Husförälskelse

Igår var vi på husvisning. Jag var tidigare i veckan på husvisning på samma hus, men eftersom vi hade sjuka barn hemma så skickade Björn mig och Viola. Jag var lite fundersam innan men det kändes helt okej och jag sa till Björn att jag tyckte han skulle se det. Jag trodde Björn skulle vara oäven till huset men han tyckte det hade potential och trädgården var fin och en carport och ett garage så Björn var nöjd.

Och jag kan inte släppa huset ur tankarna. Det är perfekt på många sätt, men ja, ytskikten inomhus är original sedan huset byggdes 1969, och något av badrummen måste göras omgående eftersom de i princip inte är brukbara. Det är heltäckningsmattor i stora delar av huset och någon hopplös vasstapet.

Men jag ser hur huset skulle kunna bli. Så grymt fint, jag har redan gjort interiörvalen och möblerat huset i tanken. Däremot har jag två alternativa planlösningar, beroende på om barnen ska små rum och man har ett vardagsrum i vinkel eller att alla har lite större rum.

Viola sa att hon tyckte vi skulle köpa huset. Jag höll med. Hon pratar mycket om trädgård nu och undrar om vi inte bara kan ordna det. Vi ska på några andra husvisningar här framöver, men jag känner just nu att jag "vill" ha det här huset. Björn tittar på arbetet och framför allt kostnaden som måste göras NU. Det är väl det som är problemet. Hade ett badrum varit renoverat någon gång sedan 60-talet så hade han nog inte tvekat. Men det blir så mycket som MÅSTE göras.

Han har hittat ett annat, men det är ju egentligen för litet. Och har inte stadsbuss som detta, och inte heller har det gångavstånd till badplats. ;-) Ni ser, jag radar upp alla fördelar. Nästa är att jag skulle kunna cykla till jobbet!

Åh, suck, så besvärligt det ska vara. Jag kommer säkert drömma om mitt färdigrenoverade och färdigmöblerade hus i natt. Där barnen leker under trappen och är snälla och lagom ljudliga... hihi... som om det skulle hända!