Fika!

Vi väntade ju besked från sjukhuset idag angående Malvas arm, men tyvärr ringde de och berättade att de inte fått tag i plastikkirurgerna i Malmö. De lovade att ringa imorgon istället.

Desto roligare är att har vi haft besök av Helené, Leon och Lilly! Och Viola har varit så uppspelt över att de skulle komma och pratat nästan hela dagen om det. Leon och Leons mamma kommer snart eller hur? har hon frågat gång på gång. Hon fick till och med följa med när jag skulle nyttja ett erbjudande på kappahl och köpte ett par mjuka jeans till Axel och hon var glad för det en stund men sen tjatade hon bara om att åka hem, och jag kunde inte förstå varför hon så gärna ville hem. Men när vi satt i bilen utbrast hon glatt att Leon kommer! ;-)
Och de busade som bara den! Härligt att se! Och vi vuxna hade det trevligt och fikade på Björns kärleksmums som han bakade för några dagar sedan. Även Lilly var med och kröp runt och kikade och Malva ville leka med dem alla.

Axel sov sig igenom det mesta. Han har fått sådana besvär med kladd i ögonen. Så när han vaknade kunde han inte ens öppna ögonen! Stackars liten!
Viola dansar iförd min nya mössa och Mimmi Pigg som danskavaljer. Kan berätta att Mimmi Pigg är en julklapp till Malva som båda är mycket förtjust i. Det bråkas en del om den!

I väntan på besked...

De superfina syskonen Ringberg! I går tog vi dessutom och fotograferade oss för tidningen. Så imorgon är vi med i BLT i alla fall. Men vilken hängmage jag har! Usch, det syns ju på bilden. Men i den där hängmagen har de tre underbaraste personerna bott! Helt otroligt egentligen! Och jag får väl ändå vara lite nöjd, jag gick upp ungefär 6 kilo under graviditeten och har nu drygt en vecka senare gått ner ungefär 12 kilo. Och jag känner mig mycket taggad att fortsätta gå ner i vikt, vore ju roligt med en ny garderob till sommaren...


Igår var vi dessutom tillbaka på Barn, då Björn fick åka in i fredags igen och bulan ökat ytterliggare lite i storlek. Och vi hade först fått en uppföljningstid den 14:e, men eftersom bulan istället ökade lite till när man hoppats på att den skulle minska flyttade man mötet till igår. Och eftersom de skickat bilder och provsvar till Malmö hoppades vi få veta vad som ska göras. Men bilderna skickades med vanlig postgång så ingen har hunnit titta på bilderna, men man lovade i Karlskrona att ringa Malmö på onsdag för att höra vad som bör göras och sedan ringa oss. Så vi får vänta på besked helt enkelt. Minns inte riktigt när Viola var på dagis sist, men det är väl i alla fall över en månad och idag var hon verkligen taggad inför dagis. Och hon var helt slut efter sin dagisdag. Och massa fina saker fick vi med hem som hon gjort.

En vecka gammal!

Idag är Axel en vecka gammal. Helt otroligt vad den första veckan försvann. Kaotisk vecka på ett sätt, men det har under omständigheterna gått bra. Mest ledsen var jag när de blivit inlagda, blev heltokigt här hemma. I fredags var farmor och farfar på besök. Axel verkade ta det lugnt mitt i all uppståndelse och tjejerna tyckte det var roligt med besök.
Igår tog jag saxen och klippte lugg på Viola. Jag har varit lite av en motståndare till lugg. Tycker alla barn har det, och jag tycker att Viola haft ett ganska runt ansikte och känt att då passar hon ännu mindre i lugg. Men eftersom hon har en virvel uppe på huvudet som gör att väldigt mycket hår går fram till ansiktet så har sneluggen blivit väldigt tjock och svår att få snygg. I synnerhet sedan fröken inte låter spännena sitta kvar. Hon var väldigt duktig ett tag, men nu springer hon till spegeln, tittar och drar loss dem. Och samtidigt ska hon inte behöva ha hår i ögonen. Så vi diskuterade och tänkte att det växer ut om det inte blir bra. Och det blev väl ganska bra eller vad tycker ni? Ska försöka få till luggen lite bättre, men hon har inte tålamod att sitta längre stunder för att jag ska få klippa.
Och en bild tagen tidigare på dagen oklippt.
Malva är verkligen nyfiken på sin lillebror och är framme och rör och tittar och vill sätta dit nappen. Det är stor skillnad på Viola och Malva i det avseendet. Viola bryr sig inte alls och hon var inte särskilt intresserad av Malva heller när Malva var nyfödd. Däremot leker Viola och Malva väldigt bra tillsammans stundvis. Igår ställde de sig på var sida om kylskåpet, eller hur man ska förklara, men så de inte såg varandra och så tittutade de fram och jagade efter varandra och bytte plats som jagad. Och skrattade som galningar. Och så kan de stå och skrika jo, ne, jo, ne till varandra och skratta glatt åt det hela. Och kittlas. Men springa runt matsalsbordet och jaga varandra är roligast.

