Att köpa hus

 Nu ser det ut som vi kommer köpa hus. Efter ha lagt ett bud till med villkor som var så klart till fördel för oss men framför allt för säljarna så valde de att ses ett par timmar senare för att skriva kontrakt. Nu kan man ju säga att vi köpt det, men det ska bli en besiktning innan tillträde och godkännande av besiktning innan allt är klart. Men innan sista juni kommer vi ha huset om allt går enligt plan.

För den som inte vet hur huset ser ut så här är lite bilder. Entrén på nedre plan.

 Rummet som kan bli Violas. Vit tapet med skimrande blommor på. Viola har själv sagt att det är hennes?! Det här sovrummet ligger på nedre plan.

 Kök och arbetsplats! Här kommer det behövas läggas nytt golv någon gång. Men köket är rymligt med köksö eller vad man kallar det.

 Vardagsrum med utgång till den inglasade altanen.

 Ett av sovrummen på övervåningen. Tre stora sovrum med garderober. Föräldrasovrummet har utgång till en
 uteplats.

 Den inglasade altanen.

Balkongen/uteplatsen åt andra hållet. Söderläge! Riktigt ljuvlig utsikt därifrån!

 Båda badrummen är renoverade för bara några år sedan. Stilrena och enkla!

Vad kommer vi att göra i sommar då? Måla! Huset är i akut behov av att målas så det måste göras. Dock kommer det blir få fortsätta vara rött!

Inte på humör

Jag har en hel del bilder att visa. Men jag är inte på humör. Först var jag missnöjd på bilderna från bröllopet, men det verkar som brudparet är nöjda  i alla fall. Det har varit avslutning på kören för Viola, jag har varit på Ella och piipen och panikinköpt byxor till Axel. Det är minst sagt kris till honom och på dagis klagar dem varje dag att vi inte har ombyteskläder. Men nu har vi i alla fall något par att lägga där för det var dåligt med byxor som passar sommar och som sitter kvar på honom, så jag var besviken när vi körde därifrån.

Barnen har varit på Barnens gård med dagis, och annat smått och gott. Men att vi inte fick huset överskuggar allt. Jag är så besviken, ledsen och frustrerad. För varje dag som går får jag för mig att det är ett bra hus. Sedan beror det så klart på att allt annat vi varit och tittat på i samma prisklass eller till och med dyrare är sämre, dålig planlösning, samma problem. Jaja, jag får väl tjura den här veckan och sedan hämta mig från det här.

Idag var vi på ett annat hus och när Viola sa att hon inte ville bo i det huset så blev jag ännu mer sur (sedan ville inte vi heller bo i det huset, men hon hade ju sagt att hon ville bo i det röda, och även om de inte får bestämma så känns det ju alltid bättre att de gillar det) Men något som var roligt var att Viola och Malva var framåt och busade och pratade med mäklaren på dagens visning. När vi sedan skulle gå så säger han att vi hade mycket härliga och trevliga barn. Det värmde och han behövde ju inte ens säga det.

Bröllopsfotografering

Här är en del av de bilder jag tog på Therese och Björn på deras bröllopsdag igår. Jag hade en förkylning på gång som jag motade med Ipren på morgonen, men det slutade med att jag gav upp lite tidigare på kvällen. Jag hoppas verkligen att de hade det fortsatt gott på sin fest. Fotografierna i skogsmiljö är tagna i bokskogen vid Listersjön (sjöarna?) Det var lite knepigt att få rätt ljus på bilderna då ibland var det väldigt skuggigt och ibland stark sol. Och ibland hade man både skugga, lite sol och mycket sol på en och samma gång!

