Gott Nytt år!

  önskar 

familjen Ringberg

Årskrönika 2012

Det här året har inneburit en massa stora förändringar! Detta blir ett inlägg utan en massa bilder men några kan vi väl bjuda på. Jag tar kort och gott om de stora saker som jag känner är det jag minns. Vi har haft många härliga kalas, födelsedagar, inflyttningsfest, myskvällar och allt det där. Men vissa saker vill jag ändå nämna här.

Jag hade tänkt skriva månad för månad. Året började med att vi fick en tomt tilldelad på musikgatan, men när vår budget inte kunde tillfredställas någonstans och efter de duster vi hade med HEM1 (det känns faktiskt väldigt långt borta nu) som inte kunde låta oss vara, och jagade oss. När LB-hus gick i konkurs och vi kunde konstatera att priserna var väldigt höga för tillfället la vi det på is. Vi var på en hel del visningar och kunde inte riktigt bestämma oss.

Under tidig vår var Erik och Linda hemma hos oss och vi pratade om att åka utomlands tillsammans, och Linda visste att Ving hade kampanjpriser och vi galet nog bokade en resa samma dag! När resan började närma sig och jag var arbetslös och sökte jobb ringde Manpower mig en dag när jag gick genom Hoglands park och sa att de precis lagt upp ett par tjänster som borde passa mig. Sök dem sa de och det gjorde jag. Kom på Intervju på Telenor som en av två tjejer. Jag var mig själv, och ni vet ju att jag är en social, framåt och drivande person och de som var med på mötet såg mig som en rookie, då jag inte hade jättemycket erfarenhet men ändock kunde rätt system. Men tjejen som var innan mig var som en tyst mus och man trodde inte hon skulle passa in i teamet utan när jag klev därifrån hade man kikat på varandra och nickat och sagt "hon passar". Jag fick jobbet på Telenor! Och har blivit kvar längre än jag trodde. I början var det tufft, min kollega hade det tufft privat och jag var otålig över att saker inte blev som jag tänkt mig. Men nu är det toppen, jag har förlängts 3 eller 6 månader till (Telenor säger 6 månader, Manpower 3 månader, jag vet inte vad jag ska tro!) och jag kan väl inte säga annat att de hade rätt om att jag var rätt i teamet, jag trivs som fisken i vattnet. Det är dessutom en arbetsplats där folk säger att man är duktig, det är hela tiden god kritik åt alla håll (sedan sägs det ifrån också, men att folk vågar säga till andra att de gör något bra tycker jag är underbart)

Nåväl, efter intervjun åkte vi till Mallorca. Vilken underbar resa! Vi njöt i stora drag, barnen pratar fortfarande om "nordpoolen". Det var en lyx måste jag säga. Nedan syns en bild på Malva, Jonathan och Viola. Vi hade tur med vädret, hotell, resandet. Ja allt. Malva var riktigt dålig innan, med kruppen och allt, men det vände så snabbt där nere. När vi kom hem vilade vi en dag och sedan började jag mitt nya jobb. Jag kan inte nog säga att det här med jobbet har varit en stor sak det här året. Man växer som människa och för min del blev jag plötsligt någon annan än en mamma. Jag fick prata med vuxna människor, äta lunch i lugn och ro, och jag fick lite mer utmaningar istället för mata, trösta, byta blöjor och hålla hemmet flytande! Det är stor skillnad. Att veta vad man ska göra varje dag!

 

2012 har verkligen varit det impulsiva året. Vi såg ett hus norr om Rödeby som var väldigt trevligt. Huset var ruskigt billigt, stort, med bra planering och fin tomt. Kanske inte det bästa läget om man avser gentemot stan, jobb och sådant. Men man fick mycket för pengarna och efter en solsemester så ville jag inte sluta resa. Så vi la ett bud, införstådda i att vi kanske en dag vill närmre stan, men detta var ett prisvärt hus helt enkelt. Vi köpte huset, målade det grått, vilket var heeelt fel år att måla om hus på. det regnade och regnade och regnade. Vi hade inflyttnings/5 år som gifta-fest ganska snart efter vi flyttat in.

