Man behöver ju inte ens bege sig utanför dörren för att shoppa! Och jag kan inte låta bli ett fynd här och fynd där. De här Polarn och Pyret, Meandi, Blingo och Villervalla-trådarna på FB är ju alldeles förfärligt hemska. Det kommer ut saker HELA tiden. Fynden är en sekund bort och du behöver inte buda, utan du skriver bara "köper" eller så prutar man. Och vet ni!? Jag som aldrig någonsin prutat på något har prutat en hel del. Inte alltid det ger något, någon kanske hinner skriva att de köper det innan jag prutat färdigt, men det får ju vara i så fall.
Nu har jag bestämt mig att inte handla mer på ett tag, men jag kan visa några fynd jag gjort. (dock inväntas två tröjor till Axel, en från meandi med husvagnar och en från polarn, som ska vara helt ny) En del saker är helt nya och en del saker är begagnat. Allt till ett mycket bra pris, utan kanske en sak, som jag efterlyste för att tjejerna skulle matcha. Den var provad (enligt säljaren, men det kan man inte förlita sig på) så jag betalade nypris. Men å andra sidan går den inte att köpa längre och portot ingick ju i alla fall. Just den visste inte Björn om men han blev inte direkt förvånad när tjejerna hade likadana mössor en dag... Han kan inte förstå att mössor är bland det roligaste plagget att köpa till barnen.
Själv har jag sålt ut en del barnkläder, så det går ju jämt upp. Björn tycker inte om att jag sparar allt, och är det "märkeskläder" är det bäst att sälja dem medan det finns intresse. Man får ju se till miljötänket också. Det är ju bra om saker används och om jag köper begagnade märkeskläder så kan jag sälja dem igen sen, om de är hela och rena såklart. Det är dock underligt, jag har sålt de flesta av meandikläderna till Finland...

Här är det som köpts sedan i höstas. Från vänster till höger. Till Axel, ljusblått hamnset 80, brunvitrandigt set 80, grågrönt set med bilar 86 samtliga Polarn, piratbyxor i denim och två t-shirts allt från Meandi i storlek 86/92. Sist till honom en Polarntröja i 86 som också är det enda jag är missnöjd med. Den är hel men i väldigt slitet skick och enligt beskrivning och pris så lurades jag att tro att den var i nyskick. Sedan är det tre plagg till Malva. En klänning i 92 från Polarn och ett set från Meandi designat av Cecilia Blankens "Pugs" eftersom det är små hundar på. Här blev det 98/104, det är fortfarande för stort, men 86/92 har hon börjat växa ur så jag tyckte det var lika bra att ta större. Därefter Violas kläder som alla är från Polarn utom mössan som är meandi. Först mössan, som jag efterlyste i Violas storlek, köpte till Malva av Ella och de var ju så otroligt fina så jag kunde inte låta bli. En jeansklänning 110/116 till Viola i nyskick, och den var nog inte bara nyskick utan oanvänd. (Hittade matchande strumpbyxor på HM, så det blev verkligen snyggt!) Ett set med tröja och byxor/långkalsonger, passar fint till jeanskjol. Ett nattlinne med svampar (Viola valt själv) och ett set med tröja och kjol.

Och så en bild på skalsetet igen och Axel...
Sådant som inte är märkeskläder lämnar jag in på Ella och piipen. Man får inte mycket per plagg, men tillsammans blir det en del. Och det som inte blir sålt inom en viss period eller som är för fult för att säljas skänks till behövande.
Annars är jag sliten. Idag och igår har Axel varit på bedrövligt humör. Han skriker högljutt för att han kan och det skär i öronen. Han är otålig och hungrig och gnäller och drar i saker, öppnar skåp och lådor och river ut, vi får väl sätta barnlås på alla köksskåpen för jag blir helt matt av att plocka allt och säga nej. Han stannar alltid till när man säger nej men sedan fortsätter han. Och det är väl det här som jag är helt matt av. Inget av barnen lyssnar på mig längre. Jag kan känna mig helt gråtfärdig när jag säger till, skäller och ryter ifrån. Det är ingen som lyssnar eller bryr sig. Jag gillar inte hot, men på Viola är det det enda som ibland hjälper.
