En fredag med Emmerly med familj

 

I fredags var vi hemma hos Emmerly och Macke. Viola i synnerhet var uppspelt då hon fick veta vart vi skulle och ville så klart åka direkt. Jag sa att vi bara skulle hämta pappa på jobbet och då tyckte hon att han inte skulle få åka med. När vi diskuterade vidare sa hon tillslut att han kunde få åka med men bara lite! I alla fall, vi åt pizza från Kalmar. Kalmars godaste pizzeria har nu startat en pizzafabrik så man kan köpa deras pizzor på stormarknader och färdiggrädda dem hemma. Mums!

 

Barnen lekte och lekte även om Malva var grinig till dess att hon fick sin välling och sedan var det fullt ös på henne till sena natten.

 

Titta på film tyckte de var roligt och då var det en ganska lugn stund för oss vuxna.

 

Och Axel den knasbollen! Han höll igång till halv elva tror jag klockan var!

Eftersom Axel dessutom blev 9 månader i söndags på bjuder jag på bilder på barnen när de var 9 månader.

Axels önskelista och livet i största allmänhet

 Igår slog jag in i princip alla julklappar. Det är en julklapp på väg och en som Björn ska ordna (inte till mig dock, tveksamt om jag får någon. Har jag ens varit snäll? ;-) ) Jag har under flera månaders tid köpt julklappar. En kom jag på när jag läste en blogg, en kom Björn och jag på under resan ner till Svedala sist och barnens har köpts under olika tillfällen. Bland annat vid utförsäljningar och när jag haft kuponger på något särskilt ställe. Det har dock sina nackdelar när man gör sina fynd. Man råkar kanske köpa något extra. Så när jag gick igenom alla sakerna som gömt undan insåg jag att det blev lite väl många julklappar. De ska få varsin julklapp av oss, och så har de en adventsalmanacka, och de kommer få något litet i julstrumporna. Mer än så från oss tycker jag inte att de behöver. De kommer ju få från några till så jag tror nog de kommer bli nöjda.

Jag har ju inte riktigt kommit på något till Axel. Jag skrev kläder och något som jag tror skulle uppskattas är matchande set i 86 (det gör påklädning väldigt enkelt haha..) Byxor i 86 främst, men 80 fungerar också. Idag hade jag en kupong på Polarn och Pyret och jag kunde inte bestämma. Det var för ett valfritt plagg och allt jag gillade var matchande set. Här nedan är några jag tyckte var riktigt fina. Som plyschsetet i 80.

 

Setet nere med staden är ju så väldigt fint. Det hade nog fungerat i storlek 86

 Nu fick ni lite hum om vad Axel behöver. Egentligen kanske man inte säga att han önskar sig för han verkar faktiskt inte bry sig och om man frågar honom så är det nog mest uppmärksamhet och mat han vill ha! ;-) Men jag tänkte om man vill köpa kläder till Axel. Storlek 80 om det är lite mer vintriga kläder, som plysch och kofta och lite sådant. Tunnare, både långärmade och kortärmade går bra i 86 för då blir det mer vår och sommar i de kläderna. Ja, man ser ju lite skillnad på material på exempel ovan.

Jag har en del bilder och inlägg som borde skrivas. Jag har bara inte haft lust till att blogga. Dagarna går i ett så det hinns inte mycket. Idag började vi med fika hos Helene, Leon och Lilly! Viola och Malva var så glad över att träffa dem igen och hon frågade om de fortfarande går på det röda dagiset. Jag tyckte det var roligt att ses, förstår inte hur tiden kan gå så fort, det känns inte som vi hinner med allt vi vill göra och alla vi vill träffa.

Efter det mötte jag upp Jessica som är i samma föräldragrupp med Axel. Hennes lilla Mimmi är bara några dagar äldre än Axel så vi fick en runda på stan. Jag hittade ett par leggings till Viola för 25 kr, på grund av att de ska byta tygmärket som storleken står på (för det var ny design på märket alltså) Viola var på sitt hemska trotshumör så jag trodde jag skulle bli galen. Hon petar och drar i saker, springer ifrån mig, ignorerar mig, spottar nästan på mig (sträcker ut tungan och liksom blåser ut saliv på en) när man säger ifrån och beter sig fruktansvärt illa.
I alla fall så gjorde jag lite ärenden och vips hade Björn slutat jobbet.