 Huset har dock gett oss en hel del problem, Möss i mängder i garaget ett tag, Sixten och Blixten fick flytta in och de visade sig vara excellenta musjägare så de var verkligen värd sina kronor. Och de gosigaste katterna någonsin. Nemo, kaninen fick flytta in till oss. Hon är en oerhört snäll kanin. Men tillbaka till husproblemen. Många av elelementen är trasiga så vi har haft det bitvis riktigt kallt. Luftvärmepumpen låter en del och Björn avskyr ljudet. Den öppna spisen var inte sotad på länge (det hela visade sig inte vara konstigt när sotaren kom och berättade att de tidigare ägarna bara skjutit fram det och sedan skjutit fram det ett halvår, så det var tur att vi var hemma när han ringde på!) Varmvattnet fungerar sådär, och få hit någon som fixar det verkar svårt! Jag är riktigt less på det här med varmvattnet, och ägarna svarade att det inte fanns några problem med brunnen, vi har egen brunn. Men kraftigt missfärgat av järn, smakar inte gott i mitt tyckte, och missfärgning missfärgar duschkabinen, handfat, badkar och sådant. Visade sig när vi fick dit folk att filtret är helt slut. Så 2013 kommer innebära att vi ska ta reda på via mäklaren om säljarna gjort fel. Det är ju inte dolda fel precis.

Hösten 2012 innebar att jag dessutom blev me&i-säljare. Det blev en kick-off i Stockholm och en del me&i-träffar ute hos många trevliga tjejer! Det har inneburit mer arbete än vad jag trott, men jag kör våren också, så får vi se vad som händer därefter! En kollega cyklade från Nättraby till jobbet och jag som börjat ta tag i vikten blev än mer peppad och cyklade till jobbet senare den veckan. Det blev väl startskottet för en höst i hälsans tecken. Linda och jag har tränat 2-3 ggr i veckan på Friskis, och det har resulterat i (idag Nyårsafton) -11,4 kg sedan augusti. Björn har också kämpat på och resultat nedan kan ses här! Gladare, piggare och vi fortsätter kämpa. Jag har lovat mig själv en resa till NY om jag går ner 20 kilo så nu lägger vi nästa växel!

September innebar en resa till Stockholm då syrran gifte sig. Oktober innebar att jag fick en hjärnhinneinflammation och insåg att man faktiskt kan bli sjuk. Ingen rolig erfarenhet. Roligare i oktober var att barnen fick en liten kusin, Martina. I övrigt har hösten inneburit träning, jobb och me&i.  

Gällande barne så växer de i en ruskig takt. De bytte dagis efter sommaren, och det hela gick mycket bra. De är sociala, framåt och oblyga. Viola intresserar sig mycket för bokstäver och siffor och är lätt att ha att göra med. Men hon har blivit mer gråtmild. Får hon inte som hon vill så ska tårarna genast fram. Malva är vår lilla pusseltjej. Hon är klurig och en ganska bestämd dam. Axel är verkligen ingen bebis längre men har pratar fortfarande inte. Nu säger han knappt något, vi tycker nästan att han säger än mindre än tidigare, så det kommer utredas under nästa år. Han gör dock succé på dagis och har kompisar och ska visst vara duktig på att göra sig förstådd på andra sätt än talet.

Tack för ett bra 2012! Nu ser vi framemot 2013 med nya utmaningar och erfarenheter!

Jul, Jul febriga jul!

 Kan direkt konstatera att denna julledigheten inte går till historien som den roligaste. Onsdagen innan julafton ringde från dagis och sa att Axel var dålig och han blev snabbt ruskigt dålig. Det blev VC och antibiotika för honom som han fick på lördagen. Och helgens planer blev inställda. Malva fick feber på lördagskvällen men vi fick i alla fall besök på julaftonen. På morgonen fick barnen öppna någon julklapp var. Axel fick en sportflaska men Bilar 2 -tema. Tjejerna fick varsin målarbok och varsin pysselbok.

 På besök kom ett tappert gäng, farmor, farfar, morfar, Gunilla, Faster Marie och Rebecca. Nedan syns "julbordet". Barnen satt redo direkt. Vårt vardagsrum är inte julpyntat, inte mer än vad vi hade på själva bordet så de turkosa/mintfärgade väggarna INTE går ihop med rött. Men det är en behaglig färg, faktiskt och det svarta och vita passar fint till. Fast jag hade gärna haft ett mörkt golv till.

 Barnen hamnade i soffan nere för att titta på Kalles jul. De verkade nöjda med det, men trötta och griniga var våra barn och nedan, precis innan julklappsöppningen är tjejerna med på en bild syns de att Malva inte var pigg. De var helt slut när gästerna gått men julafton var nog den lugnaste dagen de dagarna. Nätterna har varit och är fortfarande till största del nattvak och ge dryck, hostmedicin och så.

 Många fina julklappar fick barnen, vi tog en tur till Kalmar på Annandagen. Barnen vaknade feberfria och Viola ville bestämt till mormor och moster Karin. Så vi åkte. Men framme var tjejerna hängiga, åt ingenting (Fattar ni, ingenting!!) Axel började piggna till så han åt, lekte, åt godis och hade det gott. Men tjejerna sov i princip hela besöket, som inte blev så långt. De låg i soffan och sov medan Axel försökte få med dem att leka. I fredags var alla feberfria hela dagen så men däremot blev jag dålig istället! Ja, ni hör ju vilken toppenvecka!

