Husvisning i Säby

 Vi visste väl egentligen att huset var för litet, men ett av sovrummen såg ganska stort ut så vi funderade på om det kunde gå att dela av. Det fanns ingen planlösning på Hemnet och det gör det svårt att se hur det är. Det visade sig att det största sovrummet förmodligen varit ett allrum och man därifrån tog sig till de andra två sovrummen. Det hade nog gått och lösa men det fattades ju ändå ett rum. Vi kunde dock konstatera att det är definitivt ett av de mysigaste hus vi varit och tittat på. Det fanns ett som vi budade på i Rödeby sommaren 2008 som är lite i samma stil (det var ju ännu mindre) och kom hade samma charm.

 Jag ÄLSKAR runda kakelugnar. Vita ska de vara, men det får finnas dekor på. Vet faktiskt inte riktigt vart det kommer ifrån, denna förkärlek för de vita runda kakelugnarna (Björn gillar Kronspis med rektangulära varianter, är det manligt och kvinnligt kanske?) Jag funderar på om det inte var en sådan kakelugn hemma hos mormor när jag var liten. Gällande huset var det så mysigt, så behagligt, fina val och utsikten var också så väldigt fin med "fri" utsikt över åkrar och ängar. Får som låg och latade sig i äng i närheten och en rejäl vacker järngrind in till tomten. Ett uthus, en lekstuga och jag bara såg framför mig att rabatterna längs med den grusade gången till huset skulle fyllas med rosor. Ljusrosa rosor och vi skulle sitta i en hammock och lyssna på prasslet från vinden som leker i träden. Barnen som leker affär i lekstugan och de bakar kakor i sandlådan. Just så skulle det vara att bo där.

Snälla huset, varför kunde du inte varit lite större?!

Husvisningar

 I tisdags var vi på två husvisningar i Jämjö. Båda uppfyllde bussförbindelser som vi har som krav/önskemål. Det första huset som ligger på Kvarnvägen var ett stort funkishus med hela fyra sovrum på ena planet, även det häftiga vardagsrummet som syns på bilden nedan, kök, matrum/trapphall, badrum och ett litet rum, typ arbetsrum. Nedervåningen/suterrängdelen hade allrum med kronspis, ett sovrum till, toalett och så de mer klassiska källarrummen som pannrum, tvättstuga, förråd, klädkammare, ett stort hobbyrum och garage. Väl tilltaget och jag gillade planlösningen och de fina fönsterbänkarna i marmor och kunde man bara se förbi de murriga tapeterna hade det kunnat bli hur fint som helst. Från trädgården gick man ner via en stig genom häcken till busshållplatsen som låg vid tomtgränsen och utsikten över Jämjö var väldigt fin. Där var väl fördelarna. Nackdelarna var att det lät så mycket från någon lustig ventilation så vi frågade mäklaren vad det var. Det var "bara" ventilationen som suger ur radonet! Huset är byggt av blåbetong och man har alltså rejäla problem med radon. Då blev man ju bara så less, varför kunde inte det stått på annonsen?! Dessutom visade besiktningspapprerna att det var mikrobiell påväxt och lukt i allrummet nere och att dräneringen man gjort inte riktigt gett effekt. Tack och hej huset!

 

Men man måste ju vara effektiv, så för nästan en halv miljon mer kan man få ett annat hus i Jämjö. Det ligger på Elektrikervägen och såg väldigt fint ut på bilderna. Det var en 1½ plans med källare. Huset var på utsidan hur fint som helst. Baksidan var riktigt fin med trädäck, inglasad altan och en häck som var pedantskött! Entreplan var så fint. Valen (om man bortser från att de valt fondtapeter till hela rum) var fina och badrummet kunde jag stått och tittat hur länge som helst i. Så grymt fint! Övervåningen var okej, badrummet rysligt litet, det borde nog inte varit en dusch där allt för det var så man i princip fick backa in där.

 Källaren hade en väldigt fin gillestuga men man kände redan när man kom in i huset att det luktade källare och det luktade inte bättre i källaren. Mäklaren tyckte att det bara var att ta bort väggbeklädnaden inomhus men man måste ju byta dräneringen. Det var ju stark lukt som även besiktningsmannen påtalat och i tvättstugan (som i och för sig var mycket väl planerad) var det väldigt höga fuktvärden, en bra bit över gränsen, kan nog inte påminnas att jag varit med om så högt värde i ett hus (dock i garage har jag läst i något protokoll) Tack och hej huset!

