måndag 6 februari 2012

Sonja

Tänkte uppdatera lite om Sonja. Vi har för en vecka sedan fått kontakt med en kvinna som arbetar med omplacering av djur för att hitta ett bra hem till henne. Hur mycket vi än tycker om Sonja är det inte särskilt snällt eller trevligt att låta henne må så dåligt som hon gör nu. Trots de lugnande tabletter som hon får nu, för att hon är stressad och olycklig, så fortsätter hon att slicka och gnaga bort päls. Hon håller sig undan större delen av dagarna och kommer fram och vill gosa på kvällen när barnen somnat.

Jag har genom Facebook försökt nyttja mitt sociala kontaktnät för att hitta ett hem, jag har haft kontakt med uppfödaren och hon kunde inte ta emot henne, vi har haft annonser i två omgångar på Blocket (Och det har till största del varit oseriösa personer och en som var intresserad ändrade sig och ville ha kattunge istället och en som verkade lovande ändrade sig på utsatt dag för flytten och dök aldrig upp och hörde aldrig av sig sedan. Vi var rejält besvikna efter det!) Mamma hade väldigt gärna haft henne om det inte varit för Lissie, den ålderstigna katt som hon har (min katt som jag köpte 1996 och som inte var glad för att flytta utan fick stanna kvar hos mamma) och man vet ju inte hur länge hon lever så vi kan ju inte sitta och vänta hur länge som helst.

Ett hus med goda möjligheter till att vara ute hade ju kunnat fungera, men man kan ju inte panikköpa ett hus för det, särskilt med det besvär det verkar vara att få lån om jag inte har ett jobb.

I alla fall så har omplaceraren formulerat en annons som tar upp de krav som man måste uppfylla för att få ha henne. Det är att det ska vara barnfritt, utemöjligheter (helst lantligt, absolut inte centralt)  och att personen är införstådd i att det krävs en del arbete med pälsen. Det verkade ett tag som det kunde lösa sig, med en äldre kvinna utanför Uppsala, men vi får väl se.

Usch, vi har verkligen dubbla känslor gällande det här. När man pratar om allergi är det så enkelt. Då KAN man inte ha sitt husdjur kvar. Trots att vi blivit rådda att avliva henne när hon anföll Viola och hon haft en del taskiga beteenden (ett tag kissade hon på Violas kläder) så har vi inte kunnat avliva, hon är ju vår underbart fina Sonja. Veterinären vi träffade senast tyckte hon verkade vara en frisk och fin katt i övrigt och tyckte vi skulle kämpa på med att hitta en ny ägare. Men det är ju inte lätt när man är kräsen!

1 kommentar:

  1. Det är jobbigt när man har djur som inte mår bra! Uppsala är ju långt iväg men huvudsaken att hon kommer till ett bra hem. Hoppas det löser sig snart.

    SvaraRadera