 

Just det, julklapparna. Jag har lagt dem på bilden med Malvas till vänster och Axels till höger. Malva fick ett par lila jeans och en grå stickad klänning av farmor och farfar. Ett lila skärp av Faster Marie. Av farmor och farfar fick hon även Askungen och Barbamama och badskum med Prinsessan Belle. Av mormor en ceriserosaklänning och moster Karin en ljusslinga med cirkustema. Från mig och Björn fick tjejerna "klackaskor" (Malva lila som syns på bilden och rosa till Viola, inte med på bilden. De är väldigt uppskattade, men skitkvalitet har vi märkt, synd!) De fick ju även som tidigare nämnt målar- och pysselböcker. Viola fick Rapunzel (Trassel), Barbapappa, en cerise stickad tröja och ett nattlinne med prinsessor av farmor och farfar. Av mormor en rosa tröja och moster Karin ett superhjältepussel i burk. Av faster Marie en enhörning (Viola har önskat sig en riktig häst, men vi har förklarat att man kan inte få en riktig häst så något annat kan du väl önska dig. En enhörning då svarade hon!) Axel fick av mormor en skjorta med slips, av moster en krokodil (ej med på bild). Av faster en vagn med klossar (alla leker med den, Axel staplar och Viola tycker bokstäverna är kul). Av Farmor och farfar fick han badskum med Blixten McQueen, set med bilar, jeans och en tröja. Från mig och Björn fick han sportflaskan, ett duploset med Blixten McQueen, samt två andra Blixten McQueen (Den ena skakar man så säger den lite och kör iväg och den andra kör man bara). Malva har egentligen en balanscykel i bilen, men den får hon lite senare, i denna sjukstugan orkade ingen ut och montera ihop den.

 Bilen fick inte vara med på bilden, för Axel skulle bestämt ha den. Han ÄLSKAR Blixten McQueen.

Av morfar och Gunilla fick barnen lite pengar att sätta in på sparkontot, och det var tre små söta tomtar som kom med dem. Tomtar som Gunilla tovat och dekorerat. Riktigt söta är de!

Jag fick presentkort på IKEA (Det blir till mitt efterlängtade skrivbord!), en sjal och en berlock till mitt Pandora-armband. Och en topp. i storlek 40/42, som passade! Galet!

Björn fick ett par jeans, skjorta, microfleecejacka,  en luftkompressor (han har varit mycket lycklig över den) tavla med dykbilder med mera.

Vi köpte oss själva en julklapp, ett objektiv till kameran. Objektivet gick ju sönder tidigare i höstas när jag snubblade i trappan och föll med kameran i handen. Objektivet gick sönder, men kamerahuset höll. Puh! Dock fick jag lite blåmärken, men det var ju "ingenting" mot hur illa man kan slå sig i en trappa.

Årets julkort

 Överst "Internetversionen" och nederst den i som hamnade i kortet. I år scrappade jag "färdiga" pysselsatser för julkort, men det kommer jag aldrig mera göra. De var glittriga och vackra men inga lim eller dubbelhäftande tejper i världen verkade vilja fungera för att hålla ihop de glittriga delarna så jag hoppas att korten höll ihop hos dem som jag skickade glittriga varianter till. Det tog över 1 veckas kvällstid att scrappa och jag inser att jag hinner inte längre att pyssla ihop dem. Därmed inte sagt att det inte blir det i framtiden, men jag kanske får sänka mina krav, jag skickar 25-30 styck varje jul och nu när jag jobbar så är juletider stressiga.

Jag vill dock säga att Sixten och Blixten tog fotograferingen ganska väl, de såg inte helt nöjda ut, men snälla som de är stod de ut! Puh!

Axel hämta telefonen!

Ibland gör man en dålig bedömning.  På lillejulafton var Björn och Viola en liten stund hos farmor och farfar. Jag fick för mig att flytta vårt köksbord till vardagsrummet. Matbordet och köksbordet är ur samma serie så det blir rätt fint som långbord och envis som jag är så "kan" jag själv. Malva sov i sin feberyra och Axel och katterna sprang runt och kollade våfflor jag gjorde. Att välta bordet då dörröppningen är för liten gör att dra igenom gick ändå ganska lätt. Tungt är bordet även utan ilägggsskivor men när jag väl fått in bordet i rätt rum fick jag den dåliga idén att dra upp bordet. Tog och rykte till och när bordet nästan kommit på rätsida faller det liksom tillbaka och med häftig kraft rakt på litteratur smalbenet. Aj aj aj! Jag känner hur smärtan liksom bara växer och tar över och det flimrar för ögonen och vips så svimmar jag. När jag ligger på golvet så snurrar hela världen och jag ropar på Axel dom leker i köket. Han kommer och kikar på mig och jag ber honom hämta telefon och hon kilar iväg direkt. Strax därpå kommer han med sin leksaksmobil och jag kan inget annat än att skratta, tacka och krama honom. Efter en stund vågar jag ställa mig på benet och det gick bra. Blåmärke, svullet och nu flera dagar senare hemskt ömt. Bordet kom på plats till slut. Jag ställer mig på andra sidan och tryckte upp det istället. Mycket smartare... Men en söt historia blev det i alla fall. Gulle-Axel

SNÖ!