Förresten, jag kommer lägga in en ruta till höger med barnens storlekar för de som undrar!

Nu är det klippt igen!

Idag var det dags för klippning av Viola. Det blev en ganska kort frisyr och hon blev med ens något år äldre med den nya frisyren. Hon verkar nöjd och det går att göra pippilottor på sidorna så vi behöver inte oroa oss för det. Förhoppningsvis är det mer lättskött och det ska bli intressant och se hur håret lägger sig när hon duschat nästa gång, efter som de stylade håret och det ser väldigt tillrättalagt ut.

 

Det fanns lediga tider över så även Malva blev klippt, en present från farmor. Frisören undrade om vi fick locka håret och frågade Malva som hon ville och hon sa så klart ja. Väldigt gulligt blev det och jag fick se på riktigt hur man lockade med plattång. 

 

Vi har varit på Cookie and I och det är inte billigt att klippa barnen där, inte heller sig själv. Men jag tycker de är väldigt bra och jag får erkänna att jag har svårt att hitta en riktigt bra frisör i Karlskrona. I Kalmar vet jag precis vart jag skulle gå, men här verkar Cookie and I bli stället, även om det måste vara ett av de dyraste i stan.

Post

 

För ett tag sedan fick tjejerna en brevlåda att ha på sitt rum. (Den dagen de får varsitt rum så får vi väl köpa en röd kanske till Malva?) Vi har berättat för de som vi pratar med att man gärna får skicka något till deras brevlåda och man behöver ju inte betala dyrt porto utan är man på besök kan man ju bara stoppa ner en liten lapp, ett kort, eller nästan vad som helst. För de älskar verkligen den där brevlådan. Så idag hade farmor varit förbi och lagt två brev i vår brevlåda till tjejerna. Jag la dem i deras och frågade om de kollat om det kommit någon post när de kom hem från dagis. De blev helt eld och lågor!

I kuverten låg några hårspännen var och de skulle de så klart ha i håret omedelbart! Roligt att något så enkelt kan vara så uppskattat. Om man undrar vad Malva gjort så har hon tvättat händerna, och ärmar också för den delen.

På onsdag ska Viola till frisören. Hon har långt tjockt hår och det kan ju vara fint. Men är tyvärr det alldeles för sällan det. Vi får inte kamma och med självfall så trasslar det sig och det är ständigt trassel och ju mer trassel desto mindre får vi kamma. Så vi tänkte klippa av det. Kanske en lite kortare page blir fint. Får prata med frisören om vad de tycker hon ska ha. Jag vet i alla fall vad hon inte ska ha. Och jag hoppas att en ny frisyr kan ge ett mindre stripigt intryck, för jag vill att de ska se välvårdade ut. Dessutom ser Malvas hår sådär ut, och en hemsk tova har hon nu också. Jag vill ogärna klippa av den, men vi får se hur vi kan reda ut det. Hon ska väl också klippas, men det får dröja lite.

Vi var som sagt på husvisning i Spandelstorp. Huset var mysigt, särskilt om man inte tittade så noga. För tittade man noga fann man många fel. Det ena badrummet hade tex inget tätskikt under kaklet så besiktningen sa att man inte ska bada eller duscha i det rummet. Kronspisen verkade inte fungera helt, några lustiga elinstallationer, mycket repiga trägolv och ett kök som behövdes byta. Köket såg väldigt fint ut på bilderna och på håll men kom man närmre så var det sådär. Och Björn höll på bli galen när han såg att man inte lagt golven så nära väggarna att golvlisterna kunde täcka skarvarna. Trädgården var väl inget att klaga på förutom hundgård och kattgård, men det passar säkert någon. Men 2 miljoner är mycket alltså. Då hade man ändå fått bygga om allrummet så man fick ett sovrum till.

Vi fick nys om ett hus vi tidigare tittat på. Vi gillade huset (hade potential) och trädgården (mycket fin) men läget är sådär. I och för sig går stadsbussarna nära, men det är inte riktigt de område vi helst vill bo i. Men det ser ut som man skulle kunna göra en mycket bra affär, då vi genom mäklare fick veta att det går att lägga ett underbud. Men hur ska vi tänka? Ska vi be om att få komma på en visning till även om vi sagt till mäklaren att vi nog inte var intresserade och se hur vi känner den här gången? Om inte annat så kan det ju ge lite perspektiv på det här med att bygga...