Igår var vi på ett hus som inte uppfyllde våra önskemål gällande busskommunikationer. Priset var väldigt förmånligt och läget såg fint ut, och självklart så lockade planlösningen. Kan direkt säga att det var ett oerhört vackert läge. Stod man på balkongen såg man ut över lövskog och ängar, och var man på andra sidan så såg man långt över ängar och man kunde till och med skymta kossorna som var ute och betade. Lugnt och skönt och även om det fanns grannar så var det inte direkt insyn. Tomten var kuperad och spännande. Huset då. Åh, de hade precis sådana fönster jag vill ha. I alla sovrummen var det dubbla fönster så de var ljusa och fina rummen och fönsterna gick ner längre än vad det vanligtvis brukar, så man kan sitta och titta ut. Alla sovrummen var rejält stora och rymliga. Barnens sovrum var nästan lika stort som det Viola och Malva delar idag och alla sovrummen hade gott om garderober. Vardagsrummet var helt okej, köket var grönt (eller stommarna i ek men luckorna i grönt så det går ju att dämpa ner ganska enkelt) Badrummen var nyrenoverade och fräscha (men varför byter man inte golvbrunnen när man renoverar, det nämndes såklart i besiktningsprotokollet)

Jättefin inglasad altan, gillestugan var verkligen fin, och där hade man reglat om golvet för att inte få problem med fukt och golvvärme samt en öppenspis, dränering gjord (men det såg lite slarvigt ut dock) Hallen gigantisk med skjutgarderober. Nackdelar då förutom golvbrunnen. MÖGEL! Usch vad trött jag blir! Takpappen hade lite påväxt (det var inte akut och luften tas inte därifrån, men förr eller senare måste det göras), och sovrummet på nedervåningen hade just det problemet att man lagt organiskt material mot plattan så man måste riva upp golvet och göra om och göra rätt så som man gjort i gillestugan. Ingen av oss (mest jag då!) vågar bo i ett rum/hus med mögel, jag har läst alldeles för mycket om att mögel kan ge astma och allergier hos barn. Förutom det så var det en spricka i en yttervägg som rekommenderades att man skulle undersöka vidare. Då visar det sig att i pannrummet, eller nja, det var i el och vattenrummet så hade ett par andra spekulanter hittat en spricka i en vägg som var mycket större än den som besiktningsmannen hittat. Inte bra, och vad innebär det. Var det en ny spricka eller hade besiktningsmannen missat den?! 

Annars så kändes huset rätt, hade det inte varit de problem som det var hade jag nog kunnat köpa det, trots det lantliga läget. Det var verkligen charmigt. Jag måste vara sjuk eller något som gillade läget! ;-) Lyckebyån ringlade förbi och hästar bara en liten bit från huset. Ibland önskar jag att vi kunde hitta ett hus precis i utkanten av typ Rödeby, Hässlegården, Spandelstorp så man inte behöver ha grannar hela vägen runt om och ändå ha gångavstånd till bussen. Lär väl vara omöjligt att hitta ett sådant läge med ett hus som vi gillar och är tillräckligt stort.

Trandagen

 I Kalmar så firas Trandagen, jag har insett att mycket få personer utanför Kalmarområdet känner till trandagen, men jag vill gärna föra den här traditionen vidare. Det hela handlar väl från början om att tranorna kommer tillbaka till våren och för att fira det har barn fått godis. När jag läste om det på Internet så stod det att man la en mössa under sängen, men jag har frågat kompisar och jag själv hängde upp strumpor på sängen. Sagt och gjort, vi hängde upp strumpor till barnen, och berättade att tranan skulle kolla. Så två mycket nyvakna kastade sig över strumporna och hittade godis och några hårband. Lycka! Dessutom fanns det spår av fågeln pågolvet.