En liten gosse

En liten gosse som vi lyckade fotografera idag. Han spontanlog lite också.

Malva bula har inte blivit mindre, så vi får se hur det blir under de 10 dagarna tills dess att det är dags för uppföljning. Tror inte att jag skrev att läkaren som var ansvarig i fallet ringde upp mig i går eftermiddag. Hon ville berätta för mig vad kommer hända och lite sådant. Brukar de ringa upp den förälder som inte var med för att berätta? Tycker i alla fall att det kändes bra och engagerat.

Idag har vi mest tagit det lugnt. Björn och tjejerna har varit ute en stund medan jag och Axel tog en powernap. Malva är den som är nyfiknast på Axel och vill röra och titta. Viola har ännu inte visat något intresse över huvudtaget.

Kanske skulle skriva något ord om amning? Jag har sedan det bara krånglade med amningen med Viola och Malva att jag egentligen inte vill amma alls. Men samtidigt kände jag att jag ville ge lite råmjölk i början, precis som Viola och Malva fått. Mitt problem har ju varit för lite mjölk och har fått ge ersättning som komplement och vi skrev i journalen att jag inte ville amma men kunde tänka mig göra det lite i början och ge ersättning också.

På BB var det väl inte riktigt det de ville höra och första dygnet försökte de ändå få mig att låta bli ersättningen och påpekade att man ger inte ersättning egentligen när det inte behövs. Men sen när jag väl sa ifrån så var de jättetrevliga och hjälpte till. Då gav jag ersättning på kopp.

Tyvärr går delamningen inte så bra. Jag har fått sår, då han inte tar rätt tag (trots hjälp på BB så är han hemskt envis ;-) ) så han sväljer en hel del blod och så kräks han upp det och så klart en del bröstmjölk. Vi får se hur länge vi håller igång amningen men mat får han i alla fall...

Välkommen lille Axel!

De tre finaste barnen i hela världen! Axel föddes i söndags morse. Klockan 8.11 är han född och vi var inne på förlossningen vid kvart i sex. Lite skillnad mot de 17 och 7 timmarna med tjejerna. Men det gick faktiskt väldigt bra även om jag inte hann få mer än lustgas.
3920 gram och 52 cm lång är Axel Olof Ringberg. (Dock fungerade inte Webbisar så tyvärr så blev han inte med där, och de verkar fortfarande ha problem med funktionen)
Som de flesta vet så blev hemgången från BB inte riktigt vad vi tänkt oss. För när Axel gjort alla tester som ska göras så kom Björn och tjejerna och hämtade mig. Och de var nyfikna men vi hann inte riktigt bekanta oss för när vi tagit av ytterkläderna upptäcktes att Malvas smultronmärke svullnat rejält. Smultronmärket som vi visste var ovanligt (det visade sig inte bara vara ovanligt utan mycket ovanligt och på Barnkliniken visste inte många vad som skulle göras) är ett nystan av kärl. Har även läst att det kallas för kärltumör, men av godartad natur. Och när svullnaden dessutom var väldigt blåaktig insåg jag att det förmodligen var kärl som brustit så det blev att åka akut till vårdcentralen som i sin tur skickade oss till akuten som satte Björn och Malva på Barn. Och där visade det sig att i princip ingen hade sett det här beteendet hos smultronmärken så Björn fick väl träffa ungefär varenda läkare på barn och en massa specialister. Det en kirurg kunde säga var att hon ville inte på grund av alla kärlen göra något och man mätte bulan en gång i timmen. Idag fick de träffa en kärlkirurg som sett fenomenet men att det var ovanligt stort för ett så litet barn. Man hoppas det ska gå tillbaka av sig själv och har kontaktat specialister i Malmö, så när det görs en uppföljning av bulan så vet vi om vi behöver åka dit. Malmö har fått foton på bulan och ska titta på journalen men läkaren vet inte om man hunnit fått svar till den 14:e när vi ska till Barn igen.

