När gipset försvann upptäckte jag att jag kunde göra allt! Precis allt och jag tänkte jag skulle ta igen det jag missat. Dock verkar det reta gallfeber på mamma som stapplar efter och försöker hinna med. Och hon vill ju så gärna ta kort också. Men allt bli suddigt, hon har försökt torka av linser och fixa och trixa men likväl blir det suddigt och jag står inte still en sekund.
Särskilt vill mamma ta kort nu när jag kan klä mig "normalt" igen. Med gipset var det mycket kläder som inte kunde fås på och mamma vill ju att jag ska vara fint klädd.
Och nu när jag fick ett par jeans av farmor så ville mamma så gärna att jag skulle ha dem på mig. Antingen är mina jeans för små (passar i midja och lår men alldeles för korta) eller för stora (alldeles för stora överallt egentligen) men de nya sitter som gjutet.
Här är ett försök att ta kort på mig, men jag vill inte titta i någon kamera och inte stå still. Jag vill ut och leka...




