Gud vad skönt att vi kommer byta dagis när vi flyttar. Vi vet ju inte vart vi hamnar ännu, vi har fått förstått att det inte blir i närheten, men det känns som det inte kan bli sämre?!
Viola och Malva går 9-14, måndagar, tisdagar och torsdagar. Och vi brukar hålla tiderna mycket bra om det inte krockar med 1,5 årskontroller/3 årskontroller eller något sådant som barnen måste följa med på. Och jag försöker alltid boka in tider till tandläkaren och sådant för att inte störa några lämning/hämtningstider.
Men det känns som allt är jobbigt om man någon gång frågar om man kan ändra något. Imorgon ska Viola till tandläkaren, det verkar vara något alla 3 åringar ska göra, och jag tyckte tiden var okej ändå. 8.30, så jag tänkte försynt fråga om jag kunde få lämna Malva innan så det inte blir så livligt hos tandläkaren för Viola. Jag sa dessutom att jag tänkte hämta barnen 13.30 eftersom vi ska på föräldragruppsfika precis i samma kvarter som dagis och tänkte att eftersom de är väldigt petiga på tiden så kanske det blir bra, och Malva brukar ha vaknat till 13.30.
Personalen började direkt oja sig för någon i personalen var sjukskriven och de visste inte hur det skulle gå. (men säg nej direkt då!) De pratade sedan ihop sig och kom fram till att jag fick lämna Malva vid 8 och sedan måste jag hämta dem vid 13.00 för de får absolut inte vara mer än 5 timmar. Viola kommer dock inte upp i sina 5 timmar eftersom hon lär komma vid 9.30 då vi varit hos tandläkaren (jag förutsätter att besöket inte tar mer än 30 min?)
Dessutom ska Viola inte komma på torsdag då tiden vi fått för att ta bort gipset är mitt i dagistiden och vi ska in till Karlskrona och eventuellt kan det bli röntgen och jag vet inte hur lång tid det är så jag har redan sagt att hon inte kommer då, men att jag gärna vill ha Malva som vanligt på torsdag. Jag har faktiskt aldrig övernyttjat dagis, men har istället när jag bett om dagis (då Axel låg i magen och jag var arbetslös) när jag skulle på arbetsintervju och var verkligen tvungen att lämna dem, fått höra att det var jobbigt, och de visste inte om de har tillräckligt med personal och det hela blev jättestressigt och jag får skuldkänslor för att jag ber om att få lämna barnen. Men när det gällde intervjun kan jag inte tacka nej för att dagis skulle säga att det inte går, då skulle jag ju bli av med a-kassa.
Nä, jag är lite besviken. Jag har väl inget att klaga på pedagogiken, eller lokalerna och personalen är överlag trevliga. Vi har ju en viss person som är mycket speciell och det är synd att det alltid är henne man hänvisas till om det är något. Alla som läser här vet väl om första vintern när jag fick hämta Viola titt som tätt för hon hade feber. När jag hämtade henne såg hon alltid pigg ut och väl hemma var hon som vanligt och tog jag tempen hade hon inte feber. (Jag testade flera termometrar och folk som träffade Viola tyckte hon var mycket pigg och kry vid de tillfällena utan vi trodde helt enkelt att Viola som lätt bli varm och särskilt då blev hon knallröd och genomsvett om man klädde på henne mycket blev varm tillfälligt) Jag påtalade det här en gång och det blev liv i luckan, man påstod först att jag hade en trasig termometer (jag köpte en ny och den visade då inte feber då heller vid sådana tillfällen) och sedan hänvisade man till en i personalen som sa att man ALDRIG gör fel och så fick jag inte diskutera saken! Inte ens när jag frågade om man tex mätte 37,7 eller 38,0 eller tittade till allmäntillståndet gick det att diskutera saken.
När Viola bytte avdelning har de aldrig ringt hem henne, men jag är å andra sidan mycket försiktig med att lämna dem. Förra måndagen vågade jag inte lämna Malva som var lite snorig då hon började gråta på dagis och jag tänkte att hon kanske höll på att få feber så jag vände i omklädningsrummet. Hemma var hon som vanligt och när jag upptäckte att det var att man nämnde dagis så förstod jag att det var att hon inte gillar att bli lämnad, hon vet att när vi pratar om dagis så vet hon väl att det innebär att jag går. Så på tisdagen sa jag att ring om hon är ledsen eller hängig så kommer jag. Hon fick samma bryt i omklädningsrummet så jag följde henne med in och så så tog en ur personalen henne i famnen och innan jag ens fått på mig skorna så hade hon tystnat och börjat leka. Hon vill helt enkelt att jag ska lida lite ;-)
Sedan har vi hela historien med kräksjuka. Förra året med veckor av kräksjuka och till slut stänga dagis och det här läsåret började kräksjukan komma veckan innan jul och så fortsatte det i princip konstant till mars. Viola och Malva var några dagar i januari (då jag var på intervjun) men i övrigt gick det kräksjuka på dagis. Mycket underligt när man hör andra som berättar om en till två korta men intensiva kräksjukeperioder. Jag förstår att ryktet började gå... Och ska väl erkänna att jag tänkte i samma banor, men har svårt att tro att det verkligen varit så.
Som sagt, barnen kommer byta dagis, mest orolig är jag att vi typ blir erbjudna plats i Jämjö eller något som verkligen är en lång omväg. Trossö och de dagis som lite på vägen in mot Trossö vore bra. (Då kan de sitta på samma dagis även när vi hittat ett hus, om vi tex hittar ett i Rödeby så kan de vara på trossö till de får plats i Rödeby för det blir ingen dum omväg. Nu sa de att det troligtvis blir Lyckeby, och det hade ju varit okej om vi visste att det var Lyckeby vi kommer köpa hus i. Sedan vet jag inte om jag är överorolig. Barnen kanske inte lider så mycket av att byta dagis, eller kanske inte lika mycket som jag tror)
