och ta tillvara på de möjligheter man får och de minnen man har.

Boktiteln är tagen ur en dikt av Karin Boye, om någon skulle undra. För övrigt kan jag nämna att eftersom jag inte äter fisk (mer än när jag är illa tvungen) så noterade jag att förutom pannkakor och våfflor åt de fisk, fisk och lite mera fisk och kanske lite skaldjur. Så fort det var tillfälle att fira så var det gravad lax, sill, egengjorda fiskbullar på gädda och så vidare. Jag kände inte direkt någon längtan (haha.. läser ni boken för står ni det fyndiga i den här meningen!) efter mat när jag läste. När de var på restaurang tillsammans så blev det till och med sill till förrätt även om de åt vilt till middag! Låter helt galet att jag noterade en sådan sak egentligen...

Överlag en läsvärd bok. Kanske lite väl beskrivande av natur och sådant, men författaren vill verkligen berätta om Sverige och det vackra i vår natur och de årstider och förändringar som sker här. Jag blev till och med bli blöt i ögat på några ställen för det var som jag tidigare skrev sorgliga livsöden.

Pepparkakshus och fortsatt storm

 

Axel i sin "nya" dress. Jag insåg väl att man kanske inte kan önska dyra klappar till Axel från Polarn och Pyret. Så jag hänger på Facebook där det finns en säljtråd för enbart Polarn och Pyret-kläder och där sålde någon förra årets färg av plyschdress. En tjej la ut flera set och det bruna hann jag köpa innan de andra var sålda. Nervöst var det allt, tänk om det inte skulle komma på posten. Nu var det väldigt bra pris och det dök upp i brevlådan. Det är i storlek 80 och lite stort, särskilt benen men Axel gillar att vara varmt klädd så han har verkligen myst i setet. Det är konstigt men Axel och Malva kurar gärna in sig i täcken och vill ha det varmt, medan Viola klär av sig typ hela tiden. Hennes dagliga klädsel här hemma är ett par trosor. Om vi har tur. Och här får man absolut inte gå runt naken så i alla fall ett par trosor tack! Dock hittade jag en kofta till Malva på HM, jag har hållit utkik efter den länge men missat den när den funnits inne. Nu fanns det en till Malva och hon gillade den verkligen. Det roligaste var att jag klädde Malva i den och när vi mötte upp Björn efter jobbet på ett husmöte så klädde vi av barnen och han såg koftan och utbrast bara så där spontant att det var en riktigt fin kofta! Jag blev hemskt stolt, Björn tycker jag gör bra val till barnen men det är sällan att han har starka åsikter (mer än att jag handlar en del, men han har tyvärr inte riktigt insikten på hur mycket som behövs och att alla tre behöver med jämna mellanrum ny storlek och så) och när han sa det så kändes det ändå väldigt trevligt!

Igår satte vi ihop ett pepparkakshus. Vi köpte det förra vintern men det hanns inte med men det har fortfarande några månader kvar på bäst före datum (vilket inte gjorde mig så sugen på att äta det dock) och jag köpte kristyr och allting då. Men nu satte vi ihop det. En takskivan var trasig så vi har "lagat" det. Vi dekorerade även varsin ätbar pepparkaka till dem och så får vi i helgen dekorera det. Och skulle det inte bli bra kan vi bygga en Smålansvillan, för de skickade oss en julhälsning med pepparkakshusmall med ett av deras hus. Jag måste säga att det är lite roligt! Fyndigt!

Ja, nu stormar det rejält ute och jag ska scrappa vidare på julkorten. Hälften är i alla fall gjorde och imorgon ska de vara klara. Det ska undanstädat på middagsbordet för på söndag får vi middagsgäster...

Axel går med stöd

och kryper på riktigt. Vi är superstolta!

Och jag låter supertöntigt men jag får väl bjuda på det och han blir ju glad! Det om något måste väl vara viktigast! :-)

Kallt och ruggigt

Ett kort inlägg: Efter mycket tjafs med den nya bankkvinnan så kunde hon hosta ur sig att vi inte fick lånelöfte (även om vi hade ett från en kollega till henne!? Kändes som en käftsmäll när vi besökt banken för en månad sedan och man räknat och sagt att si och så mycket håller kalkylerna för) Det förstörde hela helgen, vi fick ställa in visningen (eftersom det var privat visning ville vi inte lova mer och i synnerhet sedan det är mäklare från vår bank även om hon tyckte vi skulle fråga annan bank. Hon hade även jagat vår bankman då hon inte hört av sig trots hon lovat flera gånger) och jag som hade börjat tänka i banorna att det huset kanske var något för oss. Anledningen till att vi inte får lånelöfte verkar vara att jag inte har jobb, vilket den förra tyckte var okej, hon räknade istället på a-kassan, det var bara att de kan inte låna ut lika mycket om jag bara har a-kassa.

Jag sa till Björn att jag orkar inte längre, jag är trött och sliten med barnen hemma. Alla visningar och grejer som vi åkt på och allt. Men han har ändå fixat så vi ska få prata med andra banker, men jag antar att vår chans till huset i Rödeby kan gått oss förbi nu.

