Gott Nytt år!

  önskar 

familjen Ringberg

Årskrönika 2012

Det här året har inneburit en massa stora förändringar! Detta blir ett inlägg utan en massa bilder men några kan vi väl bjuda på. Jag tar kort och gott om de stora saker som jag känner är det jag minns. Vi har haft många härliga kalas, födelsedagar, inflyttningsfest, myskvällar och allt det där. Men vissa saker vill jag ändå nämna här.

Jag hade tänkt skriva månad för månad. Året började med att vi fick en tomt tilldelad på musikgatan, men när vår budget inte kunde tillfredställas någonstans och efter de duster vi hade med HEM1 (det känns faktiskt väldigt långt borta nu) som inte kunde låta oss vara, och jagade oss. När LB-hus gick i konkurs och vi kunde konstatera att priserna var väldigt höga för tillfället la vi det på is. Vi var på en hel del visningar och kunde inte riktigt bestämma oss.

Under tidig vår var Erik och Linda hemma hos oss och vi pratade om att åka utomlands tillsammans, och Linda visste att Ving hade kampanjpriser och vi galet nog bokade en resa samma dag! När resan började närma sig och jag var arbetslös och sökte jobb ringde Manpower mig en dag när jag gick genom Hoglands park och sa att de precis lagt upp ett par tjänster som borde passa mig. Sök dem sa de och det gjorde jag. Kom på Intervju på Telenor som en av två tjejer. Jag var mig själv, och ni vet ju att jag är en social, framåt och drivande person och de som var med på mötet såg mig som en rookie, då jag inte hade jättemycket erfarenhet men ändock kunde rätt system. Men tjejen som var innan mig var som en tyst mus och man trodde inte hon skulle passa in i teamet utan när jag klev därifrån hade man kikat på varandra och nickat och sagt "hon passar". Jag fick jobbet på Telenor! Och har blivit kvar längre än jag trodde. I början var det tufft, min kollega hade det tufft privat och jag var otålig över att saker inte blev som jag tänkt mig. Men nu är det toppen, jag har förlängts 3 eller 6 månader till (Telenor säger 6 månader, Manpower 3 månader, jag vet inte vad jag ska tro!) och jag kan väl inte säga annat att de hade rätt om att jag var rätt i teamet, jag trivs som fisken i vattnet. Det är dessutom en arbetsplats där folk säger att man är duktig, det är hela tiden god kritik åt alla håll (sedan sägs det ifrån också, men att folk vågar säga till andra att de gör något bra tycker jag är underbart)

Nåväl, efter intervjun åkte vi till Mallorca. Vilken underbar resa! Vi njöt i stora drag, barnen pratar fortfarande om "nordpoolen". Det var en lyx måste jag säga. Nedan syns en bild på Malva, Jonathan och Viola. Vi hade tur med vädret, hotell, resandet. Ja allt. Malva var riktigt dålig innan, med kruppen och allt, men det vände så snabbt där nere. När vi kom hem vilade vi en dag och sedan började jag mitt nya jobb. Jag kan inte nog säga att det här med jobbet har varit en stor sak det här året. Man växer som människa och för min del blev jag plötsligt någon annan än en mamma. Jag fick prata med vuxna människor, äta lunch i lugn och ro, och jag fick lite mer utmaningar istället för mata, trösta, byta blöjor och hålla hemmet flytande! Det är stor skillnad. Att veta vad man ska göra varje dag!

 

2012 har verkligen varit det impulsiva året. Vi såg ett hus norr om Rödeby som var väldigt trevligt. Huset var ruskigt billigt, stort, med bra planering och fin tomt. Kanske inte det bästa läget om man avser gentemot stan, jobb och sådant. Men man fick mycket för pengarna och efter en solsemester så ville jag inte sluta resa. Så vi la ett bud, införstådda i att vi kanske en dag vill närmre stan, men detta var ett prisvärt hus helt enkelt. Vi köpte huset, målade det grått, vilket var heeelt fel år att måla om hus på. det regnade och regnade och regnade. Vi hade inflyttnings/5 år som gifta-fest ganska snart efter vi flyttat in.

