Axel hämta telefonen!

Ibland gör man en dålig bedömning.  På lillejulafton var Björn och Viola en liten stund hos farmor och farfar. Jag fick för mig att flytta vårt köksbord till vardagsrummet. Matbordet och köksbordet är ur samma serie så det blir rätt fint som långbord och envis som jag är så "kan" jag själv. Malva sov i sin feberyra och Axel och katterna sprang runt och kollade våfflor jag gjorde. Att välta bordet då dörröppningen är för liten gör att dra igenom gick ändå ganska lätt. Tungt är bordet även utan ilägggsskivor men när jag väl fått in bordet i rätt rum fick jag den dåliga idén att dra upp bordet. Tog och rykte till och när bordet nästan kommit på rätsida faller det liksom tillbaka och med häftig kraft rakt på litteratur smalbenet. Aj aj aj! Jag känner hur smärtan liksom bara växer och tar över och det flimrar för ögonen och vips så svimmar jag. När jag ligger på golvet så snurrar hela världen och jag ropar på Axel dom leker i köket. Han kommer och kikar på mig och jag ber honom hämta telefon och hon kilar iväg direkt. Strax därpå kommer han med sin leksaksmobil och jag kan inget annat än att skratta, tacka och krama honom. Efter en stund vågar jag ställa mig på benet och det gick bra. Blåmärke, svullet och nu flera dagar senare hemskt ömt. Bordet kom på plats till slut. Jag ställer mig på andra sidan och tryckte upp det istället. Mycket smartare... Men en söt historia blev det i alla fall. Gulle-Axel