Önskelista och nya tuschpennor

 Nu har jag tagit igen lite bloggande och skrivit några inlägg om veckan som varit. Jag har grubblat rejält på vad Viola önskar sig i födelsedagspresent, och medan Björn bytte till sommardäck fick Viola och Malva cykla inne i garaget. Plötsligt gick Björns gamla trehjuling sönder, i metallchassit! Så vi kom nog på att Viola behöver en cykel med stödhjul. Hon är ju lite för lång för trehjulingarna men det har ju gått, men nu är det nog mer angeläget. Så om någon inte vet vad de ska ge kan de få gå ihop med oss.

Nåväl, till dagens bilder. Jag hade lovat att köpa nya pennor och idag köpte jag superwashable, eftersom de mer än gärna ritar på annat än papper. (De och de, Viola får nog ta åt sig äran då) Men fröken Viola är kreativ. Överst är en spindel till Axel. Det ser ni väl att det står? Hon fastnade på E så jag fick skriva det på ett annat papper och jag trodde hon skulle skriva det bakochfram men hon skrev ju alldeles rätt.

 Sedan ett till mamma Anna, en glad spindel till mig!

 

Här är en fågel som hon färglade! Jag tror hon började rita en fågel till, men när jag frågade vad det var så var det "en rund och en rund".

 Sedan ritade hon lite hus också. Blir förvånad över allt hon ritar. Hon ritade även en spindel till Emelie på dagis som är mycket förtjust i. Emelie är inte alltid snäll säger hon, men de verkar leka mycket och personalen säger att de gör mycket tillsammans. De är ju storasystrar båda två så det är en del jämkande som de får kämpa med. Viola frågar ofta om Emelie får följa med hem så jag får väl höra av mig till hennes föräldrar och höra om det finns möjligheter för det.

Vi avslutar med några av Malvas ritningar. Tror allt hon försökte rita en spindel hon med och på den övre har hon ju ritat en ring. Hon observerar noga Viola och jag tror hon försöker rita likadant.

Axel i trubbel hos Polisen

I tisdags, efter att Björn slutat jobbet, gick vi till Polisstationen. Eftersom vi varit sjuka i ett här hemma och jag som trodde jag äntligen var på väg ur min förkylning mådde rysligt i tisdags. Men barnen, som var de som behövde pass, såg pigga och glada ur så vi gick dit. Tisdagar och torsdagar har de öppet längre i expeditionen och vi kom dit och insåg att det var många som också nyttjade tillfället. När vi suttit en bra stund, det var 10 nummer före oss, så var det en av de som också köade som fått information om att Polisens system för pass var ur funktion och man var tvungen att skriva ner allt i formulär istället och det innebär längre väntetider, uppåt en timme. Så hon som berättade tog sina barn och gick och det var väl nog någon annan som gick.

Jag sa till Björn att vi stannar nu när folk som redan var där när vi kom gick, och sedan hade vi sanslös tur för de tryckte fram 4 nummer och ingen av dem var kvar, sedan en som hade lapp och nästan samtidigt kom vårt nummer fram i nästa bås!

Axel var inte lätt att få på bild, vi tog bilder på honom först och han förstod inte alls att hon skulle titta på en punkt under en längre stund men efter en väldig massa försök så blev det en skaplig bild. Malva tittade så fint på rätt punkt men envisades med att peka på den när vi bad henne titta på punkten. Viola satt som förstenad...

Och då trubblet... När Axel väl var färdigfotograferad så fick han leka i barnhörnan och plötsligt hörde vi ett illvrål... Axel hade hamnat i trubbel och vält en liten stol och sedan ramlat med och slagit i ansiktet i stolen. Man ser bulan till höger om Axels vänstra öga. Första stunden stod bulan verkligen ut, men när vi kom hem hade den börjat dämpas. Stackars liten...

Apropå passen så står det födelseort i dem. Björn är född i Höör, jag i Kalmar. Viola i Karlskrona, Malva i Listerby och Axel i Ronneby. "Va?" sa jag, vart sa ni att Axel var född. Ronneby tänkte jag först var underligt, just att vi bott på samma ställe med att Malva och Axel registrerats på olika orter. Hon som gjorde passen visste inte, men medan jag stod där och tänkte på det så kom jag på att i släktforskningen tittar man alltid till församlingen man är född i. Och det stämmer nog väldigt bra då Listerby församling någon gång efter Malva föddes gick ihop med några andra församlingar och blev Ronneby församling. Det ska sägas att den förändringen bara var till det sämre. Man ska väl inte alltid säga att det blir så, men i det här fallet så tog man tillfället i akt att dra in på allt i de små församlingarna som nu hamnade under Ronneby församling och de flesta resurser hamnade inne i Ronneby.