Jag är nöjd med dem som är tagna i bokskogen. Det kändes som vi hade gott om tid och jag hade tid att ta bilder och efterhand kolla så de "uppfyllde" kraven för en bra bild. I kyrkan blev alla bilderna dåliga. Någon bild från själva ringpåtagningen blev okej, men inte i kvalitet som de från skogen. Kyrkor är svårt, även om det kändes som en ljus kyrka så ville inte kameran samarbeta och jag testade en del inställningar. Sedan ska jag väl erkänna att jag blev ganska rörd och lite ofokuserad. Det var så otroligt fint när Felix drog in sin lillasyster Felicia i en vitmålad skrinda klädd i björklöv.

Efter vigseln tog jag några bilder utanför kyrkan och jag tycker inte heller de blev så bra. Däremot ser man hur galet mycket det blåste! Det såg roligt ut med allas frisyrer som stod rätt ut. När alla gästerna begett sig mot festlokalen tog jag några kort på buketten och ringarna och sedan tog vi oss till rapsfälten. Där tog vi lite roligare bilder, men jag tycker ändå att bilderna fortsatte vara något korniga. (Här har Björn och jag diskuterat orsaken. Kan det vara iso-inställningen? Kan det vara avståndet mellan mig och brudparet och den starka solen?) Inga bilder som visas på bloggen förutom den svartvita är redigerade (däremot förminskade för att kunna laddas upp på bloggen), och det är möjligt att kornigheten, eller bruset som Björn kallar det kan dämpas i ett redigeringsprogram. Ibland är det de oväntade bilderna som är bäst. Just när de känner sig färdiga och ska gå ur fältet tar jag en bild som jag tycker mycket om, som jag tyckte blev den bästa vid det tillfället. Bilderna vid bryggan blev inte heller bra. Det blåste så brudens frisyr blev "tokig" och då försvinner många bilder bara på grund av det. Dessutom tyckte jag inte att de heller blev skarpa, men vissa av bilderna tagna en stund senare, men samma inställningar blev bra.

Efter att vi kände oss färdiga gjorde vi något busigt. Brudparet som körde i sin bil (jag åkte med dem) stannade en bit i från festlokalen och hämtade sin pyntade flakmoped som de tänkte göra entre i. Det var mycket roligt att köra till festlokalen, Äggaboden i Gärestad, se alla gästerna som stod ute och minglade och gjorde sig redo när de såg brudparets bil komma åkande. Men det blev desto roligare när de kom med mopeden! Helt underbart när de kom puttrande med den och tutade (som en extra dimension så var det ett ynkligt lite pip som tuta) Barnen var helt uppspelta och ja, det var en perfekt entre! Bilder från festen kommer lite senare. Förresten, klicka upp bilderna för att se hur de verkligen ser ut...

Att sätta sig i en budgivning

Del av utsikt från föräldrasovrum

 Nu har vi lagt ett underbud på ett hus. Här är lite bilder från trädgården, altanen och omgivningarna. Vi var där idag på visning och tog tillfället att ta kort från andra vinklar än vad som finns på hemnet. Men även trädgården och omgivningarna. Kan väl konstatera att det är helt FEL att titta på hus vid den här årstiden. Det är så vackert där, och lugnt och skönt. Tjejerna lekte i lekstugan och gungade medan vi gick runt och tittade, mätte och sådant. Axel kastade av sig skorna och strumporna i bilen, men det var varmt så vi ställde honom i gräset. Han gillade det inte utan stod stilla och såg mest besvärad ut. Han har ingen vana av gräs!

Del av utsikt från vardagsrum. Färgen är alldeles för gulgrön av någon anledning.

 Nedan är en bild på altanen. Den har potential! I trädgården finns syren, äppelträd, ekträd, björk, smultron, rabarber, brudspirea, rosenspirea, pioner, liljor ginst, tulpaner, rosor och en massa andra buskar, blommor och sådant. Men det känns ändå inte som det är rabatter överallt utan lagom. Odlingsbänkar finns också, men de behöver nog lite kärlek. Alla träytor behöver målas om, taket kommer behöva bytas och vissa av golven inomhus kommer man behöva ordna.

