Blogga ifatt!

 När det var Halloween var tjejerna utklädda och redo för busiga barn som skulle knacka på. De förstod inte riktigt vad som kunde hända men var glada för att vara utklädda och det kom inga och knackade på.

 I tisdags efter dagis fick två av tre busungar gå till frisören. Eller hela familjen var ju med, men bara Malva och Axel blev klippta. Det fanns inte tid för tre barn på raken så vi tog vad som fanns. Malvas hår var alldeles för slitet och hon är fenomenal på att trassla ihop det och man får inte kamma. Men hos frisören gick det bra fast det kändes som halva Malvas klipptid gick åt att reda ut håret. Vi använder balsamspray ganska mycket, men tyvärr har flaskan gått sönder. (Men vi har beställt av Petra som säljer oriflame, och på flaskan är det Belle (från Skönheten och odjuret, och Malva har en sådan dock, typ barbiestorlek som hon är glad för) så den kommer nog bli poppis. Axels kunde vi inte bestämma oss om, det var lite för långt, lite för ojämt, och alldeles för slitet. Vi ville ändå att att han skulle ha lite längd så han behåller sin charm i håret. Alltså, han är ju sanslöst charmig och även om han är en biltokig kille (det är liksom en underdrift!!) så upplever jag honom inte som en tuffing så jag ville inte ha någon tuff frisyr. Vi testade hårloftet i Rödeby för flera jag känner talat så gott om dem och jag kan inte säga annat att de klippte mycket bra. På Axel var detaljerna väl genomtänkta. Jag ska försöka ta ett kort på en sådan detalj som jag tycker de gjorde mycket bra (lite som en polisong fast ändå inte). Malva brydde sig inte så mycket, hon var helt fokuserad på att få färg i håret, och det är väl INGEN som tvivlar på hennes favoritfärg? Lila. Jag ska försöka i helgen ta kort på tjejerna i sina ytterkläder så kan vi en gång för alla klargöra deras favoritfärger. De har fått vara med och bestämma och jag har låtit dem göra det!

Här en bild från innan jag blev sjuk. En sur Axel var med mig ute i trädgården när jag skulle försöka ta en bild på mig själv i min rostorange jacka mot ett höstigt träd. Det gick inte så bra då denna lilla herrn inte ville gå med på det. Sedan blev jag sjuk och när jag orkade tänka på det fanns inga blad kvar att nyttja för ändamålet.

Vad har mer hänt sedan sist. Jag har varit i Karlshamn på coachträff med kollegor (i fredags), främst från Blekinge och några från Skåne. Vi åt Thaimat, morotskaka, chips och massor av onyttigheter. På lördagen hade jag me&i-träff hos en klasskamrat utan för Kalmar. Sedan var vi hos Jocke och Marianne och åt ruskigt god mat och rabarberpaj. Söndagen hade vi Helene, Micke, Leon och Lilly hos oss. Frallbrunch kanske man ska kalla det. Och chokladmuffins som jag gjorde till tillfället. (Okej, att jag inte gått ner kan ju bero på sådana här intag. Och inte är det bättre av att en kollega till mig på jobbet älskar att baka och när vi visat vårt intresse för hennes otroligt dekorativa tårtor och bakverk så har nu på två veckor bakat cupcakes som jag och Jane fått smaka och vara testpanel. Det första receptet var gott, chokladmuffins med mustig mörkchokladfrosting med kolasås, nu i veckan bjöd hon på saffransmuffins med limefrosting. Det var underbart gott och jag känner att detta är något som jag bara måste prova på själv)

Helgen 3-4 november

Många planer blev inställda i och med hjärnhinneinflammationen. Linda och jag skulle gått ut och dansat. Jag har tjatat länge om att jag så gärna vill ut och dansa, kanske ta en drink (jag tar ju aldrig ett glas vin för det är alldeles för beskt, nej jag vet jag har inte vuxit upp än som inte dricker vin eller kaffe!)

Ullaredsplanerna såg ut att gå i stöpet också men med hjälp från Björns mamma och lite anpassningsbara jobb så kunde vi flytta det. Björn och jag åkte den 5 november. Jag avskyr folkträngsel så man kan ju undra varför vi åkte dit, men jag försöker ha koll på vilka dagar det är så lite folk som möjligt. Så vi åkte tidigt, vid 5 på morgonen och på en måndag. Det var  mycket folk med det gick riktigt bra ändå. Inte mycket vuxenkläder till oss dock. Till barnen lite grann och så julklappar förstås. Jag köpte faktiskt en onepiece med dragkedja hela vägen upp på luvan i rosa. Viola är oerhört avundssjuk på denna rosa, barbapapaklädsel. Hon frågar ofta om hon kan få låna den, och verkar inte alls förstå att den är alldeles för stor. Björn och jag lyckades få tag i termobyxor. Underbart, nu är vi redo för kyla.