Erbjudna tomt

Jag trodde i min enfald att det kunde dröja länge innan man blev erbjuden tomt via kommunens tomtkö. Att vi skulle vara ute i god tid.

Men idag kom brevet i brevlådan där vi erbjuds tomter. På Ringö, Bastasjö och Munspelet. I Munspelet är det två tomter som vi mer än gärna hade velat ha.

Men om vi hade reserverat en tomt så måste bygglov ordnas inom 3 månader och det är ju inte aktuellt. Vi vill ju säkerställa en inkomst till mig, och spara lite mer i kontantinsats. Allra viktigast är jobb (inte bara ekonomiskt utan för att jag väldigt gärna vill jobba) men kan ändå inte låta bli och känna mig lite ledsen över en sådan spännande möjlighet som går oss förbi. För det trillade inte över oss någon miljonvinst i helgen...  :-)

Ibland kan jag tänka så konstiga tankar. Tänk om jag gått och köpt en trisslott och skrapade jag den utan Björn och det vore en miljonvinst. Då tänker jag att OM det varit en miljonvinst så skulle jag ringt banken utan att berätta det för Björn, och så fyllt i reservationspapperna och i ordningställa allt och överraska Björn när det är dags att skicka in lite papper för tomtreservation. Och be honom bestämma sig vilket hus vi skulle ha. Haha, tänk vad kul det skulle vara. Och så förvånad han skulle bli.

Fantisera och drömma kan man ju alltid göra. Tillbaka till verkligheten. Vi ska på husvisning idag. Ett 80-tals hus i Spandelstorp. Får väl se om det är något som vi gillar.

Något annat kom med posten också. Till Viola och Malva men det kommer med bildbevis i ett senare inlägg.

Önskelistor

Nu är det dags för julklappönskelistor.

Här är lite bildförslag på vad som skulle uppskattas av tjejerna: 

 

Ritplatta/tavla i någon form vore uppskattat. De tycker de är roliga, hemma hos Åsa och Martin är de ofta som klistrade vid en sådan. Och vi föräldrar kanske uppskattar att de hellre ritar på en sådan istället för väggarna.

 

En rejäl kassaapparat. Vi har haft en annan version innan, faktiskt två med sladd och streckkodsavläsare och en miniräknare men de håller inte för tuffare lek. Den första slet de loss avläsare och den andra fastnar knappar och tjuter entonigt tills man typ slår på den så den tystnar. Jag hade i alla fall en sådan som är på bilden ovan när jag var liten och den höll länge (men vart den tog vägen vet vi inte, mamma trodde den fanns kvar men icke)

 Några köksmaskiner är nog uppskattat till deras kök. Här ovan var några varianter.

Malva önskar inget speciellt så. Hon kan behöva strumpbyxor, leggings och byxor (smala modeller i så fall) i storlek 92. 

Viola önskar vingar (typ HM:s variant är mycket populär, de gamla har gått sönder efter mycket användning och sist vi var där deklarerade fröken att hennes har försvunnit och att hon ville ha sådana. Jag sa att hon kunde önska sig sådana) och pippkläder.

Axel önskar sig kläder i 86 men om vi ska tänka på leksaker, så får det gärna vara något klurigt för ettåringar eller så. Jag har letat febrilt på Internet efter något lämpligt. Och det som jag tror skulle uppskattas är stora och dyra saker.  Men kanske en liten bensinstation eller bil ur Duplosortimentet skulle vara uppskattat? Ska även finnas dinosaurier som man har till sitt Duplo.

Jag kan direkt skriva att jag kommer köpa tjejerna varsin väska, alltså en liten variant i hård kartong alternativt plåt. De som Viola haft har det bråkats mycket om och den ena trampade någon i och den andra hittade vi nergrävd i sandlådan!!

Lite pyssel hemma

Hur sugna vi än är på att bygga så får vi se vad framtiden har att erbjuda. Det byggs inget imorgon i alla fall. Men vi kan alltid drömma och önska. Det hela innebär att vi tänkt spara pengar (det hade vi tänkt oavsett) men att vi lägger i en större växel. För även om vi hittar ett "begagnat" hus så är det aldrig dumt att ha sparat en del. Om vi tänker kontantinsats i klass med nytt hus men ändå köper ett billigare äldre hus så blir det ju bra. Men nu efter viss efterfrågan kan ni se dagens status i köket.