Igår var Åsa, Emma och Frida på besök, och det var underbart trevligt att de kom och hälsade på, ärligt, det är ensamt att vara föräldraledig och i synnerhet sedan nästan alla andra har jobb. Viola och Malva var oerhört uppspelta inför att de skulle komma och de pratade länge efteråt om Emma och Frida och allt de ska göra. Men Viola är inte snäll mot Malva. När de bråkade om något i deras rum så spottade Viola på Malva. Nu träffade inte spottet Malva men ändå. Jag blev riktigt arg för det beteendet har jag aldrig sett innan. Hon försökte låtsas som inget hänt, men vi alla hade sett vad hon gjort och jag bad henne att torka upp efter sig och säga förlåt och inte förrän jag hotade med att hon inte fick leka med Emma längre så gick hon och hämtade papper och jag försökte verkligen ge positiv kritik på att hon torkade upp och så.
Vi gick sedan till Grevagrundet och där fyllde Viola en låda med sand och hällde över Malva och Viola gick absolut inte att tala med efteråt. Bara när vi skulle gå ut lade hon sig på golvet och vägrade ta på något alls. Hon skulle ha jacka och inget annat så jag fick medan svetten lackade och alla andra stod klara klä på varenda plagg på henne. Viola har dessutom upptäckt att om hon pussar oss, kramas eller säger att hon älskar oss så glömmer vi vad det var vi höll på med, så ofta när hon gör dumheter, knuffas, tar saker från Malva, hoppar i soffan (det gör hon säkert 50 ggr om dagen och hittills har inget jag gjort eller sagt fått henne att sluta), så försöker hon med det. Jag försöker få henne att förstå att det är fint att säga så men att vi fortfarande inte tycker om beteendet hon gjort. Men om man för det på tal så bli hon som den döda sillen och blundar. Hon ignorerar mig! Däremot så blir det ofta tårar om Björn säger till, men ärligt talat är det ju mest jag som tjatar och jag har börjat komma till en punkt när jag inte längre orkar. Det står i barnböcker att man ska välja sina strider. Men om jag inte accepterar att de slåss, ska jag accepterar att de hoppar i soffan, hämtar saker i skafferiet när jag inte ser, skriker, river sönder saker, klättrar på bordet, bär Axel hur som helst, hoppar i vår säng, har vattenkrig på toaletten osv osv osv. Det känns verkligen som det aldrig tar slut.
Malva i sin tur är nog mest sur över att när hon ska leka kommer alltid Viola och tar över och ska bestämma (Vilket vi ofta säger till Viola, att hon måste låta Malva få vara, att om hon vill Pippi ska vara på övervåningen i pippihuset så kan Malva få bestämma det själv) Malva blir otroligt arg, hon är ju temperamentsfull och skriker så ingen kan missa det hela. Dessutom ogillar hon Axel väldigt mycket. Får de se en film till exempel i vardagsrummet och sitter i soffan och Axel går längs med soffan slår det inte fel att Malva försöker sparka bort honom. Hon knuffar undan honom också och skriker i högan sky om han försöker ta något ifrån henne. Hon motar honom också, jag tror knappt jag sett henne krama honom när jag tänker på det. I övrigt vägrar hon gå när vi är ute, om Björn frågar om Malva ska följa med till affären går hon hela vägen dit, men om jag ska gå till dagis så skriker hon "ÅKA VAGN" i trappuppgången medan jag bär upp vagnen och ibland sprutar tårarna då om hon börjar tänka på att det blåser utomhus. Vi kan inte ens få ut vagnen utomhus förrän hon försöker sätta sig och så är det alltid när jag är med. Jag är hemskt trött på det, hon kan ju uppenbarligen eftersom sträckan till affären är längre än till dagis. Så idag så tog jag enkelvagnen och förklarade att hon fick gå. Hon var arg på Axel som fick åka och på mig och skrek en bra stund men när hon fick hålla mig i handen så gick det skapligt. Hon fick åka sista biten på fotstödet på vagnen när hon bröt ihop nere vid Lindex. På vägen hem skrek hon av ilska så jag tror nog halva stan hörde. Jag försökte peppa henne men hon var så arg så det gick knappt att prata med henne och hon steppade av frustration och ilska och hon fick åka från Möllebackskyrkan och hem. Men ett framsteg och jag försökte berömma henne för att hon gått. Men det känns tråkigt att de är så olika mot mig och Björn, och att det jag säger inte betyder något. Jag blir ju själv arg och frustrerad och tappar tålamodet.
Nej, jag har sagt det förut. Jag längtar väldigt mycket efter att jobba. Barnen är ju väldigt fina, och kan vara helt underbara, men just nu är Viola oerhört trotsig, Malva har börjat testa gränser rejält och Axel är otålig. Det går säkert över men ibland behöver man skriva av sig för att kunna gå vidare...