Dock retar vi oss på att vi fick runt på de outlets som fanns där runt Gekås. I en av affärerna var MQ outlet och Björn som är i desperat behov av en ny vinterjacka, den gamla är alldeles för stor, gammal och sliten, och där hänger en Peak Performance jacke i flera storlekar för nästan halva priset. Björn provade L, och jag sa att den är för stor. Björn var skeptiskt och provar M och den satt som ett smäck. Så grymt snygg vinterjacka och även om han inte vill erkänna det så såg jag att han gillade vad han såg i spegeln. Men så tyckte han den var för dyr. 1700 kr (den kostade 3000 egentligen) så vi skulle gå en runda. På vägen hem, precis när vi kört så frågar jag om han verkligen inte vill ha den, men nej onödigt och dyrt. Så i veckan gick han igenom varenda sportaffär och klädaffär och provade vinterjackor och han gillade inget, inget satt lika bra och han kom lätt över 1000 lappen ändå. Så nu erkänner han att han nog borde slagit till på den. Och måhända att den var lite dyr, men jackan han haft nu är väl säker 5-6 år gammal så han byter ju inte så ofta och då tycker jag man kan unna sig något lite dyrare, i synnerhet om det är en ganska klassisk jacka.

Lördagen den 3:e var jag och tjejerna och såg Tingeling. Mycket uppskattat! Söndagen den 4:e åkte vi till Malmö, först för att gå på Varning för Barn-mässan där Me&i hade en monter och jag träffade lite kollegor och min coach. Trevligt. Barnen fick fina ballonger, och popcorn och allt möjligt i montrarna så de var nöjda. Därefter åkte vi till Marie och kusin Rebecca och grattade Rebecca som fyllde år. Vi fick även träffa lilla Martina, barnens lilla kusin. En sådan liten goding.

(Dessa tre dagar var dock lite väl intensiva för mig så jag har sovit som en stock om nätterna och somnat ganska tidigt om kvällarna)

Hjärnhinneinflammation

För drygt 3 veckor sedan fick jag hjärnhinneinflammation. Kan kortfattat säga att det var ingen höjdare. På torsdagen den 18 oktober vaknade jag på natten med hög feber och mådde riktigt dåligt. Var hemma dela dagen och på fredagen vaknade jag hur pigg som helst och åkte till jobbet. Lite tröttare än vanligt, men jag känner mig ovanligt pigg. Så här i efterhand verkar det ju hur skumt som helst att så snabbt bli pigg. Men det där viruset hade ju en överraskning. På lördagen stod jag på mässa, tjejmässa. Den var en besvikelse. Kvinnlig företagsamhet i Blekinge hade anordnat mässan och hade först en stor lokal, men när de inte blev så många anmälning tyckte man den stora var för dyr och valde Folkets hus. Och det var en minimal lokal. Jag hade i princip ingen plats alls för min klädstång och kvinnan bredvid mig gillade inte min klädstång och försökte ställa sina saker framför. Jag var ganska trött på henne. (På andra sidan hade jag en mycket trevligare person som dessutom bott i grannbyn och visste vem Björn och hans familj var! Världen är liten!) Jag fick huvudvärk på kvällen men tänkte jag skulle sova bort den.

Söndagen vaknade jag och kände mig sämre, men jag hade en me&i träff klockan 11 i Nättraby, så jag tryckte i mig värktabletter och åkte dit. Jättetrevliga tjejer och ganska bra försäljning men mitt under träffen kände jag att jag orkar inte mer, det tar liksom över. Och började oroa mig för om jag skulle orka köra hem. Jag försökte hålla god min och hoppas att de var nöjda. Hemma la jag mig sängen och försökte vila. Försökte lägga in ordrarna men det tog liksom emot. Jag var helt slut efter ägnat nästan hela eftermiddagen åt lägga in dem. Nu i efterhand fattar jag, men huvudvärken blev så intensiv när man försökte sitta vid datorn och koncentrera mig och trött. Så oerhört trött. På natten blev huvudvärken än värre, jag började kräkas och hade lite feber. Jag orkade knappt ringa 1177, jag vilade en stund innan jag ringde, försökte förklara symtomen för Björn för jag sa att om jag tuppar av så vet du, för det är inga bra symtom. (Sedan att jag bad honom klubba till mig så jag slapp ha så ont är en annan sak, och han gjorde inte det heller)