Igår innan dopet så tränade jag (jag visste ju om att det skulle bli mycket gott på dopet och därefter var vi hos barnens farmor och farfar för adventfika) och jag tyckte det var så underbart. Kallt och SOLIGT! Jag har verkligen saknat solen så jag kände nästan att jag hade lyckorus efter träningen när jag körde hem och kände solen värma ansiktet.

Men säg den lycka som varar ;-) Det kom snö. Massor av snö tycker jag, och jag tycker inte snö är sådär jätteskoj. Vackert att titta på, skitjobbigt att hanskas med. Vi har borstat och borstat av bilarna, och skottat och det snöar fortfarande, så vi får starta morgonen men att skotta och ha oss. I alla fall. Vi är oerhört glada för våra termobyxor fynd från Ullared. För tjejerna ville verkligen ut och åka pulka och leka i snön. de såg ju pulkorna vi köpte i Ullared och det är ju drygt en månad sen så de har längtat. (Viola undrade dock om det var julafton nu när snön kom)

 Så förmiddagen begav vi oss ut, och som ni ser en hel del snö!

 Tefatet är livsfarligt att åka med, vi har alla åkt det idag och man får en himla fart och noll styrsel. men roligt är det! Viola hade nog kunnat vara ute hur länge som helst men Axel var den som fick bestämma tiden, all snö föll honom inte riktigt i farten men fick pulkan bra fart njöt han också.

 Björn spexar! Man kan ju tro att han var glad för snön?!

Vid lunch begav vi oss till stad för att kika in julskyltningen.Viola såg tomten när vi körde in och ville absolut vi skulle jaga rätt på tomten, hon var lite jobbig innan vi träffade tomten och kunde hälsa och berätta att hon önskar sig en riktig häst. (Ja, det stämmer hon vill ha en riktig häst, eller i andra hand en riktig enhörning. Känner att vi kan få LITE svårt att tillfredställa henne gällande detta)

Vi hittade en tjock fin mössa till Axel på Polarn (tyvärr hittade jag åter igen ett plyschset till Axel där, jag tycker de är så gosiga, men jag avvaktar tror jag) Vi åt lunch på McD, barnen gillade det och vi åt någon julinspirerad hamburgare som kanske inte var en kulinarisk höjdpunkt men helt klart med julvibbar.  Sedan gick en runda i Hoglands park. Malva frös väldigt mycket och ville in i alla tält eller helst av allt stå kvar vid brasorna. Inne i Gylles tält bakade man bröd och vi smakade ett mörkt, vad jag förstod surdegsbröd men julkryddor. Det var så gott så vi köpte med ett varmt alldeles nybakat och åt det till kvällsmat. Ren njutning var det brödet. Och med lite ost och fikonmarmelad så var det perfekt.

Davids dop

 Igår var det dags för Davids dop. Tjejerna var mycket uppspelta inför att träffa Ellie, Isak, Märta och "bebis-David" (De känner ju en större David så då har Davidarna fått nya smeknamn av Viola) Vi mötte upp Anna och Matilda och begav oss in i kyrkan. Vi var så förvånade över alla bilarna men det visade sig vara två barn till som skulle döpas. En Colin och en Vera. Våra barn tyckte dock att dopceremonin var lite i längsta laget men det gick ändå bra tycker jag. (Dock hade Clara och jag lite roligt åt att jag tyckte den tredje solisten sjöng rätt illa men första hade bra röst, Clara som satt framme och såg det hela visste att det var samma person, jag hade en pelare i vägen. Men Clara tyckte att andra gången tjejen sjöng så valde hon en tonart som hon inte riktigt klarade och på så sätt kunde jag tycka att det lät som en helt annan person. Mycket konstigt!)

 Nedan är faddrar, Ellie och Emmerly med på bild. Och David i famnen hos prästen.