 Huset har dock gett oss en hel del problem, Möss i mängder i garaget ett tag, Sixten och Blixten fick flytta in och de visade sig vara excellenta musjägare så de var verkligen värd sina kronor. Och de gosigaste katterna någonsin. Nemo, kaninen fick flytta in till oss. Hon är en oerhört snäll kanin. Men tillbaka till husproblemen. Många av elelementen är trasiga så vi har haft det bitvis riktigt kallt. Luftvärmepumpen låter en del och Björn avskyr ljudet. Den öppna spisen var inte sotad på länge (det hela visade sig inte vara konstigt när sotaren kom och berättade att de tidigare ägarna bara skjutit fram det och sedan skjutit fram det ett halvår, så det var tur att vi var hemma när han ringde på!) Varmvattnet fungerar sådär, och få hit någon som fixar det verkar svårt! Jag är riktigt less på det här med varmvattnet, och ägarna svarade att det inte fanns några problem med brunnen, vi har egen brunn. Men kraftigt missfärgat av järn, smakar inte gott i mitt tyckte, och missfärgning missfärgar duschkabinen, handfat, badkar och sådant. Visade sig när vi fick dit folk att filtret är helt slut. Så 2013 kommer innebära att vi ska ta reda på via mäklaren om säljarna gjort fel. Det är ju inte dolda fel precis.

Hösten 2012 innebar att jag dessutom blev me&i-säljare. Det blev en kick-off i Stockholm och en del me&i-träffar ute hos många trevliga tjejer! Det har inneburit mer arbete än vad jag trott, men jag kör våren också, så får vi se vad som händer därefter! En kollega cyklade från Nättraby till jobbet och jag som börjat ta tag i vikten blev än mer peppad och cyklade till jobbet senare den veckan. Det blev väl startskottet för en höst i hälsans tecken. Linda och jag har tränat 2-3 ggr i veckan på Friskis, och det har resulterat i (idag Nyårsafton) -11,4 kg sedan augusti. Björn har också kämpat på och resultat nedan kan ses här! Gladare, piggare och vi fortsätter kämpa. Jag har lovat mig själv en resa till NY om jag går ner 20 kilo så nu lägger vi nästa växel!

September innebar en resa till Stockholm då syrran gifte sig. Oktober innebar att jag fick en hjärnhinneinflammation och insåg att man faktiskt kan bli sjuk. Ingen rolig erfarenhet. Roligare i oktober var att barnen fick en liten kusin, Martina. I övrigt har hösten inneburit träning, jobb och me&i.  

Gällande barne så växer de i en ruskig takt. De bytte dagis efter sommaren, och det hela gick mycket bra. De är sociala, framåt och oblyga. Viola intresserar sig mycket för bokstäver och siffor och är lätt att ha att göra med. Men hon har blivit mer gråtmild. Får hon inte som hon vill så ska tårarna genast fram. Malva är vår lilla pusseltjej. Hon är klurig och en ganska bestämd dam. Axel är verkligen ingen bebis längre men har pratar fortfarande inte. Nu säger han knappt något, vi tycker nästan att han säger än mindre än tidigare, så det kommer utredas under nästa år. Han gör dock succé på dagis och har kompisar och ska visst vara duktig på att göra sig förstådd på andra sätt än talet.

Tack för ett bra 2012! Nu ser vi framemot 2013 med nya utmaningar och erfarenheter!

Jul, Jul febriga jul!