På 1177 ville man att jag skulle åka in till akuten och här fick jag direkt komma in på undersökningsrum och fick snabbt vård. Smärtstillande och något mot illamåendet. Man diskuterade möjligheten att det var hjärnhinneinflammation eller migrän. Först hjälpte medicinerna lite så jag kunde sitta upp utan att kräkas så första läkaren tyckte inte vi skulle göra en lumbal punktion (ryggprov). Men sedan började jag kräkas igen så då tyckte han att den andra läkaren som skulle byta av honom fick göra en bedömning. Hon tyckte lumbal punktion, så även om det varit en av mina stora skräckundersökningar så fick det bli så. Man får ligga och skjuta rygg under lång tid. Läkaren skulle känna på kotorna för att se mellan vilka som var bäst att ta provet och det tog sin lilla tid och en läkarstudent fick känna också. Det är nere i svanken de stack mig och när de känt färdigt la de lokalbedövning (helt värdelöst, visst själva sticket kändes inte, men det är sällan så smärtsamt) och när sedan nålen gick mellan kotorna så kändes en dov slags ryggont. Mycket obehagligt även om det var uthärdligt. Så länge nålen satt stilla ochjag var stilla kändes det knappt något och det gick fortare än jag trott att droppa ut ryggmärgsvätska eller vad det nu var. Den var klar (är den grumlig tyder det på en bakteriell hjärnhinneinflammation och det är mycket farligt, och är stor risk för bestående men) och man tog 4-5 provrör.

Efter någon timme fick vi svar att det var virusmeningit. Jag blev inlagd på infektionkliniken och sov sov och sov. Jag åt ibland och maten var gudomlig tyckte jag som sedan augusti ätit sallad och knäcke med keso. Men då är ju sötsuget värre än någonsin efter detta. Blev utskriven på tisdag efter lunch och sjukskriven veckan ut. Det var tufft att inte göra något alls i en vecka och veckan efter började jag jobba. Jag delade upp veckan så jag började deltid på måndag och trappade upp med timmar dag för dag. Det fungerade fint men var väldigt trött om kvällarna.

Och detta är väl anledningen till att ingenting hänt på bloggen. Det har varit mycket med me&i och sedan blev jag dålig och jag har verkligen fått förmå mig själv att ta det lugnt. Började träna torsdags förra veckan och första gången var väldigt tungt och tufft. I måndags gick det bättre men nu är jag lite förkyld så det känns trögt på den fronten. Och sedan jag blev dålig har jag inte gått ner alls. Mycket frustrerande (När jag var dålig gick jag i och för sig ner ett kilo, men när jag började jobba och behöver äta frukost, lunch och kvällsmat så gick jag upp det kilot. När jag sov bort hela dagarna och nätterna så åt jag knappt något och hade ingen lust för mat. Och nu har jag ett sötsug bortsom rimlighet och ranson)

Solbergare på besök

 Dagens före Malvas födelsedag hade vi besök av Solbergarna. Och Nemi fick lite gos. Som ni ser på bilden ovan är det en oerhört snäll och tam kanin vi fått tag i. (Även om vi läst att hermeliner kan vara lite egensinniga och bitas om man har otur, men hon är så glad för sällskap och gos att jag har dålig samvete att hon bor ute på altanen)

 Tjejerna var helt överlyckliga över att Emma och Frida skulle komma och jag vågade mig på att laga lite viltkött. Jag och Björn var inte helt eniga om hur köttet skulle vara med såsen blev riktigt god! Mums!

På kvällen när Malva somnat så hittade vi två hårbollar i hennes säng.

Malva 3 år!

 

Malva har ju fyllt 3 år! Det är helt sanslöst att hon är 3 år nu. Hon är ju vår lilltjej. Hon har varit på treårskontroll och fick verkligen guldstjärna. Dock fick jag lite dåligt samvete för jag har nog inte själv sett hur framåt hon är. Vid tre år ska de kunna rita cirklar. Hon ritade ett spöke med armar, ben och ögon. Det var ett Violaspöke berättade hon. Då berättade BVC-sköterskan att hon ritade som en 4 åring och att kravet var cirklar. Då ritade hon en cirkel och gjorde den till ett mammaspöke med ögon och mun och berättade att det lilla spöket bodde i mammaspöket mage. Sedan frågade sköterskan om hon hade någon favoritbok och då kom hon på bockarna bruse och berättade hela handlingen och sjöng sången. Ja, vi har ju inte blyga barn precis. 

Hon valde en blå hjälm med clownfiskar på "Nemo" som hon sa. Jag kan inte säga annat än att 3-årsåldern är en charmig ålder. Malva fick så mycket fina presenter när hon fyllde år. Hon hade länge längtat efter att få ha kalas och få presenter och ni ser ju ovan hur glad hon var!

  Jag tog fram kameran och tog några kort på Axel och Malva med macroobjektivet. Viola fjantar bara framför kameran nu för tiden så tyvärr blir det inte många bilder på henne.

 Axel och Malva i kläder från Bloggers collection från Meandi. Viola och Malva hade väldigt roligt åt att Axel hade klänning på sig. Han brydde sig inte det minsta. För ett tag sedan ville han ha på sig Violas äppelklänning som också är en meandiklänning. Den blev fotlång men han tyckte det var roligt att springa runt i den. (Han ville väl ha nattlinne som syrrorna)