 När jag tittade på bilderna efter dopet så kunde jag konstatera att Emmerly, David och Macke ser i stort sett likadana ut på bild, men de goa busbarnen nertill inte riktigt stod still, tittade någonlunda åt rätt håll eller gjorde miner. Men här är den bästa

 Otroligt lugna och gosiga David

 I församlingslokalen fanns massor av leksaker, ett rätt stort uppbyggt kök till barnen och barnen tror jag trivdes mycket bra. De fick korv med bröd och vi vuxna åt smörgåstårta. Mycket gott! Men nu i jultider kan jag inte säga annat än att efterätterna var bäst. Lussekatter, åh jag älskar lussekatter, och så cheesecake med pepparkaka! Mums!

 Våra barn i festkläder!

Blogga ifatt!

 När det var Halloween var tjejerna utklädda och redo för busiga barn som skulle knacka på. De förstod inte riktigt vad som kunde hända men var glada för att vara utklädda och det kom inga och knackade på.

 I tisdags efter dagis fick två av tre busungar gå till frisören. Eller hela familjen var ju med, men bara Malva och Axel blev klippta. Det fanns inte tid för tre barn på raken så vi tog vad som fanns. Malvas hår var alldeles för slitet och hon är fenomenal på att trassla ihop det och man får inte kamma. Men hos frisören gick det bra fast det kändes som halva Malvas klipptid gick åt att reda ut håret. Vi använder balsamspray ganska mycket, men tyvärr har flaskan gått sönder. (Men vi har beställt av Petra som säljer oriflame, och på flaskan är det Belle (från Skönheten och odjuret, och Malva har en sådan dock, typ barbiestorlek som hon är glad för) så den kommer nog bli poppis. Axels kunde vi inte bestämma oss om, det var lite för långt, lite för ojämt, och alldeles för slitet. Vi ville ändå att att han skulle ha lite längd så han behåller sin charm i håret. Alltså, han är ju sanslöst charmig och även om han är en biltokig kille (det är liksom en underdrift!!) så upplever jag honom inte som en tuffing så jag ville inte ha någon tuff frisyr. Vi testade hårloftet i Rödeby för flera jag känner talat så gott om dem och jag kan inte säga annat att de klippte mycket bra. På Axel var detaljerna väl genomtänkta. Jag ska försöka ta ett kort på en sådan detalj som jag tycker de gjorde mycket bra (lite som en polisong fast ändå inte). Malva brydde sig inte så mycket, hon var helt fokuserad på att få färg i håret, och det är väl INGEN som tvivlar på hennes favoritfärg? Lila. Jag ska försöka i helgen ta kort på tjejerna i sina ytterkläder så kan vi en gång för alla klargöra deras favoritfärger. De har fått vara med och bestämma och jag har låtit dem göra det!

Här en bild från innan jag blev sjuk. En sur Axel var med mig ute i trädgården när jag skulle försöka ta en bild på mig själv i min rostorange jacka mot ett höstigt träd. Det gick inte så bra då denna lilla herrn inte ville gå med på det. Sedan blev jag sjuk och när jag orkade tänka på det fanns inga blad kvar att nyttja för ändamålet.

Vad har mer hänt sedan sist. Jag har varit i Karlshamn på coachträff med kollegor (i fredags), främst från Blekinge och några från Skåne. Vi åt Thaimat, morotskaka, chips och massor av onyttigheter. På lördagen hade jag me&i-träff hos en klasskamrat utan för Kalmar. Sedan var vi hos Jocke och Marianne och åt ruskigt god mat och rabarberpaj. Söndagen hade vi Helene, Micke, Leon och Lilly hos oss. Frallbrunch kanske man ska kalla det. Och chokladmuffins som jag gjorde till tillfället. (Okej, att jag inte gått ner kan ju bero på sådana här intag. Och inte är det bättre av att en kollega till mig på jobbet älskar att baka och när vi visat vårt intresse för hennes otroligt dekorativa tårtor och bakverk så har nu på två veckor bakat cupcakes som jag och Jane fått smaka och vara testpanel. Det första receptet var gott, chokladmuffins med mustig mörkchokladfrosting med kolasås, nu i veckan bjöd hon på saffransmuffins med limefrosting. Det var underbart gott och jag känner att detta är något som jag bara måste prova på själv)

Helgen 3-4 november

Många planer blev inställda i och med hjärnhinneinflammationen. Linda och jag skulle gått ut och dansat. Jag har tjatat länge om att jag så gärna vill ut och dansa, kanske ta en drink (jag tar ju aldrig ett glas vin för det är alldeles för beskt, nej jag vet jag har inte vuxit upp än som inte dricker vin eller kaffe!)