Dock har vi ordnat till lite hemma. Det fanns ingen diskmaskin i lägenheten och både Björn och jag kände att det här MÅSTE vi fixa. Det är verkligen värt att ha diskmaskin så vi fick "bygga" om lite i köket. Mellan spisen och väggen var det ett 80-skåp och ett 60-skåp med en klassisk diskbänk på. För att kunna sätta en diskmaskin var vi tvungna att ha skåp precis intill spisen då bänkskivan behöver stöd.Så där är en liten hylla och så använde vi det 60 skåpet som fanns och flyttade det och kompletterade med en utdragslåda för sopsortering. (det är väldigt lyxigt för det är mjukstängning på det skåpet) Eftersom det är 15 cm över och vi inte ville ha ett glapp inne vid hörnan så var vi tvungna att byta bänkskiva. Det var bokskiva innan och handtag i samma färg/material men vi hittade ingen som passade tillräckligt nära. Så vi kikade på IKEA Kalmar när vi köpte ho och annat och de hade, i och med att den totala längden för skivorna var tillräckligt korta, billiga alternativ för att byta överallt. Så det blev nya handtag och vår favorit valnöt (ja, vi hade valnöt i Johannihus men det var ljusare. Och ja, det är laminat om någon undrar) Även täckbit och dekorlist under överskåpen är på plats på den här kökssektionen. Det som är kvar är att limma fast en kantlist på bänkskivan och att byta lucka till fläkten. Vi köpte ett fläktskåp men det passade ju inte alls. Kan säga att vi var irriterade på det.

 

Den andra kökssektionen. Fint eller hur. Men där fattas det täckbit och dekorlist. Något annat som hänt här hemma är att Axel och vi bytt sovrum. Det var så hemskt trångt runt sängen och Björn undrade om det inte var lika bra att byta. Jag hade inte tänkt så mycket på det, eftersom man måste gå genom tjejernas rum. Eller måste och måste, det går att gå via stora rummet i och för sig. I alla fall blev det väldigt snyggt. Tycker inte riktigt att man får med det på bilden men det är verkligen behagligt och luftigt. Och i det rummet är fönstret en bit längre ner så när man ligger i sängen ser man hotellet och lite sådant.

 

Jaja.. lite handdukar till beskådning! ;-)

Och utsikten. När man kommer in i rummet ser man det här, men när man ligger i sängen ser man hotellet och åt det hållet. Det är verkligen jättefint. Axels rum blev väl så där, men för tillfället får det vara.

Drömhus

Ja, hur går det med våra husplaner. Vi kan väl enkelt konstatera att vi drömmer dyrt.

Idag var vi på en visning på ett hus i Spandelstorp som visserligen till viss del var renoverad men utgångspriset var 1, 975 miljoner kronor och intresset var stort. (Mängden folk var i klass med en visning på ett hus i Inglatorp för ett par år sedan) Vi har efter några visningar kommit fram till att det är Hässlegården och Spandelstorp vi helst vill bo i. Dels känner vi mycket folk i Bastasjö och dels är närmre till Björns föräldrar än om man jämför med Nättraby eller Verkö till exempel. Dessutom är det ganska mycket barnfamiljer i de här områdena och det känns väldigt viktigt för oss.

Så jag tänkte bara erkänna vad vi vill. Vi grubblar dag och natt och vi vill bygga hus. Ja, det är skitdyrt och det är mycket jobb med trädgård i synnerhet. Björn suckar högt vid varje visning när folk gjort saker med tummen mitt handen och han blir surare ju dyrare huset är. Vi var och tittade på ett HEM1 hus och det låg i prisklass 2,9 miljoner kronor utan tillval, men med carport och en del trädgård gjord. Dock alldeles för litet.

Hem1 huset med det mesta som ingick. carport, stenlagd gång, några träd, häck på en sida, träddäck men altanen var tillval. 117 kvm är huset.

