
Så igår hade vi en mäklare på besök där vi fick veta en väldig massa, mest om hur dyrt det är att sälja hus, men hon förklarade också att hon tyckte vi gjorde rätt att sälja huset, sätta sig i en lägenheten under tiden och i lugn och ro leta efter huset med stort H. Så varför sälja? Huset vi bor i ligger naturnära, i ett lugnt område med barnfamiljer och huset är ju fint. Men vi köpte det när vi bara hade Viola och under tiden har vår livssituation förändrats och vi känner att vi vill komma närmre Karlskrona också. Närhet till Björns jobb och närmre till farmor och farfar. (Och det blir ju även närmre för mormor och morfar och Gunilla också att hälsa på)
Så det där brevet jag skrev om i tidigare inlägg var en ansökan till dagis i Karlskrona kommun. Det är ju 9 månaders kö för att bli garanterad plats och man fick söka även om vi ännu inte bor i rätt kommun. Vi kan ju dock inte vara säkra på att vi får vårt hus sålt men det är lika bra att ordna allt så förutsättningarna finns.
På tisdag ska vi träffa en annan mäklare och sedan ska vi bestämma oss vilken vi vill ha och drygt en vecka senare borde huset ligga på Hemnet. Så här är det fullt ös och det känns nervöst, lite oroligt men också spännande. Vi intalar oss att drömhuset finns där borta i framtiden, och vi ska nog klara att bo i lägenhet ett tag också. Det är klart att det inte ger samma utemöjligheter som ett hus med trädgård men vi får ju tänka att vi förmodligen slipper skotta i vinter...
Mycket spännande! Fick förresten en liten folder från Karlskrona kommun för någon dag sedan och där stod att alla barn i kö till förskola hade fått plats inom fyra månader. Och Karlskrona har väl lägra skatt än Ronneby dessutom:-)?
SvaraRadera