Ullaredsplanerna såg ut att gå i stöpet också men med hjälp från Björns mamma och lite anpassningsbara jobb så kunde vi flytta det. Björn och jag åkte den 5 november. Jag avskyr folkträngsel så man kan ju undra varför vi åkte dit, men jag försöker ha koll på vilka dagar det är så lite folk som möjligt. Så vi åkte tidigt, vid 5 på morgonen och på en måndag. Det var  mycket folk med det gick riktigt bra ändå. Inte mycket vuxenkläder till oss dock. Till barnen lite grann och så julklappar förstås. Jag köpte faktiskt en onepiece med dragkedja hela vägen upp på luvan i rosa. Viola är oerhört avundssjuk på denna rosa, barbapapaklädsel. Hon frågar ofta om hon kan få låna den, och verkar inte alls förstå att den är alldeles för stor. Björn och jag lyckades få tag i termobyxor. Underbart, nu är vi redo för kyla.

Dock retar vi oss på att vi fick runt på de outlets som fanns där runt Gekås. I en av affärerna var MQ outlet och Björn som är i desperat behov av en ny vinterjacka, den gamla är alldeles för stor, gammal och sliten, och där hänger en Peak Performance jacke i flera storlekar för nästan halva priset. Björn provade L, och jag sa att den är för stor. Björn var skeptiskt och provar M och den satt som ett smäck. Så grymt snygg vinterjacka och även om han inte vill erkänna det så såg jag att han gillade vad han såg i spegeln. Men så tyckte han den var för dyr. 1700 kr (den kostade 3000 egentligen) så vi skulle gå en runda. På vägen hem, precis när vi kört så frågar jag om han verkligen inte vill ha den, men nej onödigt och dyrt. Så i veckan gick han igenom varenda sportaffär och klädaffär och provade vinterjackor och han gillade inget, inget satt lika bra och han kom lätt över 1000 lappen ändå. Så nu erkänner han att han nog borde slagit till på den. Och måhända att den var lite dyr, men jackan han haft nu är väl säker 5-6 år gammal så han byter ju inte så ofta och då tycker jag man kan unna sig något lite dyrare, i synnerhet om det är en ganska klassisk jacka.

Lördagen den 3:e var jag och tjejerna och såg Tingeling. Mycket uppskattat! Söndagen den 4:e åkte vi till Malmö, först för att gå på Varning för Barn-mässan där Me&i hade en monter och jag träffade lite kollegor och min coach. Trevligt. Barnen fick fina ballonger, och popcorn och allt möjligt i montrarna så de var nöjda. Därefter åkte vi till Marie och kusin Rebecca och grattade Rebecca som fyllde år. Vi fick även träffa lilla Martina, barnens lilla kusin. En sådan liten goding.

(Dessa tre dagar var dock lite väl intensiva för mig så jag har sovit som en stock om nätterna och somnat ganska tidigt om kvällarna)

Hjärnhinneinflammation

För drygt 3 veckor sedan fick jag hjärnhinneinflammation. Kan kortfattat säga att det var ingen höjdare. På torsdagen den 18 oktober vaknade jag på natten med hög feber och mådde riktigt dåligt. Var hemma dela dagen och på fredagen vaknade jag hur pigg som helst och åkte till jobbet. Lite tröttare än vanligt, men jag känner mig ovanligt pigg. Så här i efterhand verkar det ju hur skumt som helst att så snabbt bli pigg. Men det där viruset hade ju en överraskning. På lördagen stod jag på mässa, tjejmässa. Den var en besvikelse. Kvinnlig företagsamhet i Blekinge hade anordnat mässan och hade först en stor lokal, men när de inte blev så många anmälning tyckte man den stora var för dyr och valde Folkets hus. Och det var en minimal lokal. Jag hade i princip ingen plats alls för min klädstång och kvinnan bredvid mig gillade inte min klädstång och försökte ställa sina saker framför. Jag var ganska trött på henne. (På andra sidan hade jag en mycket trevligare person som dessutom bott i grannbyn och visste vem Björn och hans familj var! Världen är liten!) Jag fick huvudvärk på kvällen men tänkte jag skulle sova bort den.

Söndagen vaknade jag och kände mig sämre, men jag hade en me&i träff klockan 11 i Nättraby, så jag tryckte i mig värktabletter och åkte dit. Jättetrevliga tjejer och ganska bra försäljning men mitt under träffen kände jag att jag orkar inte mer, det tar liksom över. Och började oroa mig för om jag skulle orka köra hem. Jag försökte hålla god min och hoppas att de var nöjda. Hemma la jag mig sängen och försökte vila. Försökte lägga in ordrarna men det tog liksom emot. Jag var helt slut efter ägnat nästan hela eftermiddagen åt lägga in dem. Nu i efterhand fattar jag, men huvudvärken blev så intensiv när man försökte sitta vid datorn och koncentrera mig och trött. Så oerhört trött. På natten blev huvudvärken än värre, jag började kräkas och hade lite feber. Jag orkade knappt ringa 1177, jag vilade en stund innan jag ringde, försökte förklara symtomen för Björn för jag sa att om jag tuppar av så vet du, för det är inga bra symtom. (Sedan att jag bad honom klubba till mig så jag slapp ha så ont är en annan sak, och han gjorde inte det heller)