Vi har kikat på ett LB-hus som är något större och där hamnar vi i runda slängor runt 2,9 miljoner för hus, tomt men inget förråd eller så. Sedan har vi precis hört oss för på Smålandsvillan. Varför kan man ju undra? Vi ville ju inte ha 1½ plans villa? Eftersom vi står i tomtkö så fick vi en inbjudan till visning och vi är ju nyfikna av oss. Och huset var väldigt fint och takkupa gör väldigt mycket. Taklutningen är dessutom bättre mot vad vi hade så vi hörde ju oss för vad det kunde kosta. Vi kikade på ett Västervik, och det är det största huset vi kikat på hittills med ett arbetsrum och två vardagsrum utöver varsitt sovrum till barnen och ett föräldrasovrum. Men nackdelen, vilket retade upp Björn (jag tror han vill att allt ska ingå som ett paketpris ungefär) är att de inte är så billiga som de säger. För inget ingår ju. Kakel i badrum? Nepp! Trappa? Nepp! Trägolv? Nepp! Fönster på övervåning? Nepp! Och vi ska inte bara prata om tillvalen i köket. Bygger man nytt vill man väl ha det lite fräscht?! Däremot ingår inte tvätt och torkmaskiner så det behöver man inte betala för.

Classic 140 med föräldradel och barndel med litet allrum för lek eller tvfilm, eller tvspel. Ryggåstak och det underbart fint. Precis som vi kände med Hem1-huset. Och i dem två är det golvvärme. 140 kvm som namnet säger.

Så nu kanske ni är nyfikna vad det skulle kosta med ett Västervik. Där vi gör visst arbete själv (verkar som materialet inte ingår i budget då? Det verkar inte riktigt stämma i våra kalkyler), med en carport och förråd men inget kakel eller klinkers i badrummet. Med ett ganska basic kök (fast med rostfria vitvaror). Utan kamin. 2, 9 miljoner kr. Vi höll på liksom tappa hakan. Huset är ju fint så, men jag tycker ändå Smålandsvilla är standard. Och så hamnar vi i samma prisklass som de lite mer exklusivare husen. Och det var med rabatter och att man lånar ut huset för visningar och sådant. Men inredd övervåning i och för sig för vi är så många så vi måste inreda det.

Villa Västervik. Med denna planlösningen som var bäst. Övervåningen är 3 sovrum och ett stort allrum, ett badrum och två klädkammare. 155 kvm totalt. Nackdel är vardagsrum ut mot gatan.

I alla fall fick vi hem papper med alla lediga tomter i de områden vi kan tänka oss. Så vi åkte ut efter visningen i Spandelstorp och kikade. Och hittade två tomter vi gillade. En av de som byggt precis kom ut och pratade med oss. Han var nyfiken, men mycket trevlig. De hade barn i samma ålder som våra och han berättade att det bara var barnfamiljer och de trivdes. Vi diskuterade hustillverkade och trots den kalla kvällen så kände vi ett enormt sug att bygga. Och jag ska erkänna att jag är förvånad av att Björn vill bygga. Han brukar nöja sig med det mesta men jag tror han börjar bli lika kräsen som jag! ;-)

Haha, nä så illa är det inte. Men det som mest talar emot ett nybygge bortsett från den enorma kostnaden är att minst 800 000 kr är tomt, och kringkostnader och avgifter. Det vill säga att nästan en tredjedel av huspriset är avgifter för sprängning, bygglov, räntor, kommunavgifter, anslutningar till el, vatten, avlopp, Telia och en massa annat elände.

Men mest är att vi gärna köpt den där tomten. Men vi hade gärna väntat två år till att börja bygga och jag antar att det inte är möjligt. Så i julklapp önskar vi oss en miljonvinst eller så! ;-)

Vår lilla groda

Här är en film på Axel när han hoppkryper. Filmen är också ett utmärkt exempel på vart han är rent språkligt sätt. Aaaaaahhhhh! I och för sig så låter jag likadant på filmen då jag svarar honom. Det får ni helt enkelt ha överseende med.

Dock så är den nuvarande mobilens största nackdel kameran, bilderna blir usla och inspelningarna låter mycket konstigt. Man brukar ju tycka att ens egen röst låter konstigt när man hör sig själv inspelad men jag tycker alla låter konstiga med de här filmerna. Till och med Björn tycker det låter lite lustigt. Det verkar dessutom bli sämre om man är på fel sida kameralinsen.

Dock är det viktigare att vi kan fånga olika framsteg i barnens liv än hur vi låter. Så... så får det vara!

P.S Filmen är tagen hemma hos farmor och farfar på självaste fars dag och det var första gången Axel ställde sig i klassisk krypposition och hoppade runt på det där viset. Så då måste man ju bara ta fram kameran! D.S

Malmö och inskolning

Äntligen är bilder ordnade så nu är det här ett par inlägg med vad som hänt på sistone. 