Här är en bild på hagarna runtomkring. Husväggen till vänster är förrådshuset

Mäklaren ville veta vilken som är vår övre gräns för huset eftersom säljarna tycker vår bud är lite lågt. Björn körde "tysta leken". Jag tycker inte man ska berätta det, han vill ju sälja till så högt pris som möjligt! En tjej red förbi med sin häst och just då kom Viola springande och hästen blev rätt skrämd (det var inte nära, utan många meter ifrån). Som tur var gick det bra och Viola verkade väldigt förvånad att det kom en häst. Och glad så klart! Tjejerna är ju väldigt hästglada.





Det kommer inte bli några svar den här veckan om hur det blir med bud och allt. Men vi får väl hålla tummarna.

Husförälskelse

Igår var vi på husvisning. Jag var tidigare i veckan på husvisning på samma hus, men eftersom vi hade sjuka barn hemma så skickade Björn mig och Viola. Jag var lite fundersam innan men det kändes helt okej och jag sa till Björn att jag tyckte han skulle se det. Jag trodde Björn skulle vara oäven till huset men han tyckte det hade potential och trädgården var fin och en carport och ett garage så Björn var nöjd.

Och jag kan inte släppa huset ur tankarna. Det är perfekt på många sätt, men ja, ytskikten inomhus är original sedan huset byggdes 1969, och något av badrummen måste göras omgående eftersom de i princip inte är brukbara. Det är heltäckningsmattor i stora delar av huset och någon hopplös vasstapet.

Men jag ser hur huset skulle kunna bli. Så grymt fint, jag har redan gjort interiörvalen och möblerat huset i tanken. Däremot har jag två alternativa planlösningar, beroende på om barnen ska små rum och man har ett vardagsrum i vinkel eller att alla har lite större rum.

Viola sa att hon tyckte vi skulle köpa huset. Jag höll med. Hon pratar mycket om trädgård nu och undrar om vi inte bara kan ordna det. Vi ska på några andra husvisningar här framöver, men jag känner just nu att jag "vill" ha det här huset. Björn tittar på arbetet och framför allt kostnaden som måste göras NU. Det är väl det som är problemet. Hade ett badrum varit renoverat någon gång sedan 60-talet så hade han nog inte tvekat. Men det blir så mycket som MÅSTE göras.

Han har hittat ett annat, men det är ju egentligen för litet. Och har inte stadsbuss som detta, och inte heller har det gångavstånd till badplats. ;-) Ni ser, jag radar upp alla fördelar. Nästa är att jag skulle kunna cykla till jobbet!

Åh, suck, så besvärligt det ska vara. Jag kommer säkert drömma om mitt färdigrenoverade och färdigmöblerade hus i natt. Där barnen leker under trappen och är snälla och lagom ljudliga... hihi... som om det skulle hända!

Djurängsskogen

 Det finns ställen som har en särskild plats i ens hjärta och Djurängsskogen är definitivt ett av de ställena för mig. Jag var där massor när jag var liten. Det var nära där vi bodde och skolan jag gick i gränsade precis till skogen. I den skogen finns ett kärr som jag bland annat blivit av med en stövel i. Jag har ramlat i en myrstack där. Jag har lekt ryska posten där. Jag har cyklat på stigarna. Vi har sprungit på gympan i den "stora slingan". Men på våren när vitsipporna slår ut blir det som ett vitt hav i nästan hela skogen. Helt underbart. Det är så vackert där, så rofyllt, det går inte att beskriva hur fint det är där då! Så jag tvingar dit Björn när vi får möjlighet. Inte för att han är motvillig egentligen, men jag vill dit.

 Viola gillade det skarpt, alla blommorna och framför allt den mycket udda kullen som känns ditplacerad på något sätt (där har jag lekt en del, och cyklat ner ifrån, det var så man fick bära upp cykeln så brant är den!) Förutom att skogen är så vacker innehåller den även lite historia i form av stenrösen.