Äntligen besök!

 

I måndags var det äntligen dags att träffa Emmerly, Ellie och Märta. Isak hade trevligt på sin födelsedag och fick bada med sin pappa. Ellie hittade snabbt tjejernas pysselböcker och Viola var faktiskt lite jobbig i början för allt som Ellie tittade på berättade Viola att det var Violas. Märta var lite förtjust i Axel och ville gärna gå efter och röra honom. Väldigt gulligt även om Axel inte riktigt uppskattade det alla gånger, han vill gärna göra allt själv så om man är för hjälpsam blir han frustrerad. 

 Viola hade på sig sina "bongårdskläder" Viola har berättat att hon tycker om alla djuren utom grisarna och när vi skulle ta på kläderna inför dagis så var hon alldeles förtvivlad och tyckte vi kunde ta bort grisarna från kläderna. Jag undrar om det inte kan vara från Fåret Shaun, där grisarna är ganska elaka, de retas och hittar på dumheter mot fåren.

 

Jag vill bara visa en bild på hur angeläget det är att Sonja ska få må bra. Det blir bara större och större områden, och det verkar gå skov. Hon är ute mer nu när vädret är bra men det känns så tråkigt att hon inte mår bra. 

Radiomedverkan

Nu har jag varit med i radion för andra gången i år. Jag är alldeles för snäll och ställer upp på frågor. Och har de väl fått en att stanna för att berätta om det mycket viktiga och aktuella ämnet känns det dumt att inte ställa upp.

Idag handlade det om otrygghet. Man (vilka det var vet jag inte) har gjort en undersökning där Blekingeborna har berättat att de känner sig ganska otrygga, på en skala 1 till 6 där 6 är mycket otrygga så har Blekinge en siffra på 4.

Så jag fick berätta vad jag hette och kom i från och bodde, om jag kände mig otrygg, om jag har behövt Polisen någon gång.

Jag tycker det är komiskt, även om jag inte sa det, att fråga en person som bor på en av de mer "trygga gatorna" på Trossö om trygghet. Hade de valt att köra ut till exempelvis Kungsmarken hade man förmodligen fått ett annat svar. Dessutom skulle de bara fråga en person och det säger ju faktiskt ingenting om hur det egentligen är!

Jag svarade så ärligt jag kunde, jag känner mig inte särskilt otrygg, jag har inte ändrat något i mitt liv i rädsla för otrygghet. Däremot får man ju genom media en bild av vad som är otrygghet och vad man bör se upp med. Men när jag genar genom innegårdar i mörkret är jag inte rädd. (Dock är jag nog ärligt talat mycket mer rädd för att gå i mörkret i skogen, även om Björn tycker det är så konstigt, i skogen finns knappast något att vara rädd för tycker han) Fast det är klart, man är ju medveten om riskerna även om man inte tänker på det hela tiden. Och det som hänt på sistone i Blekinge är ju otäckt, riktigt otäckt, men jag vet inte om man ska börja gå och vara rädd heller!

 När vi bodde i huset, så är jag specialist på att få hjärnspöken och lyssna efter ljud utifrån. Björn tyckte jag var hopplös emellanåt!

I alla fall avslutade han med att fråga om vi har varit i kontakt med Polisen någon gång. Och jag funderade och funderare och det enda jag kan kunde komma på var när vi blev påkörda. Han frågade om det gått bra, och jag sa att det gick bra för oss, men att den andre smet från platsen och därför kontaktade vi Polisen.
Man behöver ju inte berätta att jag blev så sur att jag sprang efter den bilen som smet. Jag sprang och fick ju faktiskt tag i den andra bilen och det var en kul historia. Dock inte som man berättar i radion! Kan dock säga att när jag gick hem, flåsandes efter allt springande och ställa mig mitt ute i gatan för att stoppa bilen, och mötte upp Björn och poliserna så tittade de på mig som om jag var galen. Ja, lite smågalen är jag nog för de kunde ju kört över mig eller något!