På 1177 ville man att jag skulle åka in till akuten och här fick jag direkt komma in på undersökningsrum och fick snabbt vård. Smärtstillande och något mot illamåendet. Man diskuterade möjligheten att det var hjärnhinneinflammation eller migrän. Först hjälpte medicinerna lite så jag kunde sitta upp utan att kräkas så första läkaren tyckte inte vi skulle göra en lumbal punktion (ryggprov). Men sedan började jag kräkas igen så då tyckte han att den andra läkaren som skulle byta av honom fick göra en bedömning. Hon tyckte lumbal punktion, så även om det varit en av mina stora skräckundersökningar så fick det bli så. Man får ligga och skjuta rygg under lång tid. Läkaren skulle känna på kotorna för att se mellan vilka som var bäst att ta provet och det tog sin lilla tid och en läkarstudent fick känna också. Det är nere i svanken de stack mig och när de känt färdigt la de lokalbedövning (helt värdelöst, visst själva sticket kändes inte, men det är sällan så smärtsamt) och när sedan nålen gick mellan kotorna så kändes en dov slags ryggont. Mycket obehagligt även om det var uthärdligt. Så länge nålen satt stilla ochjag var stilla kändes det knappt något och det gick fortare än jag trott att droppa ut ryggmärgsvätska eller vad det nu var. Den var klar (är den grumlig tyder det på en bakteriell hjärnhinneinflammation och det är mycket farligt, och är stor risk för bestående men) och man tog 4-5 provrör.

Efter någon timme fick vi svar att det var virusmeningit. Jag blev inlagd på infektionkliniken och sov sov och sov. Jag åt ibland och maten var gudomlig tyckte jag som sedan augusti ätit sallad och knäcke med keso. Men då är ju sötsuget värre än någonsin efter detta. Blev utskriven på tisdag efter lunch och sjukskriven veckan ut. Det var tufft att inte göra något alls i en vecka och veckan efter började jag jobba. Jag delade upp veckan så jag började deltid på måndag och trappade upp med timmar dag för dag. Det fungerade fint men var väldigt trött om kvällarna.

Och detta är väl anledningen till att ingenting hänt på bloggen. Det har varit mycket med me&i och sedan blev jag dålig och jag har verkligen fått förmå mig själv att ta det lugnt. Började träna torsdags förra veckan och första gången var väldigt tungt och tufft. I måndags gick det bättre men nu är jag lite förkyld så det känns trögt på den fronten. Och sedan jag blev dålig har jag inte gått ner alls. Mycket frustrerande (När jag var dålig gick jag i och för sig ner ett kilo, men när jag började jobba och behöver äta frukost, lunch och kvällsmat så gick jag upp det kilot. När jag sov bort hela dagarna och nätterna så åt jag knappt något och hade ingen lust för mat. Och nu har jag ett sötsug bortsom rimlighet och ranson)

Solbergare på besök

 Dagens före Malvas födelsedag hade vi besök av Solbergarna. Och Nemi fick lite gos. Som ni ser på bilden ovan är det en oerhört snäll och tam kanin vi fått tag i. (Även om vi läst att hermeliner kan vara lite egensinniga och bitas om man har otur, men hon är så glad för sällskap och gos att jag har dålig samvete att hon bor ute på altanen)

 Tjejerna var helt överlyckliga över att Emma och Frida skulle komma och jag vågade mig på att laga lite viltkött. Jag och Björn var inte helt eniga om hur köttet skulle vara med såsen blev riktigt god! Mums!

På kvällen när Malva somnat så hittade vi två hårbollar i hennes säng.

Malva 3 år!

 

Malva har ju fyllt 3 år! Det är helt sanslöst att hon är 3 år nu. Hon är ju vår lilltjej. Hon har varit på treårskontroll och fick verkligen guldstjärna. Dock fick jag lite dåligt samvete för jag har nog inte själv sett hur framåt hon är. Vid tre år ska de kunna rita cirklar. Hon ritade ett spöke med armar, ben och ögon. Det var ett Violaspöke berättade hon. Då berättade BVC-sköterskan att hon ritade som en 4 åring och att kravet var cirklar. Då ritade hon en cirkel och gjorde den till ett mammaspöke med ögon och mun och berättade att det lilla spöket bodde i mammaspöket mage. Sedan frågade sköterskan om hon hade någon favoritbok och då kom hon på bockarna bruse och berättade hela handlingen och sjöng sången. Ja, vi har ju inte blyga barn precis. 