 Kan direkt konstatera att denna julledigheten inte går till historien som den roligaste. Onsdagen innan julafton ringde från dagis och sa att Axel var dålig och han blev snabbt ruskigt dålig. Det blev VC och antibiotika för honom som han fick på lördagen. Och helgens planer blev inställda. Malva fick feber på lördagskvällen men vi fick i alla fall besök på julaftonen. På morgonen fick barnen öppna någon julklapp var. Axel fick en sportflaska men Bilar 2 -tema. Tjejerna fick varsin målarbok och varsin pysselbok.

 På besök kom ett tappert gäng, farmor, farfar, morfar, Gunilla, Faster Marie och Rebecca. Nedan syns "julbordet". Barnen satt redo direkt. Vårt vardagsrum är inte julpyntat, inte mer än vad vi hade på själva bordet så de turkosa/mintfärgade väggarna INTE går ihop med rött. Men det är en behaglig färg, faktiskt och det svarta och vita passar fint till. Fast jag hade gärna haft ett mörkt golv till.

 Barnen hamnade i soffan nere för att titta på Kalles jul. De verkade nöjda med det, men trötta och griniga var våra barn och nedan, precis innan julklappsöppningen är tjejerna med på en bild syns de att Malva inte var pigg. De var helt slut när gästerna gått men julafton var nog den lugnaste dagen de dagarna. Nätterna har varit och är fortfarande till största del nattvak och ge dryck, hostmedicin och så.

 Många fina julklappar fick barnen, vi tog en tur till Kalmar på Annandagen. Barnen vaknade feberfria och Viola ville bestämt till mormor och moster Karin. Så vi åkte. Men framme var tjejerna hängiga, åt ingenting (Fattar ni, ingenting!!) Axel började piggna till så han åt, lekte, åt godis och hade det gott. Men tjejerna sov i princip hela besöket, som inte blev så långt. De låg i soffan och sov medan Axel försökte få med dem att leka. I fredags var alla feberfria hela dagen så men däremot blev jag dålig istället! Ja, ni hör ju vilken toppenvecka!

 

Just det, julklapparna. Jag har lagt dem på bilden med Malvas till vänster och Axels till höger. Malva fick ett par lila jeans och en grå stickad klänning av farmor och farfar. Ett lila skärp av Faster Marie. Av farmor och farfar fick hon även Askungen och Barbamama och badskum med Prinsessan Belle. Av mormor en ceriserosaklänning och moster Karin en ljusslinga med cirkustema. Från mig och Björn fick tjejerna "klackaskor" (Malva lila som syns på bilden och rosa till Viola, inte med på bilden. De är väldigt uppskattade, men skitkvalitet har vi märkt, synd!) De fick ju även som tidigare nämnt målar- och pysselböcker. Viola fick Rapunzel (Trassel), Barbapappa, en cerise stickad tröja och ett nattlinne med prinsessor av farmor och farfar. Av mormor en rosa tröja och moster Karin ett superhjältepussel i burk. Av faster Marie en enhörning (Viola har önskat sig en riktig häst, men vi har förklarat att man kan inte få en riktig häst så något annat kan du väl önska dig. En enhörning då svarade hon!) Axel fick av mormor en skjorta med slips, av moster en krokodil (ej med på bild). Av faster en vagn med klossar (alla leker med den, Axel staplar och Viola tycker bokstäverna är kul). Av Farmor och farfar fick han badskum med Blixten McQueen, set med bilar, jeans och en tröja. Från mig och Björn fick han sportflaskan, ett duploset med Blixten McQueen, samt två andra Blixten McQueen (Den ena skakar man så säger den lite och kör iväg och den andra kör man bara). Malva har egentligen en balanscykel i bilen, men den får hon lite senare, i denna sjukstugan orkade ingen ut och montera ihop den.

 Bilen fick inte vara med på bilden, för Axel skulle bestämt ha den. Han ÄLSKAR Blixten McQueen.

Av morfar och Gunilla fick barnen lite pengar att sätta in på sparkontot, och det var tre små söta tomtar som kom med dem. Tomtar som Gunilla tovat och dekorerat. Riktigt söta är de!