Så nu ska vi hålla det under uppsikt. Hon besväras inte av den, och bulan verkar inte påverka resten av kroppen. De tog en massa tester och puls och grejer så vi ska nog inte behöva oroa oss Däremot är man inte säker på varför det här hade hänt, det kan beror på att hon växt mycket så något kärl spruckit av den anledningen men också ett slag mot bulan. Vi ska helt enkelt bara akta bulan från slag och hårt tryck. Och mitt i allt så fick Malva nya mediciner till sin krupp. Så nu hoppas ni verkligen att det också blir bättre.
En bild på Malva som är tagen för någon vecka sedan. Viola och Malva har varsitt hårband som de tycker är väldigt fina och matchar deras klänningar som jag köpte för ett tag sedan.

I övrigt så blev Viola mycket nöjd över att Björn och Malva kom hem. Hon var på rysligt humör igår. Undra om hon trodde att vi bytte Axel mot Björn och Malva? Malva har varit väldigt nyfiken på bebisen och verkar tycka det är lite spännande. Viola har inte varit så positiv, men det kanske ha med att det blev lustigt när vi kom hem.

Feber

Jag brukar sällan ha feber. Om det är någon som alltid drabbas av feber så är det Björn. Men så där när man snorat och haft ont i halsen i ett par dagar utbröt värsta febern natten mellan fredag och lördag. Frossa och typiskt feberkänsla, så där ni vet att det liksom låter i öronen och ja allmänt hängig. Jag tyckte den natten var hemsk och jag var hemskt sur över att våra planer för helgen inte skulle inkludera mig, nu när jag mest varit hemma med barnen och hållit dem ifrån alla möjliga smittkällor.

Men i natt alltså, det slår nya rekord. Frossan ville inte släppa och det var så jag nästan krampade och även om febern då inte hunnit nå några topplaceringar så tog jag alvedon och försökte få kroppen att vara stilla och somna om. Två timmar senare vaknar jag och har 39 graders feber trots att alvedonen borde ge full effekt, jag svettas och känner mig ärligt talat riktigt dålig. Och Björn undrar om bebisen kan må dåligt av det så där mitt i natten ringde jag sjukrådgivningen. Kvinnan jag pratade med tyckte inte det var riktigt bra att jag hade så hög feber trots Alvedon och när nära det beräknade datumet så hon kontaktade förlossningen som inte kunde hjälpa. Drick drick och drick och det finns ju inget annat jag kan ta. Är febern inte över till måndag morgon så ska jag be om att få träffa läkare på vårdcentralen för att utesluta lunginflammation. Vilket hon betonade att man absolut inte vill att jag ska ha när förlossningen drar igång.

Och hittills idag har jag nästan hostat ur mig lungorna, fått rinnsnuva som retar gott i halsen och inte alls bättrar på hostan. Och febern den kommer med toppar med frossa. Jippi! Måste säga att det är väldigt länge sedan jag kände mig så här ynklig. Sist var väl när jag hade kräksjuka men den värsta perioden var över efter 6-8 timmar och sedan sov jag som en stock. Nu går det knappt att sova, magen är i vägen och gör ont och hostan gör det himla svårt att somna.

Nä, håll tummarna att jag är feberfri imorgon bitti... Nu är det "bara" 4 dagar kvar och jag hade ju hoppats på en februaribebis, även om jag gärna vill vara i bättre skick för att orka föda fram bebisen. Kan ju knappast överlåta det till någon annan...

