Här kommer lite bilder från igår. Barnen var matchande klädda inför att Jocke, Marianne och Wilmer skulle komma. Jag tog fram det nya objektivet och tog några foton på dem. Rätt nöjd fortfarande med det. Vi hade det riktigt trevligt och det var skönt att träffa folk nu när det varit sjukstuga hela veckan. Axel blev väldigt dålig natten till onsdagen och hade riktigt hög feber och varit minst sagt hängig. Han kan ju aldrig sitta still och absolut inte i famnen men nu när han var så hängig satt han i famnen hela tiden. Han gnällde så fort man var tvungen att göra något och sov väldigt dåligt. Rejäl snuva hade han, och det kan jag skriva upp att det är, för jag har fått en snuva som är riktigt riktigt besvärande. Men jag är rätt pigg i övrigt.
Så veckan har ägnats åt Axel och åt släktforskning. Det här med släktforskning är så spännande, man slukas verkligen av det. Varje persons öde blir som ett mysterium som jag bara måste lösa. Man blir nästan frustrerad när man inte hittar en person. Min mormors moster (halvmoster om man ska vara korrekt, då Alma Cecilias föräldrar hade varit gifta tidigare och fått barn med sina tidigare makar) stod skriven i det sista husförhöret för Torhamn och sedan kunde man inte via Dödsboken eller folkräkningen hitta henne. Det var så oerhört irriterande att inte hitta henne men så visste jag att en syster hade åkt till Stockholm i slutet av 1800-talet så jag chansade och sökte på henne där. Och mycket riktigt var det så att hon bodde där. Extra roligt var det därför de bodde på Surbrunnsgatan 6 och när jag letat efter Alma Cecilia så bodde hon också där, och det visade sig med lite efterforskning att alla Anna Marias döttrar, utom Hedvig hade bott i Stockholm under en period, och Surbrunnsgatan kom upp hos nästan alla! Det var bara en av systrarna som kom hem och hon dog barnlös 1909. En annan syster dog barnlös i akut lunginflammation på Allmänna försörjningsinrättningen. Hilda Maria födde två barn i Stockholm, det första dog vid 5 månaders ålder och Hilda dog själv två dagar efter sin sons födelse. Pojken hamnade hos fosterfamilj och jag har läst hans "journal". Intressant läsning och hur man klassificerade barnen. Han var "fysiskt klen och medelmåttigt begåvad"?! Pojken genomled både engelska sjukan och fick några år senare lunginflammation men så klen var han nog inte för han klarade sig, blev vuxen och fick barn. Hans son letade under 90-talet reda på information om sin far så i det dokumentet har jag namn för vad han hette, och sonen bor idag i Ronneby! De bodde inte i närheten tidigare så det var en överraskning.
Här är lite av de uppgifter som jag hittills lagt in. Här kan man se Anna Marias alla döttrar (Anna var mormors mormor). De fyra översta fick hon i sitt första äktenskap med en båtsman som fick båtmansnamnet ÄRT. Hennes andra make Gustaf Öman, hette Westerblad innan han fick sitt båtmansnamn, men eftersom han tog titeln avskedad båtsman fick han behålla sitt efternamn till dess att han dog. Första maken hette Anders Andersson Ärt enbart till dess att slutade vara båtsman, sedan togs Ärt bort.
Gustaf Öman fick också fyra barn och de har jag inte forskat färdigt på. Gustaf var gift 3 gånger men vad jag kan se fick han bara barn i två av äktenskapen. Gustaf var född i Karlskrona stadsförsamling och hans föräldrar var födda på 1700-talet och där har jag födelsedatum och dödsdatum men vet inte vart de är födda. Hans far var i alla fall snickarmästare och gifte om sig när Gustafs mor dog.
Nedan kan man se Anna-Maria i sin syskonkull. Hennes mamma Cecilia Nilsdotter är född i Kristianopels församling. Ola är född i Bussevik, Torhamn och som synes på bilden så går det ett streck upp till hans föräldrar som är födda på 1700-talet. Olas pappa vet bara årtal på för i Jämjö det året har man skrivit 3 händelser. Måste varit något som hänt som gjorde att man inte var så noggrann det året, 1761. I övrigt är det Torhamn församling som gäller. Det är byar som Attanäs, Björkenäs, Stora Hammar med flera.
Man trillar dock över många sorgliga livsöden, utan att kunna lära känna dem förstår man att det inte alltid var så lätt. När jag letade i dödsboken ett år så var vart och vartannat barn avlidet av scharlakansfeber. Samma år dog Karin Olsdotters tre döttrar på kort tid, 12 dagar från den första till den sista. Kvar blev en liten son. Nu fick de ett barn till, men det måste varit tufft. Elins Olsdotter fick två söner, den ena blev inte ens två veckor och den andra dog strax innan sin treårsdag.
Anna Maria fick 8 döttrar och endast två överlevde henne. Anna Maria blev ganska gammal 87 år gammal, och Björn tyckte det lät ovanligt gammalt, men det finns några som blev gamla trots att tillgången av vård inte var den bästa. Men det hände ju att är man läser i början av 1800-talet så kan folk i 50- 60-årsåldern dött av "ålderdom". Alma Cecilia, min mormors mamma blev ju inte särskilt gammal men hade hon levt idag hade hon troligtvis överlevt sin lunginflammation. Mormor blev faktiskt gammal, 92 år gammal.
I övrigt har jag idag blivit arbetslös, eller med ett finare ord arbetssökande. Dock har jag varit arbetssökande ett tag, men det har ännu inte gett resultat. Men skam den som ger sig!
