
Och vi vuxna fikade och pratade och skvallrade lite! Mycket trevligt och behövligt i vår sjukstuga som vi trodde äntligen var över (Men på kvällen fick Malva feber)





Malva som inte gjort annat än rosslat och hostat mer eller mindre under hösten. Det hela började med en förkylning i september har jag för mig. Och när hon fick feber i onsdags blev hon sämre och på torsdags eftermiddagen gjorde hon inget annat än att hosta. Det kanske låter klyschigt men det var så hon knappt han andas mellan och ibland skrek hon av att det gjorde ont, eller var obehagligt men slutade i en hosta så man trodde hon skulle gå sönder. Vid 22-tiden på kvällen när de mediciner vi hade hemma ändå inte hjälpt och hon var så trött så trött ringde vi 1177 som sa att vi skulle åka in till Barn direkt. Och om ni minns torsdagen så var det en sådan dag så det snöade sjukt stora mängder och även om Björn skottat vår uppfart verkade ingen sugen på att skotta gatan så det blev lite knepigt att ta sig hemifrån. Malva skrek/hosta konstant men hon och jag kom iväg (med snö som slog emot underredet!) och väl nere vid E22 var det skottat och fint så det gick bra.
På Barn blev vi väl omhändertagna, och vi var de enda som väntade (Kan det beror på vädret? De verkade förvånade att vi trotsat vädret men är det akut så är det?!) ett annat barn hade redan fått hjälp. De kollade syresättningen och den var 99% vilket är väldigt bra och man tog tempen och ingen feber. Redan på håll hörde jag läkaren som sa att man skulle förbereda för medicinering (Malvas hosta måste ju hörts en bra väg?) Så han kom fram till oss i väntrummet lyssnade på lungorna (de lät bra dvs ingen lunginflammation eller astma) och förklarade hur medicineringen skulle gå till och sa att det var en slags krupp. Så hon fick andas in adrenalin (och grät/hosta hela tiden för hon tyckte det hela var mycket otäckt) men fick en tetraförpackning med dryck att dricka med sugrör ur vilket hon blev väldigt glad för och drack friskt av, och det skulle hjälpa slemmet att lossna. Sedan fick hon kortison (och de fick hon även i våras på VC där vi fick veta att det smakar mycket gott) så det slukade hon. Och adrenalin igen. Sedan skulle ni bara veta vad slem som kom upp och efter en halvtimme somnade hon på mig och läkaren kom tillbaka till väntrummet.
Där sa han att man brukar göra en helkroppsundersökningen men eftersom hon svarat rätt fint på medicinen så var han övertygad om att det är falsk krupp och började diskutera medicinering för framtiden. Mollipect, som vi gett innan ska ges i en kraftig dosering och vi ska ge det när det är jobbigt med hosta och slem. Och så fick vi även kortisontabletter. Att börja med nedtrappningsdos och sedan om Mollipecten inte hjälper. Om det blir så att vi behöver använda kortisonet mer än 2-3 ggr på en säsong ska vi begära uppföljning på barn och då finns det möjlighet att testa daglig inhalation under vinterhalvåret. Nu vill man testa med "bara" Mollipect och kortison då läkaren ansåg att det är mycket mer arbete med daglig inhalation, men att det är bara att höra av sig om vi har frågor eller känner att hon behöver mer hjälp.
Så ni som träffat oss en del vet ju hur mycket hon rosslat och haft hosta dels under våren och nu i höst! Och så många gånger vi varit på VC och BVC och de har bara sagt att vi ska stå ut, det är inte i lungorna och hon kipar ju inte efter andan. Men när vi kom in så sa sköterskan direkt att vi måste hjälpa henne med andningsbesvären. Va? sa jag, det är ju "bara" hosta, för det är ju det vi fått höra, och hon tyckte att det var andningsbesvär! Vad paff jag blev!
Dessutom fick jag förklarat skillnaden mellan falsk krupp och infektionsastma. Infektionsastman sitter nere i lungorna och ger just kipande efter andan och pip. Medan det Malva har sitter i övre luftrören, det låter annorlunda men det är så att hinnorna svullnar och hon får slem och blir trångt. (Det växer bort med åldern och när luftrören blir större så att en svullnad vid förkylning inte påverkar lika kraftigt)
Lustigt nog känns det himla bra. Nu VET vi vad som varit fel och hon har en diagnos eller det står väl i alla fall i någon journal att hon haft krupphosta, vilket säkerligen lär underlätta om vi behöver söka sjukvård igen. Och jag som känt mig som den där galna mamman som är så säker på att något är fel har fått veta att känslan var inte fel. Jag hade dock inte gissat på krupp då alla säger att det alltid är nattetid och låter annorlunda. Men läkaren verkade väldigt säker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar