I väntan på vattkoppor

Här väntar vi på ett eventuellt utbrott av vattkoppor. Det hela är lite påfrestande att vänta och ge alla en chans att ta ställning till om de vill träffa oss.

Det hela gav mig en rejäl utskällning på föräldragruppsträffen i torsdags. Vi kom in på det hela och jag sa att barnen i slutet av veckan kunde (ja kunde) drabbas och ingen sa något och ingen frågade något. Men jag hade en rejäl utskällning i min mail om att jag förmodligen förstört deras jular och jag inte borde kommit. Du milde! Jag var gråtfärdig efter det och ingen kunde acceptera att de inte kan smitta innan helgens slut och då någon dag tidigare. Att jag så klart inte kommit om det funnits några belägg för smittorisk. Däremot kan man ju aldrig garantera att det är något de inte kan smitta. De kan ju träffat vattkoppssmitta tidigare via dagis, eller vanlig förkylning, eller nästan vad som helst. Dessutom var det förkylda föräldrar och barn på fikat också, men jag råkade nog bli syndabock. Jag tog rejält illa vid mig och fick be om ursäkt och det hela hjälpte väl knappast för de bara berättade om alla tårar som skulle rinna på deras kinder om julen blev förstörd (Hm, de verkar inte ha någon koll, om de hade blivit smittade av någon anledning så är det snarare nyår som skulle drabbats. Och om man är så fullständigt livrädd för att bli sjuk över just jul som enligt flera var den viktigaste helgen på året så kanske man inte bjuder hem 10 barnfamiljer en vecka innan jul?)

Jag träffade i lördags en ur föräldragruppen om inte sagt något alls och hon tyckte det hela var överdrivet och fånigt och det kändes skönt att höra. Det var bara jag och Axel och han har istället varit snorig i helgen. Ja, tjejerna också. Några vattkoppor har vi inte direkt sett heller. Ikväll när tjejerna badade såg jag en prick på Violas mage och om vi synade ordentligt fanns en yttepytteliten prick på ryggen. Ibland har hon prickar (vi var lite oroliga förra gången hon hade kunnat haft vattkoppor, då hade hon en underlig prick på foten men den försvann fort) så vi ska väl inte ta ut något i förskott nu heller.

Något som faktiskt är roligt är den utvärdering av inskolningen som gjordes i torsdags. De tyckte tjejerna hade varit väldigt duktiga och framåt och orädda. Vi kunde ju konstatera att det säkerligen har med viss förskolevana från tjejernas sida men även att de är så sociala och framåt. De åt bra (Inte ett dugg förvånande) men något som var väldigt förvånande var att de lekte mycket med varandra. Viola lekte med vem som helst och Malva försökte nästan alltid hänga på. De är väldigt gosiga mot varandra där och jag trodde inte på det förrän jag en dag kom mitt i sångstunden och hörde på håll "Min Malva", "Min Lola" och så höll de på så. När jag kom in i rummet så satt Malva i Violas knä och Viola kramade om Malva! Jag kan säga att jag var minst sagt förvånad!

Dessutom fick jag veta att varje dag de är på dagis så går Malva på pottan och kissar! Fatta det! Det har ju inte hänt hemma och vi har sedan vi fick veta det försökt här hemma men icke! Hon vill gärna ha trosor och det är roligt att gå på pottan men likväl hamnar inget i pottan. De hade trott att vi drillat henne hårt och vi hade ju inte ens en potta framme just nu! Men vi låter i alla fall henne gå på pottan om hon vill så får vi se hur det går.

Glömde ju berätta att Axel var på BVC idag. Jag ringde dit och tänkte avboka tiden då han var så hemskt snorig, men vår BVC-tant ville absolut vi skulle komma ändå. Det var 10 månaderskontroll och han var 8 månader senast han hade koll och nu var det även läkare som skulle undersöka och hon ansåg att alla barn mer eller mindre snoriga och hon hade inga småttingar efteråt. Han vägde nu 8550 gram och den här gången följde han kurvan bättre, men hans kurva ligger en liten bit under medel. Men som läkaren sa, han ser inte mager ut och pigg var han ju. Han skrattade och busade inför dem även om han var snorig. Godkänt fick han också. Kanske ska nämna längden. 72,5 cm och i princip samma som sist så de senaste mätningarna var väldigt nära varandra. Nu sa BVC-tanten att han hade huvudet lite på sned så han är längre än det mått de fick. Förra gången mätte hon honom på golvet här hemma och gången innan dess var det i Ronneby. Jag är inte oroad där heller, vi märker ju att han växer ut saker på längden (men inte på bredden!)