Söndagen den 6 november var vi i Svedala för att gratta kusin Rebecca som fyllde år. Tyvärr lyckades vi inte fånga födelsedagsbarnet på foto, men hon kom inte undan Viola och Malva som var hack i häl på Rebecca. Rebecca är verkligen populär hos tjejerna så de hade väldigt trevligt. Istället har vi en söt bild på Malva med tofsar och Björn som ser lite spexig ut, men det bjuder vi på. Nedan är faster Marie och Axel.

 

Här är en bild på tjejerna på första inskolningsdagen som var förra måndagen. Det gick väldigt bra och tjejerna har tagit det väldigt bra. Viola sa redan på tisdagen när vi gick hem att hon ville att jag skulle lämna dem där precis som jag gjort på det röda dagiset. Hon gillade inte att jag höll koll på dem, särskilt när jag sa till henne när hon klättrade på ett räcke. Idag skrek hon något förfärligt när jag skulle hämta dem och vägrade totalt att ta på sig. Farmor var med och lämnade på morgonen och det tyckte de var roligt och ville presentera henne för alla så när jag kom trodde Viola att farmor var med men när inte så var fallet så ville hon inte följa med. Personalen har sagt att de är väldigt snälla och allt har gått över förväntan.

Dessutom så var vi och handlade efter jobbet och plötsligt ropade ett barn på Viola och ville säga hej och då var det ett av barnen på samma avdelning så hon verkar på kort tid gjort intryck. Det värmer i hjärtat! Har pratat med förskolechefen för Trossöområdet och hon jobbar för att Axel ska få plats i mars. Hon hade hört sig för om hur det gått för tjejerna och bara hört gott. Annars har personalen mest förutsatt att Axel kommer få plats där så då hoppas vi på det.

I övrigt kan jag berätta att barnen växer och växer. Axel har börjat ha storlek 80 i kläder, han är inte så knubbig men känns ganska lång. Han har börjat försöka krypa på mer klassiskt vis men hans ålande är mycket snabbare så när han kryper så liksom hoppar han fram. Jag lovar att visa en film på det för han ser ut som en liten groda som försöker hoppa i väg. Så han gick från ödlelikt ålande till grodelikt hoppkryp. Mest vill han upp och kämpar överallt för att ta sig upp.

Malva kan nu inte ha storlek 86 i kläder. Alla tröjor och byxor är för små och när hände det? Det måste ju hänt över en natt eller så? Så nu är det uppenbarligen lite kris i klädlådorna. 92 var Violas sommarkläder så vi har linnen och kortbyxor så det är lite irriterande får jag erkänna. Men vi fick "panikköpa" några tröjor i alla fall. Byxor har vi fått två par på sistone så det ska väl fungera ett tag till. Måste leta reda på några klädlådor och se om det finns något mer till henne.

Viola växer hon med, men allra värst är de problem vi har med bilbarnstolen. Vi har en Britax twoway som är den stolen som är längst i ryggen. I övrigt är stolen värdelös, den är alldeles för plan så hon välter liksom mycket, och knäppet är dåligt och allra sämst är internbältet som är alldeles för kort. Eftersom Viola är så lång som hon är så börjar hon nu växa ur stolen. Om hon spjärnar emot med fötterna på bilstolen så åker huvudet över den gräns på bilbarnstolen som avgör om hon ska vändas till framåtvänd. Internbältet som visade sig att man inte kunde fixa är nu så tajt när hon var höstytterkläder att hon har börjat säga emot när vi ska knäppa fast henne och vi får verkligen pressa för att kunna knäppa knäppet. Irriterande och mest irriterande är att det verkar som internbältet gör att vi får vända henne. Idag ville hon inte sitta i bilstolen och hon har aldrig någonsin sagt emot utan nu ville hon hellre sitta bak. Så hon fick en sträcka åka i Malvas stol och den är definitivt för liten. (Men där räcker internbältet en bra bit till) Vi åkte och kikade på framåtvända stolar och jag kunde inte bestämma mig. Björn tyckte vi kunde slå till, han menar att när det är dags för overall kommer hon inte kunna spännas fast och det är ju ännu sämre än att vara framåtvänd. Men jag ville verkligen att hon skulle sitta bakåtvänd fram till hon är 4-5 år. Verkligen svårt det här.

