Hjärnhinneinflammation

För drygt 3 veckor sedan fick jag hjärnhinneinflammation. Kan kortfattat säga att det var ingen höjdare. På torsdagen den 18 oktober vaknade jag på natten med hög feber och mådde riktigt dåligt. Var hemma dela dagen och på fredagen vaknade jag hur pigg som helst och åkte till jobbet. Lite tröttare än vanligt, men jag känner mig ovanligt pigg. Så här i efterhand verkar det ju hur skumt som helst att så snabbt bli pigg. Men det där viruset hade ju en överraskning. På lördagen stod jag på mässa, tjejmässa. Den var en besvikelse. Kvinnlig företagsamhet i Blekinge hade anordnat mässan och hade först en stor lokal, men när de inte blev så många anmälning tyckte man den stora var för dyr och valde Folkets hus. Och det var en minimal lokal. Jag hade i princip ingen plats alls för min klädstång och kvinnan bredvid mig gillade inte min klädstång och försökte ställa sina saker framför. Jag var ganska trött på henne. (På andra sidan hade jag en mycket trevligare person som dessutom bott i grannbyn och visste vem Björn och hans familj var! Världen är liten!) Jag fick huvudvärk på kvällen men tänkte jag skulle sova bort den.

Söndagen vaknade jag och kände mig sämre, men jag hade en me&i träff klockan 11 i Nättraby, så jag tryckte i mig värktabletter och åkte dit. Jättetrevliga tjejer och ganska bra försäljning men mitt under träffen kände jag att jag orkar inte mer, det tar liksom över. Och började oroa mig för om jag skulle orka köra hem. Jag försökte hålla god min och hoppas att de var nöjda. Hemma la jag mig sängen och försökte vila. Försökte lägga in ordrarna men det tog liksom emot. Jag var helt slut efter ägnat nästan hela eftermiddagen åt lägga in dem. Nu i efterhand fattar jag, men huvudvärken blev så intensiv när man försökte sitta vid datorn och koncentrera mig och trött. Så oerhört trött. På natten blev huvudvärken än värre, jag började kräkas och hade lite feber. Jag orkade knappt ringa 1177, jag vilade en stund innan jag ringde, försökte förklara symtomen för Björn för jag sa att om jag tuppar av så vet du, för det är inga bra symtom. (Sedan att jag bad honom klubba till mig så jag slapp ha så ont är en annan sak, och han gjorde inte det heller)

På 1177 ville man att jag skulle åka in till akuten och här fick jag direkt komma in på undersökningsrum och fick snabbt vård. Smärtstillande och något mot illamåendet. Man diskuterade möjligheten att det var hjärnhinneinflammation eller migrän. Först hjälpte medicinerna lite så jag kunde sitta upp utan att kräkas så första läkaren tyckte inte vi skulle göra en lumbal punktion (ryggprov). Men sedan började jag kräkas igen så då tyckte han att den andra läkaren som skulle byta av honom fick göra en bedömning. Hon tyckte lumbal punktion, så även om det varit en av mina stora skräckundersökningar så fick det bli så. Man får ligga och skjuta rygg under lång tid. Läkaren skulle känna på kotorna för att se mellan vilka som var bäst att ta provet och det tog sin lilla tid och en läkarstudent fick känna också. Det är nere i svanken de stack mig och när de känt färdigt la de lokalbedövning (helt värdelöst, visst själva sticket kändes inte, men det är sällan så smärtsamt) och när sedan nålen gick mellan kotorna så kändes en dov slags ryggont. Mycket obehagligt även om det var uthärdligt. Så länge nålen satt stilla ochjag var stilla kändes det knappt något och det gick fortare än jag trott att droppa ut ryggmärgsvätska eller vad det nu var. Den var klar (är den grumlig tyder det på en bakteriell hjärnhinneinflammation och det är mycket farligt, och är stor risk för bestående men) och man tog 4-5 provrör.

Efter någon timme fick vi svar att det var virusmeningit. Jag blev inlagd på infektionkliniken och sov sov och sov. Jag åt ibland och maten var gudomlig tyckte jag som sedan augusti ätit sallad och knäcke med keso. Men då är ju sötsuget värre än någonsin efter detta. Blev utskriven på tisdag efter lunch och sjukskriven veckan ut. Det var tufft att inte göra något alls i en vecka och veckan efter började jag jobba. Jag delade upp veckan så jag började deltid på måndag och trappade upp med timmar dag för dag. Det fungerade fint men var väldigt trött om kvällarna.

Och detta är väl anledningen till att ingenting hänt på bloggen. Det har varit mycket med me&i och sedan blev jag dålig och jag har verkligen fått förmå mig själv att ta det lugnt. Började träna torsdags förra veckan och första gången var väldigt tungt och tufft. I måndags gick det bättre men nu är jag lite förkyld så det känns trögt på den fronten. Och sedan jag blev dålig har jag inte gått ner alls. Mycket frustrerande (När jag var dålig gick jag i och för sig ner ett kilo, men när jag började jobba och behöver äta frukost, lunch och kvällsmat så gick jag upp det kilot. När jag sov bort hela dagarna och nätterna så åt jag knappt något och hade ingen lust för mat. Och nu har jag ett sötsug bortsom rimlighet och ranson)