Sjukstuga och släktforskning

 Här kommer lite bilder från igår. Barnen var matchande klädda inför att Jocke, Marianne och Wilmer skulle komma. Jag tog fram det nya objektivet och tog några foton på dem. Rätt nöjd fortfarande med det. Vi hade det riktigt trevligt och det var skönt att träffa folk nu när det varit sjukstuga hela veckan. Axel blev väldigt dålig natten till onsdagen och hade riktigt hög feber och varit minst sagt hängig. Han kan ju aldrig sitta still och absolut inte i famnen men nu när han var så hängig satt han i famnen hela tiden. Han gnällde så fort man var tvungen att göra något och sov väldigt dåligt. Rejäl snuva hade han, och det kan jag skriva upp att det är, för jag har fått en snuva som är riktigt riktigt besvärande. Men jag är rätt pigg i övrigt.

 Så veckan har ägnats åt Axel och åt släktforskning. Det här med släktforskning är så spännande, man slukas verkligen av det. Varje persons öde blir som ett mysterium som jag bara måste lösa. Man blir nästan frustrerad när man inte hittar en person. Min mormors moster (halvmoster om man ska vara korrekt, då Alma Cecilias föräldrar hade varit gifta tidigare och fått barn med sina tidigare makar) stod skriven i det sista husförhöret för Torhamn och sedan kunde man inte via Dödsboken eller folkräkningen hitta henne. Det var så oerhört irriterande att inte hitta henne men så visste jag att en syster hade åkt till Stockholm i slutet av 1800-talet så jag chansade och sökte på henne där. Och mycket riktigt var det så att hon bodde där. Extra roligt var det därför de bodde på Surbrunnsgatan 6 och när jag letat efter Alma Cecilia så bodde hon också där, och det visade sig med lite efterforskning att alla Anna Marias döttrar, utom Hedvig hade bott i Stockholm under en period, och Surbrunnsgatan kom upp hos nästan alla! Det var bara en av systrarna som kom hem och hon dog barnlös 1909. En annan syster dog barnlös i akut lunginflammation på Allmänna försörjningsinrättningen. Hilda Maria födde två barn i Stockholm, det första dog vid 5 månaders ålder och Hilda dog själv två dagar efter sin sons födelse. Pojken hamnade hos fosterfamilj och jag har läst hans "journal". Intressant läsning och hur man klassificerade barnen. Han var "fysiskt klen och medelmåttigt begåvad"?! Pojken genomled både engelska sjukan och fick några år senare lunginflammation men så klen var han nog inte för han klarade sig, blev vuxen och fick barn. Hans son letade under 90-talet reda på information om sin far så i det dokumentet har jag namn för vad han hette, och sonen bor idag i Ronneby! De bodde inte i närheten tidigare så det var en överraskning.

 

Här är lite av de uppgifter som jag hittills lagt in. Här kan man se Anna Marias alla döttrar (Anna var mormors mormor). De fyra översta fick hon i sitt första äktenskap med en båtsman som fick båtmansnamnet ÄRT. Hennes andra make Gustaf Öman, hette Westerblad innan han fick sitt båtmansnamn, men eftersom han tog titeln avskedad båtsman fick han behålla sitt efternamn till dess att han dog. Första maken hette Anders Andersson Ärt enbart till dess att slutade vara båtsman, sedan togs Ärt bort. 

Gustaf Öman fick också fyra barn och de har jag inte forskat färdigt på. Gustaf var gift 3 gånger men vad jag kan se fick han bara barn i två av äktenskapen. Gustaf var född i Karlskrona stadsförsamling och hans föräldrar var födda på 1700-talet och där har jag födelsedatum och dödsdatum men vet inte vart de är födda. Hans far var i alla fall snickarmästare och gifte om sig när Gustafs mor dog.

Nedan kan man se Anna-Maria i sin syskonkull. Hennes mamma Cecilia Nilsdotter är född i Kristianopels församling. Ola är född i Bussevik, Torhamn och som synes på bilden så går det ett streck upp till hans föräldrar som är födda på 1700-talet. Olas pappa vet bara årtal på för i Jämjö det året har man skrivit 3 händelser. Måste varit något som hänt som gjorde att man inte var så noggrann det året, 1761. I övrigt är det Torhamn församling som gäller. Det är byar som Attanäs, Björkenäs, Stora Hammar med flera.