Jag fick presentkort på IKEA (Det blir till mitt efterlängtade skrivbord!), en sjal och en berlock till mitt Pandora-armband. Och en topp. i storlek 40/42, som passade! Galet!

Björn fick ett par jeans, skjorta, microfleecejacka,  en luftkompressor (han har varit mycket lycklig över den) tavla med dykbilder med mera.

Vi köpte oss själva en julklapp, ett objektiv till kameran. Objektivet gick ju sönder tidigare i höstas när jag snubblade i trappan och föll med kameran i handen. Objektivet gick sönder, men kamerahuset höll. Puh! Dock fick jag lite blåmärken, men det var ju "ingenting" mot hur illa man kan slå sig i en trappa.

Årets julkort

 Överst "Internetversionen" och nederst den i som hamnade i kortet. I år scrappade jag "färdiga" pysselsatser för julkort, men det kommer jag aldrig mera göra. De var glittriga och vackra men inga lim eller dubbelhäftande tejper i världen verkade vilja fungera för att hålla ihop de glittriga delarna så jag hoppas att korten höll ihop hos dem som jag skickade glittriga varianter till. Det tog över 1 veckas kvällstid att scrappa och jag inser att jag hinner inte längre att pyssla ihop dem. Därmed inte sagt att det inte blir det i framtiden, men jag kanske får sänka mina krav, jag skickar 25-30 styck varje jul och nu när jag jobbar så är juletider stressiga.

Jag vill dock säga att Sixten och Blixten tog fotograferingen ganska väl, de såg inte helt nöjda ut, men snälla som de är stod de ut! Puh!

Axel hämta telefonen!

Ibland gör man en dålig bedömning.  På lillejulafton var Björn och Viola en liten stund hos farmor och farfar. Jag fick för mig att flytta vårt köksbord till vardagsrummet. Matbordet och köksbordet är ur samma serie så det blir rätt fint som långbord och envis som jag är så "kan" jag själv. Malva sov i sin feberyra och Axel och katterna sprang runt och kollade våfflor jag gjorde. Att välta bordet då dörröppningen är för liten gör att dra igenom gick ändå ganska lätt. Tungt är bordet även utan ilägggsskivor men när jag väl fått in bordet i rätt rum fick jag den dåliga idén att dra upp bordet. Tog och rykte till och när bordet nästan kommit på rätsida faller det liksom tillbaka och med häftig kraft rakt på litteratur smalbenet. Aj aj aj! Jag känner hur smärtan liksom bara växer och tar över och det flimrar för ögonen och vips så svimmar jag. När jag ligger på golvet så snurrar hela världen och jag ropar på Axel dom leker i köket. Han kommer och kikar på mig och jag ber honom hämta telefon och hon kilar iväg direkt. Strax därpå kommer han med sin leksaksmobil och jag kan inget annat än att skratta, tacka och krama honom. Efter en stund vågar jag ställa mig på benet och det gick bra. Blåmärke, svullet och nu flera dagar senare hemskt ömt. Bordet kom på plats till slut. Jag ställer mig på andra sidan och tryckte upp det istället. Mycket smartare... Men en söt historia blev det i alla fall. Gulle-Axel

SNÖ!

Igår innan dopet så tränade jag (jag visste ju om att det skulle bli mycket gott på dopet och därefter var vi hos barnens farmor och farfar för adventfika) och jag tyckte det var så underbart. Kallt och SOLIGT! Jag har verkligen saknat solen så jag kände nästan att jag hade lyckorus efter träningen när jag körde hem och kände solen värma ansiktet.