 Axel och Malva tyckte också om den lilla turen, som tyvärr blev lite för kort för min smak, men vi var där i år också, det är det viktiga! Det ska erkännas att varje gång vi är här längtar jag väldigt efter Kalmar. Här finns naturen och grönområdena mer nära än i Karlskrona som är som stenhällar med vattnet runt om. Inte illa på något sätt men lite mer kalt om jag får säga det.

 Viola spexar!

Leons kalas

 

 I söndags var det dags för Leons födelsedagskalas. Viola åkte finklädd dit och det började direkt med lek och spelande utomhus. Många gamla dagiskompisar var där och det var roligt att se dem.

Dags för presentöppning! Många av barnen, Viola inkluderat, kunde inte låta bli att berätta vad det var i paketen!!

Självaste födelsedagsbarnet

 Först fick barnen korv och bröd och var sedan ute en stund igen. Därefter blev det tårta med ordentligt fyrverkeri. Leon ser helnöjd ut, men vissa av barnen såg lite skeptiskt på, eller till och med lite smårädda i början! Men sedan kom frågorna om man inte kunde tända en till!

 Kalaset avslutades med fiskdamm som jag missade, men Viola hade lyckats få napp så hon och de andra barnen satte sig på rad och smaskade på fångsten!

Kvällsmys

Igår kväll låg alla tre barnen i vår säng och såg på pingvinerna från Madagaskar! Söta men helt galna!

Violas 4 års kalas

 Igår var det äntligen dags för Violas 4årskalas som var ett prinsess/pirat/riddarkalas. Helt enligt Violas önskningar. Vi hade kommit överrens om fiskdamm och jag hade många storslagna planer på hur det hela skulle kunna arrangeras, allt från skattjakt till borg, men vi insåg att vi kan nog vänta något år innan vi börjar med skattjakt. Däremot hittade vi ett lakan som vi gick loss på. Viola och Malva var helt uppspelta över fiskarna och Malva ville ha en haj och Viola en dykare. Det hanns inte men, men vi får väl fylla på den allt eftersom. Viola gillade stjöstärnan och Malva krabban. Axel ville mest gå runt på det och ropa "Ah! Ah!" så vi gissar han var nöjd han med.

 

Björn tar allt på djupaste allvar och skruvade upp alltihopa och det blev minst sagt rivningssäkert.

Två mycket kalassugna prinsessor kunde knappt stå på benen inför alla ballonger, serpentiner, duk, muggar och tallrikar. Allt i temat "Happy tree" (som visst finns som väggdekor och mycket till), eftersom både riddare och pirater skulle komma ville jag hålla ner det rosa lite.

 Och så kom gästerna, med massor av fina paket och de verkade lite leksugna.
 

 Vilgot, Jonathan och Viola beundrar utsikten. Ganska snart efter att alla kommit blev det korv och bröd och jag tycker korvarna gick åt ganska bra, så det var skönt att det var uppskattat.

 Piraterna mot riddaren? Jag vet inte vem som vann. Men de gick i alla fall samman för att döda sjömonstret Björn skapade av jättesköldpaddan.

  

Några prinsessor gick loss på bilarna i Axels rum.

  

När det äntligen var dags för det onyttiga fikat hade jag gjort cupcakes i två färger och Viola fick blåsa ut ljuset.

  

Förutom cupcakes var det även glass, chokladsås och strössel. Glassen var helt klart mer poppis!

 Även lite mammor fikade. Tänk att vi fick plats med 12 barn och 8 vuxna i vår lägenhet!

Och så invigdes fiskdammen, Björn kunde inte låta att busa, dels genom tyget och det var barnen inte sena med att busa tillbaka. Sedan kunde han inte låta bli att sätta papper istället för godispåse på spöet för att skoja. Vilken knasboll. Men alla barnen fick varsin påse till slut.

Vi kan konstatera så här i efterhand att vi hade två mycket nöjda tjejer här hemma på eftermiddagen. Viola har dessutom försökt få pyssla och använda alla sakerna igår kväll men vi ska försöka dra ut lite på det roliga. Allt behöver ju inte göras samma dag...