Man trillar dock över många sorgliga livsöden, utan att kunna lära känna dem förstår man att det inte alltid var så lätt. När jag letade i dödsboken ett år så var vart och vartannat barn avlidet av scharlakansfeber. Samma år dog Karin Olsdotters tre döttrar på kort tid, 12 dagar från den första till den sista. Kvar blev en liten son. Nu fick de ett barn till, men det måste varit tufft. Elins Olsdotter fick två söner, den ena blev inte ens två veckor och den andra dog strax innan sin treårsdag.

Anna Maria fick 8 döttrar och endast två överlevde henne. Anna Maria blev ganska gammal 87 år gammal, och Björn tyckte det lät ovanligt gammalt, men det finns några som blev gamla trots att tillgången av vård inte var den bästa. Men det hände ju att är man läser i början av 1800-talet så kan folk i 50- 60-årsåldern dött av "ålderdom". Alma Cecilia, min mormors mamma blev ju inte särskilt gammal men hade hon levt idag hade hon troligtvis överlevt sin lunginflammation. Mormor blev faktiskt gammal, 92 år gammal.


I övrigt har jag idag blivit arbetslös, eller med ett finare ord arbetssökande. Dock har jag varit arbetssökande ett tag, men det har ännu inte gett resultat. Men skam den som ger sig!

Kalas och grejer

 Här är två "dags för dagis"-bilder. Axel fick gå i brunt, ganska dovt klätt för ovanlighetens skull. Men fläcksäkert! :-) Tröjan har Vilgot haft och byxorna har tjejerna haft. Jag kan slå vad om att de här byxorna inte såldes på pojkavdelningen för det känns som när man tittar på pojkavdelningarna är det ofta lite grövre byxor, pösigare och ja det är en helt annan stil. De Axel har på sig är leggings, plyschleggings. En riktigt fin kille är han! Som i natt fick skyhög feber. På drygt 30 minuter gick han från att vara lite hängig men inte ha feber till bli helt superledsen, hängig och nästan 40 graders feber. Viola fick ha orange och brunt istället. Randigt så det är och blir över. Viola var så road över de pyttepytte små ränderna på strumporna och så lagom ränder och så jättestora ränder på klänningen.

 Viola är nog lite konstnärligt lagd för här är hon igång och ritat igen. Behöver jag förklara vad det är? Jag tycker det faktiskt syns väldigt väl. Dock har hon ritat på väggen igen. Jag fixade lite tvätt och hon hade norpat en penna på diskbänken, (Vi brukar lägga dem i köksskåpet, inte för att det stoppar dem, de vet precis vart allt det som kan vara viktigt att veta finns. Som lördagsgodis och sådant där) och jag kommer från badrummet, möter henne och jag noterade inte först att hon hade händerna bakom ryggen utan hennes ansiktsuttryck. Den skrek: "SKYLDIG" och eventuellt "JAG HAR INTE GJORT NÅGOT". Jag blev arg och så tog vi utfrågningen igen, och hon kan verkligen det här. Man får bara rita på papper och vill man rita ber man mamma eller pappa om papper! Jag har lovat henne nya pennor i hopp om att hon ska låta bli våra bläckpennor och att det ska hjälpa till att låta bli möbler och väggar. För hon ritade även på soffan, det kommer försvinna i tvätten, men trist ändå, själva beteendet.

Hon är verkligen känslig nu för tiden. Säger man till henne så brister hon ut i gråt (Malva blir arg och spottar mot mig, stampar med foten eller bara skriker nej tillbaka, mer trotsigt!) Och igår på dagis hade Viola tagit något annans barns fiskfilé och bara lekt med den. Suttit och tryckt ner fingrarna i den och sådär. En ur personalen hade sagt till, hon sa att hon upptäckt att det nog var lite väl skarpt, och Viola hade börjat storgråta. Fröken sa att hon borde kanske istället frågat varför hon gjorde så med den andra flickans mat istället för att säga till henne att sluta, det kanske fanns en god anledning. Jag vet inte, jag tycker inte det lät särskilt trevligt eller snällt att leka med andras mat (det är ju inte ens roligt när de leker med sin egna mat?!) så jag tycker nog hon gjorde rätt att säga ifrån, sedan är det väl klart att man ska inte skälla ut som helst heller. Jag är ändå nöjd med Viola och Malvas avdelning, även om de nästan bara haft vikarier de senaste veckorna, men det är sådant som händer. Däremot är jag inte helt nöjd med Axels avdelning. Igår kom han hem med en rumpa där de inte torkat bort bajset ordentligt. Jag har blivit varnad  av en vän för att de är slarviga med blöjbytena på just Axels avdelning, så det här ska vi verkligen ha koll på.

