Övervåningen

Fönstret i "allrummet" på övervåningen har fått nya växter och jag inser att rullgardinen som fanns kvar i huset inte är så dum ändå. Det är flera stycken och de hängde i vardagsrummet från början och jag är ju inte så förtjust i rött. Dessutom var det återigen kombinationen grått och rött (som man enbart kan ha på jul! ;-) )
Men nu hänger en av rullgardinerna, som visade sig vara från Mairo, i allrummet. Där är allt vitt och jag tycker den kommer väl till pass. Sedan får ni bara ursäkta att alla fotona är snevridna. Jag skyller på att jag är förkyld!
Vi har satt golvlister också på övervåningen och allrummet är klart nu, det är bara sovrummet med sina höga lister som ska dit. Men vi tog i alla fall tag i problemet med inspektionsluckorna. De är 3 stycken och ruskigt fula. Ni ser här ovan hur de såg ut innan och de sticker ut en bit från väggen. (Jag minns bestämt att när jag var liten så hade jag en kompis som hade en lucka i sitt rum och de var liksom infälld. Man såg den inte alls. Nu kanske inte det var en inspektionslucka, men varför skulle inte våra kunna vara lite mer diskreta?)
Så här blev i alla fall resultatet, dock fattas en list i underkant, den får vi kapa till särskilt för det är ett udda mått. En förbättring eller hur? Något mer diskret trots att vi ramat in det hela! (Och som en rolig historia så kan jag berätta att när jag kapade tapetkantenpå dörren så var luckan öppen och Smilla smet in på kattvinden (haha!). Hon vägrade komma tillbaka trots att jag lockade och det drar faktiskt en del så Björn sa stäng. Han sa att hon lär jama när hon vill in igen och den kattens jam kan man inte missa. Vi var säkert en timme på övervåningen och vi hörde inget och gick ner för att lägga barnen, sedan såg vi en film och innan vi skulle gå och lägga oss så tittar jag till luckan för att se det slutliga resultatet när tapeten var torr. Vi bestämmer oss för att spika fast listerna lite kvickt och när jag öppnar dörren för att se att den går att öppna så att listerna inte satt för nära kommer Smilla utfarande. Vilket minne man har alltså! Vi har ju lyckats låsa in henne i garaget också en gång men då tyckte jag det var underligt att hon inte kom så jag kikade där, och jag har hört att fler katter på gatan har råkat ut för samma händelse fast inte i vårt garage då!)
Lite mer utmärkande är det i sovrummet men ändå inger det ett lugnare intryck än masonitskivan som den var från början. Björn undrar dock varför det skulle ta två år att komma hit, men eftersom vi använde övervåningen som ett förråd mestadels så har det ju inte känts angeläget. Vi har ju inte haft användning av den helt enkelt.
Här är ett önskeprojekt. Jag skulle så hemskt gärna velat hinna med att putsa den här murstocken. Och sedan måla den vit. Vad fint det skulle bli. Till höger i bild syns delar av Björn skrivbordsmöbler som nu inte bor kvar hos oss. Idag köpte jag nämligen ett likadant skrivbord som jag har och det blev toppenfint!