Hemresa - tisdag - Dag 8

Malva ser lite lustig ut runt munnen och det beror på att hon badat till hon blivit lite blå om läpparna. Malva har alltid blivit lite blå om läpparna om hon badar länge. Hon vill inte gå upp men vi brukar ta upp och värma i handduk innan vidare bad

 Jag vaknade på morgonen och trodde det var halv storm utomhus. Det lät precis som när det blåser rejält utomhus och Björn höll med. Men det var bara vår luftkonditionering som busade. Barnen har kommit åt den så den har varit lite lustig.

Snacksbaren. Till vänster ser man tornen på lekborgen. Till höger låg barnpoolen med skepp och allt som barnen inte ville bada i. Mellan snacksbaren och barnpoolen så gick vägen ner till stranden. Och solstolarna är runt det stora poolområdet. Ett ganska litet hotellområde som innehöll allt vi behövde!

Vi åt sista frukosten och sedan tillbaka till våra rum för att packa det sista och sedan checka ut innan 12. Vi var klara vid 11 och vi var oroliga att de skulle klippa våra all inclusiveband men de fick vi behålla och det underlättade ju eftermiddagen. Vi fick ställa vårt bagage i ett bagagerum som var minst sagt fullproppat av väskor. Det var många som skulle åka hem samma dag som vi.

Eftersom möjligheterna för dusch och sådant var sämre begav vi oss till poolen för att slippa ha sand fast på oss. Vi badade lite, men barnen ville till lekplatsen så vi gick efter en ganska kort stund vid poolområdet till lekplatsen, där vi höll oss till lunch, och medan vi stod och kikade på barnen insåg vi att snart blir det regn. Och medan vi var inomhus och fixade med grejer inför lunchen så vräkte regnet ner och det åskade. Lunchen fick flyttas inomhus och vi tog ganska god tid på oss att äta lunch så regnovädret drog förbi. Däremot var det ganska fuktigt ute så vi begav oss till minicluben för att låta barnen titta på film och pyssla.
Där såg vi stora fina sniglar som var ute och vandrade, och Viola och Malva var mycket besvikna att de inte var kvar när vi pysslat färdigt. När det torkat upp så var vi på lekplatsen tills dess att det var dags att byta om till "svenskt-väder-kläder" och därefter ta allt vårt bagage till platsen där vi väntade på bussen.
Bussresan gick faktiskt mycket bra, Malva somnade och Axel levde loppan och han och Viola fick mutas med kex. På flygplatsen hittade vi rätt ställe att checka in och det gick riktigt fort. En av personalen på flygplatsen ledde oss till en disk med kort kö, jag hade kastat lite skärp så Björn berättade något om det och mannen vänder sig till oss och vill bara berätta att vi får ta med oss barnvagnen hela vägen fram till flygplanet och sedan läggs den på i lastutrymmet allra sist. Och han sa allt det på väldigt bra svenska! Jag blev så paff! Björn påstår att det var vicepiloten?!

Hej då Viva Bahia! Hej då stranden! He jdå Mallorca!

I alla fall därefter var det säkerhetskontrollen och jag kan väl säga att de var inte petiga med vätskor! Vi råkade få med oss en del som vi missat i handbagaget?! Därefter fick vi gå ganska långa sträckor för att hitta avdelning C där vår gate skulle finnas. Vi kände oss tvungna att äta lite, eftersom vi inte ätit middag och inte heller skulle ha något på flyget. Vi valde McDonalds som fanns på vår avdelning (men särskilt barnvänligt var det inte, men Viola och Malva gillade leksakerna de fick) och jag försökte få oss att skynda på. Jag hade nämligen läst på en liten skylt vid incheckningen att gaten stänger 30 min innan start. Det var ganska tidigt och alla verkade lite tveksamma på vad jag läst. Ingen annan hade sett det och jag försökte påminna att man ibland får gå till en gate och vänta i ett rum som är just för det flyget. Med 10 min kvar, knappt så begav vi oss, jag nämnde det för en annan familj som vi visste skulle med och så på håll ser jag gate-skylten med texten "last call". Ojoj! Så vi var bland de sista som steg ombord. Jag förvånas över att det inte annonseras ut att flight to Malmoe is ready for boarding eller vad de nu säger. Vi behövde inte heller visa pass trots att det var meningen att vi skulle gjort det, så passen visades aldrig upp under resan.

Ombord blev Viola lika ledsen och hon var på gränsen till hysterisk. Jag försökte ta lugnt, hålla handen (man kan ju inte ha henne i knät just under start) och vi hade påse redo för hon fick väl lite panik och var nära på kräkas flera gånger. Men när vi väl kunde koppla loss oss blev det bättre även om jag försökte få henne på andra tankar med böcker. Jag sa saker som "Viola vad handlar den här boken om? Kan du berätta för mamma det?", allt för att försöka få henne att tänka på annat. Vet inte om det var rätt, jag kände bara att säga att det inte var en fara och inte titta på säkerhetsfilmen hjälpte inte, var liksom tvungen att få tankarna på annat. Men sen gick det bra. Och hon kunde sova också.

Dock hörde jag välbekant dialekt på raden framför mig. Och jag tänkte "Kalmar, eller möjligtvis Öland". Men jag kunde ju inte låta bli att fråga och de sa Kalmar. Och så pratade vi lite om Kalmar och jag fick återigen höra att jag inte låter som jag är från Kalmar! Konstigt! Men kanske lika bra det?! Mannen av det kalmaritiska paret sa plötsligt att han tyckte att jag varit riktigt duktig med Viola när hon var rädd, och att han märker att det är skillnad på hur man ska bete sig mot barn nu och mot förr. Jag tackade för komplimangen, det är inte alltid lätt att trösta när man inte kan krama om dem!

Flyget lyfte vid 21-tiden och Malva höll sig vaken till bara minuter innan landning. Axel somnade knappt en timme innan landning och han skrek så mina öron ringde en bra stund efteråt. Erik och Linda satt i främre delen av planet och de hörde honom minst sagt väl när han i övertröttheten skrek. Men trots att han ätit mycket så fick han en extra flaska välling som han åt sovandes. Vi hade tur, medvind, så vi landade 20 minuter tidigare, kvart i tolv på kvällen. Och vid 00.25 satt vi i bilen hem och jag tror klockan var någon minut i tre när vi körde in i garaget hemma. Kan bara säga en sak! Min säng är bäst! Och borta bra med hemma bäst! När Björn bar in Malva vaknade hon till, han frågade om hon visste var hon var. Hon pekade på sin säng och utbrast glatt "Min säng!!" och ville dit direkt.