Marinmuseum och biobesök

 

Förra fredagen (4 november) var jag och barnen på Marinmuseum med Anna och Matilda och Anette och Ellen. Viola tyckte det mesta var "läskigt" men när vi kom upp till övervåningen fanns det ett frågespel med knappar som de tryckte glatt på och även ett rum med massa hemska bilder (krig och attentat i världen), där barnen fastnade vid den brinnande bussen, men där fanns det snurrbara fåtöljerna som de älskade.

 

Sedan fanns ett rum som var i två våningar som var som en insidan i en båt eller ubåt. Det var också uppskattat. (Av alla utom Axel som vid det här laget hade tröttnat) Sedan kom Björn och "hämtade" oss.

 

På lördagen  (5 november) gick Viola, Malva, farmor och jag på bio. Det var tjejernas första biobesök och vi såg Nalle Puh. Filmen var över en timme lång och de satt så duktigt hela tiden. I salongen var det inte många familjer förutom oss. Anette och Ellen var också där och så någon familj till. Det var perfekt! Tror nog vi kan ta med dem på bio fler gånger.

Göteborg

 

Sista helgen i oktober var jag som sagt i Göteborg och hälsade på Frida, Johan och deras underbart söta lilla Freja. Axel följde med och det var en pärs att resa med honom. Det har jag väl redan berättat om men det gick skapligt på dagarna och bäst hade han det när han fick mat eller åkte vagn. Så bilderna är från något av de tillfällena. På lördagen åkte Frida och jag Älvsnabben tror jag båtturen hette från Eriksberg där de bodde och över älven. Solen sken och det kunde inte varit bättre. Sedan hamnade vi på Villervallas outlet där jag köpte tunnare mössor till barnen och en vårjacka till Axel. Den turkossvarta mössan ovan är ett av inköpen. Priserna var helt okej, för annars köper jag sällan Villervalla även om jag gillar deras kläder. Färgglatt och lekfullt. Sedan strosade vi runt på stan, lunchade och hade det trevligt. Söndagen var lugn och vi gick en runda längs med älven även om vädret var bedrövligt.

 

Eftersom Axel var som han var på tågresan och sov dåligt så var jag väl inte direkt utvilad när jag kom hem, men det var verkligen roligt att hälsa på Frida. Det var alldeles för länge sedan vi sågs och jag hoppas vi kan hälsa på dem till våren allihopa. Skulle vara roligt att ta med barnen på Universeum och annat sådant. Kanske även avsluta med Ullared på vägen hem?

 

Här är inköpen till barnen på resan. En jacka och två mössor till Axel, en lila mössa till Viola och en rödrosa till Malva. Allt från Villervalla. Tröjan i blått och vitt är från Åhlens och kostade 20 kr.  Nedan ser ni Malva prova Axels grejer. 86 är för litet för henne nu, ärmarna var för korta men bredden passar annars. Mössan satt okej, men tjejernas andra var lite stora. Men det blir bra. Jag har bett en vän sy upp vintermössor som är lite tjockare så de här tunnare kommer till användning sen.

Ur gängorna...

 

Jag tänkte börja med några riktigt gamla bilder från när jag var och hälsa på Åsa och hennes fina tjejer. Det är väl två veckor sedan nu, men bättre sent än aldrig att visa bilderna. När jag tittade på bilderna såg Viola och Malva väldigt slitna ut. Kanske inte så konstigt för de hade precis tillfrisknat från förkylning.

 

Mycket bus var det och snurra är poppis. Här är det Frida som snurrar... Och Axel tog sig runt. Men då hade han knappt börjat resa sig mot saker. Det går fort alltså.

 

Den här bilden är tagen den 28:e oktober. Dagen efter de slutat dagis. Vad vi gjorde då minns jag tyvärr inte. Därför ska man inte vänta två veckor med att blogga. Det var i alla fall samma dag som jag åkte till Göteborg. Tjejerna ser ju minst sagt utslagna ut. Det här med att låta kuddarna ligga kvar i soffan är något de inte förstått.

Och här är en bild tagen för ett par dagar sedan. (Det är hoppar mellan bilder därför jag använt två olika kameror nu och den lilla kameran har jag fortfarande inte hittat sladd till) Tjejerna i sina nya mössor som jag köpte i Göteborg. Axel fick två mössor men när bilderna är inlagda från andra kameran så får ni se mer.

