Malva som 1,5 åring

Det är snart en månad sen Malva blev 1,5 år men jag har ett tag funderat på hur tjejerna är och om man kommer minnas deras egenheter och hyss när de blir större. Tyvärr har vi inte varit särskilt duktiga att skriva ner om tänder och framsteg för Malva. Ja, vi skäms över det, det är finns faktiskt ingen bok om Malvas första år, utan allt är skrivet löpande här i bloggen.

Så här vill jag skriva kort om hur och vem Malva är, 1,5 år gammal.

Malva är den mest gosiga tjej ni kan tänka er. Gosedjur är en höjdare. Ser hon en nalle ska hon krama och gosa med den. Hon pussar och kramar det mesta. Som i helgen när vi fick träffa min brors dvärgtaxar (De är så söta så man smälter) och taxen satt på bakbenen och såg nästan ut som en surikat och Malva såg när hunden slickade husse i ansiktet så hon gick fram och pussade hunden på munnen. Och kuddar och täcken går hon runt med och lägger på golvet så lägger hon sig själv på och gosar in sig. Hon vill gärna klättra upp till oss och pussa och kramas och skrattar glatt åt det hela.

Förutom den här gosigheten så är hon väldigt charmig. Viola är å sin sida framåt men när det gäller Malva så är hon kontaktsökande på ett annat sätt. Hon verkligen älskar uppmärksamhet och ler brett mot allt och blinkar (som om hon flörtar) mot de som tittar tillbaka. Tex när hon skulle på kärlmissbildningsronden så hamnade vi i ett väntrum där det satt lite folk. Hon gick först fram till den ena, vinkar, säger hej och står och ler och blinkar flörtigt mot dem. Där stod hon i flera minuter och bara flörtade. När personen pratat en stund och till slut verkade lite besvärad så försökte jag få henne att återgå till lek men hon vandrade vidare till nästa och gjorde samma procedur. Och när hon var inlagd så flörtade hon hej vilt med all personal och det ska erkännas att personalen verkade uppskatta det och var väldigt gulliga mot henne.

Samtidigt som hon kan vara så otroligt gullig och charmig har hon ett temperament som gör att man kan inte missa om hon inte är nöjd med situationen. Hon kan skrika väldigt högt och gällt och tar verkligen i för kung och fosterland. Det är inte heller lätt att distrahera henne då (Viola blir också ledsen när hon inte får som hon vill men har alltid varit lättare att trösta och distrahera med något annat). Ett exempel på det är när vi köpte present till Matilda och jag hade bara Malva med mig. I affären hade de små trätårtor och annat som barnen kan dela och leka med och Malva satte sig och lekte. Hur nöjd som helst. Jag tog god tid på mig i affären men när vi var färdiga var vi tvungna att gå. Hon blev helt tokig och skrek så man kunde tro hon blev plågad eller något i den stilen. Trots att jag försökte få henne att tänka på annat så gick det inte och hon kämpade vilt för att inte bli fastspänd i vagnen och fortsatte en bra stund att skrika och försöka ta sig loss. Kan säga att många vände sig om och tittade på stan.

Det är klart att Malvas uppväxt ser lite annorlunda ut mot Violas första 18 månader, då Viola var själv.

Ord som Malva kan är Mamma, pappa, titta, hej, hej då, lampa, ja, nä, ka (Katt), öppa (öppna), fafa (farfar), ajaj, där, gurka och kaka (kaka är både kaka och kex).