Hur bebisen har det? Ja, när jag hostar blir det mycket motstånd från hans sida. Så man känner ju honom i alla fall

Hur kommer bebisen ut?

Idag var jag på mitt sista jobbcoachingsmöte. Jag var välkommen att höra av mig i framtiden, dels i jobbsökandet, men eftersom hon nämnt flera gånger att jag är konsultmässig så får jag gärna höra av mig när jag är redo. Kanske kanske att man faktiskt inte behöver gå till arbetslöshet efter föräldraledigheten? Det vore faktiskt underbart!

Och igår rapporterade jag för sista gången innan den här bebisen kommer ut vad jag sökt för jobb. Handläggaren som jag pratade med var positiv och lovordade mitt sökande och resultat och eftersom nästa punkt i min handlingsplan är 7 april så sa hon glatt att det behöver jag ju inte satsa på, bebisen hinner ju komma innan dess. Och det förväntar jag mig också.

Efter coachingen idag mötte jag upp Björn och barnen för att byta bil. Jag och barnen styrde vår kos mot Amiralen för jag verkligen snöat in på bebiskläderna. Det fanns knappt något på Lindex inne i stan men på Amiralen fanns FÖR mycket fint. Inköp som min plånbok egentligen inte tillåter, men se nedan så fint!Jag köpte efter mycket om och men bodyn upptill med de blå byxorna. Jag hade inte någon att fråga så jag frågade Viola vilket set med body och byxor som hon tyckte vi skulle köpa. Hon tittade och så pekade hon istället på den rosarandiga varianten som hängde en bit bort (samma ränder som de tröjorna de fick). Hur många gånger jag än försökte få henne att förstå de två olika alternativen skulle bebisen ha den rosa som inte var ett alternativ. Vet hon något som vi inte vet?? I det nedre paketet gillar jag verkligen cardigan och bodyn. Det är verkligen mina färger men byxorna kändes inte helt rätt om man man jämför med de blå ovan, som tyvärr hade färg på sömmen till den nedre bodyn.

Ska bara säga att bebiskläderna var så himla fina just nu. Även om nästa storleksavdelning hade mycket fint så var det lite extra fint på bebiskläderna. (Bilder från Lindex.se)

Dock har Viola flera gånger idag frågat hur bebisen kommer ut. Hon frågar om den kommer ut genom munnen och nä, det gör den ju inte. Men kommer bebisen ut genom magen, ja, det kan den göra säger jag. Hm... då går mammas mage sönder säger hon. Haha... Hon är ju för söt, men jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska förklara för henne. Hon känns lite liten fortfarande för sådana här "viktiga" frågor. Tror det är bäst för mig om bebisen kommer snart så jag slipper slingra mig i frågan!

Igår var Björn och jag på bio och såg The King´s speech. Jag hade redan tidigare insett att den här filmen hade en helt annan mognad än till exempel Love and other drugs som jag såg senast. Och vi tillhörde helt klart den yngre skaran av besökare igår. Men filmen var så mysig på något sätt. Filmen baseras på historien om Prins Albert (senare kung George VI) som stammar. Han är nummer två i tronföljden men när hans bror abdikerar så blir Albert kung. Och en prins/kung "ska" inte stamma, så filmens grund är egentligen Alberts möten med en udda läkare som ska hjälpa honom att sluta stamma. Charmigt och väl regisserat. Jag var väldigt nöjd med biobesöket, trots att jag hade höga förväntningar på filmen, då den faktiskt är nominerad till hela 12 oscars.

Någon ovanligt dock var att halva bilden var suddig när vi började se filmen. Först tänkte jag att det kanske är någon effekt, men när även halva textraden var suddig så kändes det tokigt. Jag ville helst inte lämna biosalongen och missa något, men det var fler som reagerade på oskärpan så en man gick och sa till och så enkelt fixat det var. Man undrar ju om ingen kontrollerar sådant innan man sätter igång filmen när det bara var att trycka på några knappar och så några sekunder senare var filmupplevelsen åter tillfredsställande!

Hemma hade tjejerna haft det jättebra med farmor och farfar och det kändes bra. Töserna sov så gott när vi kom hem, vet knappt hur de lyckats för klockan var inte ens 21 när vi var hemma... ;-)