Nu får jag knyta an till rubriken. Jag är ur gängorna. Känner mig inte alls glad eller har ork till saker. Det har varit så ett par veckor, men särskilt de senaste dagarna. Det är ju så klart inte nattsvart, men motivationen och så finns där inte. Jag orkar inte kämpa med vikten och jag borde verkligen ta tag i det. Jag har ju gått upp 2,5 kilo och det är inte bra. Känner mig ganska värdelös som inte har något jobb, nästan alla jag känner är tillbaka på sitt jobb eller gör något annat än att "bara" vara hemma med barnen. Dessutom känner man sig väl inte riktigt uppskattad. Man är "bara" föräldraledig och många tror att det är lätt som en plätt och ständigt mysigt. Men med tre småttingar så upplever inte jag det så just nu. De är ju friska och underbara men jag är trött och sliten. Både Björn och jag känner oss helt slutkörda och lättretade för vi får ingen sömn. Dessutom har jag mycket problem med nacke och axlar och förmodligen är det det som gör att jag får ett tinnitusliknande ljud i örat. Ljudet varierar i styrka och är ibland helt borta. Fast jag tror det är minst två veckor sedan det var helt borta en hel dag. När ljudet är där så känns det som jag går i en dimma, och ljudet förvärras av höga ljud och mycket ljud. Då är det så jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Ärligt talat ger det kraftiga olustkänslor, på gränsen till ångest när det är som värst. Men är det helt tyst är ljudet det enda som hörs. Hemskt alltså! Dessutom verkar det som jag hör mycket sämre på det örat. Jag får verkligen anstränga mig för att höra vad folk säger och även om det inte är mycket runt omkring måste jag verkligen lyssna för att snappa upp vad som sägs. Jag var hos en läkare när det först kom i somras och då sa läkaren att det kan vara tinnitus, man kollade min hörsel och det svängde sämre i det örat, dvs jag hör sämre, det var helt enkelt något. Tinnitus kunde det vara och jag har läst på. Troligtvis är det stressbetingat och det är väl vad vi kan hoppas på. Jag hade sedan ett par månaders uppehåll men nu är det tillbaka, det är väl en månad sedan det började "dåna" igen.

Ett exempel är att vi har rör i taket. Det susar och knäpper i dem ibland, precis som det kan göra i element och jag kan inte påstå att jag störs av det men igår kväll när jag inte kunde somna (jag är ju knäpp, jag är så trött så jag kan somna stående men när det väl är dags att sova blir jag så uppstressad att jag måste somna NU för snart vaknar någon och sedan är det inte många timmar kvar! Jag har alltid haft svårt att somna så det är väl inget konstigt så men man behöver ju inte ligga och tänka på att man måste somna) så hörde jag suset. Då låg jag med örat med dånet i kudden och jag kunde tydligt höra suset. Men vände jag mig om så dränkte dånet suset så jag kunde inte höra det. Konstigt alltså. Det påverkar alltså en hel del. Men jag inser när jag läser det här att något måste göras. För det är väl känslan av att inte må bra som gör att man kan inte riktigt njuta av de stunder som är bra. Och att man inte riktigt orkar ha tålamod och ork för de jobbiga stunderna.

Annars är det väl egentligen ganska bra. Axel klättrar och kämpar för att stå upp, han är dock inte riktigt sitt glada jag lika ofta. Tänderna kommer på löpande band och han är väl säkerligen frustrerad över att man han kan stå och gå så mycket som han vill. Han har även haft en aptit som är helt galen, han skulle i princip kunna äta dygnet runt och BVC tror det beror på att han inte gått upp så mycket som han borde för att följa sin kurva. Han borde ha gått upp nästan ett halvt kilo mer sedan 6 månaderskontrollen och för någon som väger under 10 kilo så är ett halvkilo ganska mycket tycker jag. Malva hon pratar och pratar och sjunger och säger nej. Nej och nej och nej och nehe. ;-)  Viola är som hon brukar. Lite känslig ålder tror jag dock.  Malva blir arg om något går fel men Viola blir ledsen.

Jag har mer att berätta men nu har jag inte bilder till det jag ska berätta och inte orken att skriva mer. Men nu vet ni lite mer och jag återkommer.