Nu vill jag sjunga dig milda sånger

Ja, så heter en bok av Linda Olsson som jag läst ut idag. Anna V såg boken när hon var hemma hos mig i helgen (ja, det kommer ett inlägg om det också!) och sa att hon inte lockades av titeln. Så jag tänkte berätta vad jag tyckte om den.

Till och med handlar boken om Veronika som varit på resande fot nästan hela sitt liv och hon har en hel del i sitt bagage som hon gått igenom. Hon hyr ett hus i Dalarna för att pusta ut och reda ut det som hänt och i huset bredvid bor en gammal kvinna vid namn Astrid som folk i byn kallar för "häxan", hon är osocial och döljer på många hemligheter. Av en händelse så får Veronika och Astrid kontakt och tillsammans går de igenom sina liv och de blir goda vänner. Linda Olsson som skrivit boken är svensk men bor sedan många år i Nya Zeeland och hon knyter an båda länderna i boken. Hon tar hjälp av dikter som inleder varje kapitel och beskriver noggrant årstidernas skiftning i den svenska naturen. Det är en vackert skriven bok, med sorgliga och hemska livsöden med fokus på att njuta av sitt liv och ta tillvara på de möjligheter man får och de minnen man har.

Boktiteln är tagen ur en dikt av Karin Boye, om någon skulle undra. För övrigt kan jag nämna att eftersom jag inte äter fisk (mer än när jag är illa tvungen) så noterade jag att förutom pannkakor och våfflor åt de fisk, fisk och lite mera fisk och kanske lite skaldjur. Så fort det var tillfälle att fira så var det gravad lax, sill, egengjorda fiskbullar på gädda och så vidare. Jag kände inte direkt någon längtan (haha.. läser ni boken för står ni det fyndiga i den här meningen!) efter mat när jag läste. När de var på restaurang tillsammans så blev det till och med sill till förrätt även om de åt vilt till middag! Låter helt galet att jag noterade en sådan sak egentligen...

Överlag en läsvärd bok. Kanske lite väl beskrivande av natur och sådant, men författaren vill verkligen berätta om Sverige och det vackra i vår natur och de årstider och förändringar som sker här. Jag blev till och med bli blöt i ögat på några ställen för det var som jag tidigare skrev sorgliga livsöden.