Hon valde en blå hjälm med clownfiskar på "Nemo" som hon sa. Jag kan inte säga annat än att 3-årsåldern är en charmig ålder. Malva fick så mycket fina presenter när hon fyllde år. Hon hade länge längtat efter att få ha kalas och få presenter och ni ser ju ovan hur glad hon var!

  Jag tog fram kameran och tog några kort på Axel och Malva med macroobjektivet. Viola fjantar bara framför kameran nu för tiden så tyvärr blir det inte många bilder på henne.

 Axel och Malva i kläder från Bloggers collection från Meandi. Viola och Malva hade väldigt roligt åt att Axel hade klänning på sig. Han brydde sig inte det minsta. För ett tag sedan ville han ha på sig Violas äppelklänning som också är en meandiklänning. Den blev fotlång men han tyckte det var roligt att springa runt i den. (Han ville väl ha nattlinne som syrrorna)

Släktträff

 I lördags var det dags för ättlingarna efter min mormor och morfar att träffar. Först hade vi pratat om en kusinträff men eftersom mammas ena bror skulle fylla hela 80 år så blev det en släktträff. Edvin som fyllde 80 bor nere i Skåne med sin fru och hans barn hade lämnat en lapp på fredagen hos dem att de skulle stå redo på lördag för "en resa i det blå" och att de skulle vara hemma söndagkväll. Frun visste inget heller men när de styrde kosan mot Kalmar förstod de att det var Kalmar som gällde. De var vid gravarna och sedan blivit lurade till att de skulle åka och äta på Stufvenäs. Vi hade samlats i Haby församlingshem och i Hagby bodde mormor och morfar när Edvin var liten. Han gick i skolan i Hagby och konfirmerats i kyrkan där så det blev smidigt att köra in mot kyrkan då han gärna ville se om skolan fanns kvar. Men det blev att "våldgästa" lokalen som var festsmyckad och de var väldigt förvånade när de förstod att festen var för dem!

 

Kollage över "The Karlsson´s" där alla är med, jag sitter drygt 7 år gammal i min kusin Anders (Hans student minns jag att det var) knä på en av bilderna. Mamma finns på någon 70-tals bild där hon dansar med någon som är målat och utklädd till clown. Det diskuterades vem det var, men någon av hennes bröder är det som spexar, tror jag vi kom fram till! :-)

 Massor av mat, snacks, fika och en tårta med texten "Världens bästa Karlsson".

 

Mamma med sina bröder. En bror saknas, tror han inte kunde komma efter en operation han nyligen genomgått. Mamma är näst yngst.

 Jag och mina kusiner. Det diskuterades mycket om att vi alla är lika varandra, att vi har liknande drag. Jag tycker det blonda är ganska tydligt, men jag inser att jag är inte blond längre, en gång i tiden var jag mörkblond, men nej, det är jag inte längre. Syrran är ju riktigt blond och brorsan är ju ganska ljus han med. Men blek är jag. Se bilden nedan, jag är typ blekast!!  I lördags var jag yngst av kusinerna på plats, annars är syrran yngst. Kusinerna är alla födda mellan 1964  och 1970 (och ska ha umgåtts mycket när de var små) och sedan kommer jag och syrran 1984 och 1985. Lena som sitter bredvid mig har för övrigt en son som är en månad, nästan exakt på dagen, äldre än jag och vi har faktiskt ett tag gått på samma fritids.

 Och alla som var där. Axel och Malva var snoriga så Björn var hemma med dem. Viola hittade en kompis, Lenas yngsta, som var 5 och de röjde hela kvällen. Många av de som är med på bilden kan jag inte berätta vilka dem är, men det är kusinernas makar, barn och barnens respektive.

Däremot har jag lovat att ta tag i våra två halvkusiner som bor i Karlskrona (den ena bor ju faktiskt i Rödeby) och se om de vill ses!

Karin och Henrik gifte sig

 I lördags gifte sig min syster Karin med sin Henrik i Sollentuna (St Eriks kyrka). De fick efter vigseln åka en gammal bil till festlokalen (Missionskyrkan i Upplands Väsby) där vi fick äta rådjur "rivet av Björn", vilket jag tyckte var en udda formulering. Men som sagt min pappa hade ju skjutit de rådjuren, Så småländsk ostkaka och småländska rådjur!

 Vi hade busiga barn med oss som försökte charma alla gästerna, de är som vanligt inte särskilt blyga.

 Och Björn tog en bild på mig också i min marinblåmönstrade klänning. Jag tycker jag är väldigt lik min mamma när hon var i samma ålder på just den här bilden.

 Sur Axel som ville bära runt på en jättestor lastbil! Och Viola som ska spexa!

Tårtorna! Passionsmousse och chokladmousse. I övrigt hade vi en trevlig helg hos min bror med familj.