Det värsta är nog att efter ha pratat med både LB-hus (jättefina planritningar och hus, men så mycket dyrare än vår smärtgräns) och Smålandsvillan så känns ändå begagnat som något inom överskådlig tid. Jag märker att barnen är otåliga som bara den. Viola har pratat en del om trädgård och även om det inte är dåligt på något vis att bo i lägenhet, det är bekvämt på många sätt, så är det så bökigt om man ska "gå ut en sväng". Malva har sedan stormen förra helgen fått värsta knäppen när det gäller att de blåser. Hon gråter och skriker och håller sig för huvudet och i mössan. Det börjar redan när vi börjar klä på oss och idag när vi skulle in i bilen grät och hulkade hon sig en lång stund för att det blåste. Och vad ska jag göra? Vi bor så bra men det är ett blåshål. Så jag ska erkänna att vi är inte ute så mycket. Man måste ju ta med så mycket för bara vara ute en stund, och det är ju inte direkt något grönområde precis utanför dörren. Det är lite synd.

Det är så egendomligt. Jag har så länge jag kan minnas bott i lägenhet utom de senaste tre åren och jag saknar själva boendesättet. Det är så bekvämt att sätta igång diskmaskin/tvätt när man går och lägger sig. Det är den tiden man kan stå och pyssla med sådant, känns som det aldrig hinns med. Att bara dammsuga när alla lagt sig. Man behöver inte hyssa barnen hela tiden i rädsla för att någon ska klaga och ja man kan ju vara uppe halva nätterna om man vill. (och måste. Förresten, är det inte folk som klagat på att grannar spolat på toaletten på natten? Det hoppas jag man får göra? Vi har ju duschat nerkissade barn på nätterna så jag hoppas ingen klagar över sådant)

Jag är ingen trädgårdsfantast men det är ändå mysigt. Och som Björn säger. Om vi i ruggiga vintern längtar efter hus, hur blir det inte till sommaren då? ;-) Jaja, vi får väl se...

I övrigt har jag sökt ett jobb.... i Kalmar!! Ett jobb jag verkligen hoppas på. Det är på Försäkringskassan och de har ju kontor i Karlskrona så bara man får in foten så är det väl okej att arbeta i Kalmar. Det finns tjänster i Karlshamn också, och jag ska söka där med. Fanns även något annat i Kalmar som ska sökas. Annars verkar det dåligt i Karlskrona, men jag tror det finns ett jobb till mig! Det bara måste det göra!

Älskar att göra fynd

 

Apropå tidigare inlägg om matchande set så hittade jag ett begagnat set som är från Polarn och Pyret på Internet. Jag älskade färgerna men det lustiga är att tröjan som sitter bra är 122/128 och har ålderskategorin 6-8 år! Byxorna är 110/116 och sitter faktiskt riktigt bra. Björn gillar inte när jag ibland kollar Tradera eller liknande för oftast överför man pengar direkt från eget konto till säljarens konto utan att man fått varorna. Men det gick alldeles utmärkt. I det här fallet hade vi samma bank så hon fick pengarna samma dag och hann även posta det samma dag så paketet var hos mig dagen efter! Det är inte illa! (Jag har sålt på Tradera också, inte direkt så bra att sälja som man hört andra göra, i alla fall inte så det är värt allt vägande av saker, packa och sådant. Men de som vunnit budgivningarna har ju varit beroende av att jag varit ärlig. Det är ju tyvärr inte ens säkert med paypal eller liknande tjänster det heller.)

I alla fall, Björn tyckte det fina setet var lite pojkigt och det kan man ju tycka, jag tyckte det var fint, så hon kan få ha kjol till så blir hon nog nöjd. Det är inte kläderna som gör att hon ser surare ut än ett rönnbär. Hon är allmänt svår att ta kort på just nu. Vi har vid två tillfällen tagit kort till julkorten och det går alltså inte, de ser sura, uttråkade, ledsna och arga ut. Nja, någon gång kan ju någon av barnen se glatt ut men resten ser ut som de sålt smöret och tappat pengarna. Nu har vi valt ut den "bästa" bilden och skrivit ut dem så jag ska i vanlig ordning scrappa ihop dem. Vet inte riktigt hur jag ska hinna men det måste jag bara!

Nedan är en bild när Viola ville krama Axel. Hon såg väldigt glad ut när hon kramade honom, men ser väldigt dyster ut på bilden. Lustigt. Viola är väldigt glad för sin lillebror, kanske lite väl till och med och hon vill gärna ha honom i knät och gosa men han har verkligen inget tålamod att sitta still.

Husfronten då. Ja, vi ska på en visning till på det i Rödeby. Vi har varit i kontakt med en besiktningsman eftersom det är en sak man måste (bör) undersöka vidare och vi har tagit reda på vad det kostar och hur det går till. Banken är vårt stora förtret. Vår nya bankman har varit en besvikelse och vi funderar skarpt på att gå till en annan bank för att diskutera lån och sådant.