Helgen som försvann

I fredags styrde vi kosan mot Karlshamn för att köpa en häst (nä, inte en riktig, men bildbevis ska komma). När vi ändå skulle dit ringde vi Daniel och hörde om de hade lust att ses. Daniel var i alla fall hemma på kvällen med Elias så vi fick komma förbi. Barnen hade det jätteskoj, ochjag lyckades inte få till några bra bilder direkt. De satt knappt still, och när de gjorde det så var det vid maten och då åt jag med! Man får njuta av de lugna stunder som är.

Malva provade en krona, och försökte skaka av den. Hon blev väldigt grinig framåt kvällen så vi fick åka när det blev ohållbart. Hon såg en lekplats utanför fönstret men det regnade väldigt och vi hade inte tagit med regnkläder så vi trodde det var det (men under sen kväll och natt slog febern till)Viola tutade i rör! Ska hon bli oboe-spelare?


Daniel sitter med Axel. Axel trivdes alldeles utmärkt hos Daniel och somnade gott på honom. Vet inte hur han lyckades för Axel är inte stilla en sekund när han är hos oss. Här blir det alltid i en säng och bäddas ner så somnar han, eller bilen.
Nu sitter han dessutom en del i matstolen, vi brukar ha någon extra filt som stöd och så sitter han fint. Nu bad jag Björn ha handen bakom för det kände lite ostabilt... Men roligt är det att sitta med. (Förresten höll han på att somna i stolen igår. Han blev bara trött och höll på att somna...)

Jag är Pippi Långstrump säger Viola och blir så glad när vi gör flätor på henne för då blir man Pippi. Bara så ni vet. Pippi långstrump är favorit nu, ibland hänger jag inte med på när favoriterna blir favoriter. Men vi får nog införskaffa någon pippi-film.
Trots att man inte får göra annat än att sitta i soffan är Malva numera helt hopplös. Hon struntar fullständigt i vad vi säger (jaha, hon har börjat trotsa, trodde det skulle dröja ett tag till) och gör som hon vill alternativt springer hon iväg med det hon inte får ha. Så upptäckte jag henne i helgen så som bilden visar...

Hm... sedan det här med vikten. Nu har jag stått stilla i snart en månad. Jag har inte riktigt haft motivationen. Det har varit så mycket med husförsäljning (ja, det är väl ett inlägg i sig, men än är det inte sålt), sjuka barn och min koncentration har varit sådär ärligt talat. Att hålla nollan har varit tillräckligt. Jag gick upp ett kilo över midsommar men det gick jag ner i veckan efter, det gick bra. Det är precis som detta är en gräns och den är svår att komma förbi.
Så nu ska jag ta i med hårdhandskarna igen. Har skrivit ner en rolig (ironi) veckomeny. Men den kör vi på!