Men säg den lycka som varar ;-) Det kom snö. Massor av snö tycker jag, och jag tycker inte snö är sådär jätteskoj. Vackert att titta på, skitjobbigt att hanskas med. Vi har borstat och borstat av bilarna, och skottat och det snöar fortfarande, så vi får starta morgonen men att skotta och ha oss. I alla fall. Vi är oerhört glada för våra termobyxor fynd från Ullared. För tjejerna ville verkligen ut och åka pulka och leka i snön. de såg ju pulkorna vi köpte i Ullared och det är ju drygt en månad sen så de har längtat. (Viola undrade dock om det var julafton nu när snön kom)

 Så förmiddagen begav vi oss ut, och som ni ser en hel del snö!

 Tefatet är livsfarligt att åka med, vi har alla åkt det idag och man får en himla fart och noll styrsel. men roligt är det! Viola hade nog kunnat vara ute hur länge som helst men Axel var den som fick bestämma tiden, all snö föll honom inte riktigt i farten men fick pulkan bra fart njöt han också.

 Björn spexar! Man kan ju tro att han var glad för snön?!

Vid lunch begav vi oss till stad för att kika in julskyltningen.Viola såg tomten när vi körde in och ville absolut vi skulle jaga rätt på tomten, hon var lite jobbig innan vi träffade tomten och kunde hälsa och berätta att hon önskar sig en riktig häst. (Ja, det stämmer hon vill ha en riktig häst, eller i andra hand en riktig enhörning. Känner att vi kan få LITE svårt att tillfredställa henne gällande detta)

Vi hittade en tjock fin mössa till Axel på Polarn (tyvärr hittade jag åter igen ett plyschset till Axel där, jag tycker de är så gosiga, men jag avvaktar tror jag) Vi åt lunch på McD, barnen gillade det och vi åt någon julinspirerad hamburgare som kanske inte var en kulinarisk höjdpunkt men helt klart med julvibbar.  Sedan gick en runda i Hoglands park. Malva frös väldigt mycket och ville in i alla tält eller helst av allt stå kvar vid brasorna. Inne i Gylles tält bakade man bröd och vi smakade ett mörkt, vad jag förstod surdegsbröd men julkryddor. Det var så gott så vi köpte med ett varmt alldeles nybakat och åt det till kvällsmat. Ren njutning var det brödet. Och med lite ost och fikonmarmelad så var det perfekt.

Davids dop

 Igår var det dags för Davids dop. Tjejerna var mycket uppspelta inför att träffa Ellie, Isak, Märta och "bebis-David" (De känner ju en större David så då har Davidarna fått nya smeknamn av Viola) Vi mötte upp Anna och Matilda och begav oss in i kyrkan. Vi var så förvånade över alla bilarna men det visade sig vara två barn till som skulle döpas. En Colin och en Vera. Våra barn tyckte dock att dopceremonin var lite i längsta laget men det gick ändå bra tycker jag. (Dock hade Clara och jag lite roligt åt att jag tyckte den tredje solisten sjöng rätt illa men första hade bra röst, Clara som satt framme och såg det hela visste att det var samma person, jag hade en pelare i vägen. Men Clara tyckte att andra gången tjejen sjöng så valde hon en tonart som hon inte riktigt klarade och på så sätt kunde jag tycka att det lät som en helt annan person. Mycket konstigt!)

 Nedan är faddrar, Ellie och Emmerly med på bild. Och David i famnen hos prästen.

 När jag tittade på bilderna efter dopet så kunde jag konstatera att Emmerly, David och Macke ser i stort sett likadana ut på bild, men de goa busbarnen nertill inte riktigt stod still, tittade någonlunda åt rätt håll eller gjorde miner. Men här är den bästa

 Otroligt lugna och gosiga David

 I församlingslokalen fanns massor av leksaker, ett rätt stort uppbyggt kök till barnen och barnen tror jag trivdes mycket bra. De fick korv med bröd och vi vuxna åt smörgåstårta. Mycket gott! Men nu i jultider kan jag inte säga annat än att efterätterna var bäst. Lussekatter, åh jag älskar lussekatter, och så cheesecake med pepparkaka! Mums!

 Våra barn i festkläder!