Man kanske skulle anknyta till rubriken. Igår fyllde barnens farfar år. Och barnen var så taggade och så finklädda och vi hade tagit med paket, glömda böcker och grejer men glömde kameran. Snopet! Men vi fick god mat och barnen fick glass och godsaker och det var en riktigt trevlig kväll, om än att vi var sent hemma. Axel hade svårt att somna när vi kom hem och det var nog för att han höll på bli dålig då. Men han sov ju nästan 3 timmar innan han vaknade och var rejält hängig. Man kan ju inte säga att han var hängig på kalaset, han var minst sagt energisk och sprallig och åt nästan hela tiden!

Innan kalaset var vi på husvisning. På huset nedan. Visst ser det fint ut. Det var verkligen en fin trädgård, lagom stor och huset då? Tillräckligt stort, så det blev arbetsrum över, klädkammaren, och verkstad och grejer. Väldigt praktiskt. Det är ett suterränghus och man stiger in på entreplan och det var så ljust och fint och öppet. Jag gillade verkligen planlösningen. I vardagsrummet var det fönster som gick ner en bit, inte till golvet men lägre än standard och det var verkligen trevligt. Tre sovrum uppe och ett nere, allrum med öppen spis och ett arbetsrum. Det var en del att göra, men hade potential. 

MEN det finns ett litet problem. Eller litet och litet. Det enda problemet egentligen, för med det priset så fick man mycket hus och en del som man kunde göra själv. Ny uppvärmning och allt. Det ligger i Spjutsbygd. Jag ska inte säga att det är ett dåligt område, jag vill bara fint säga att jag har fördomar om Spjutsbygd. Det är väl fint formulerat va? Björn har också en drös fördomar så vi tycker väl likadant. Så man kan ju undra varför vi åkte dit. Tristess kanske, men kanske också för att det finns inte många hus ute som har tillräckligt många rum och förvaringsmöjligheter. Finns ju så klart, men så ska ju prisklassen passa också. Det här huset ligger väl egentligen under vad vi tänkt, eftersom vi tittar på hus som har stadsbusstrafik tillgänglig i närheten.

Vi har kört förbi ett hus i Rödeby som kom ut i veckan. Jättefint verkligen, men 1,95 miljoner kronor för ett hus i Rödeby är väldigt dyrt tycker vi. Finns ett för samma summa i Spandelstorp men då behöver man ändå stå och renovera och jag tycker det är lite dyrt för ett hus man ändå måste plöja ner pengar i. Alla hur lägger man ju mycket pengar på, Och oavsett prisklass vill man ju måla om och tapetsera så det blir ens egna stil. Men jag menar större projekt alltså.

Malva sov hela visningen men Viola sprang runt och kikade. Hon brydde sig inte så mycket om huset, men trädgården gillade hon och hon deklarerade "jag tycker om gräs". Haha, hon är roligt hon!

Rotemansarkivet

 Eftersom jag inte kan nå några uppgifter om barnhemmet så sökte jag vidare och hittade Rotemansarkivet som är ett arkiv över boende i Stockholm. Följande finns om mormor. Där kan vi se att mormor bodde hos sin bror och mamma till september. Så var hon på barnhem eller inte? (I rotemansarkivet ska det finnas uppgifter om barnhemsnummer, men jag kunde inget hitta)

Personuppgifter Mormor Anna

Namn: Anna Judit Eleonora Gustafson

Titel: Dotter

Födelseuppgifter: 1912-07-20 (Katarina), Stockholms stad

Status: Ogift, Utomäktenskapligt barn i familjen

Inflyttad: 1912-07-20

Som: Född

Boendeuppgifter:

Gata: Blekingegatan,14

Fastighet: Ingeniören,5

Församling: Katarina

Arkivrote och stadsdel: 14 (Södermalm)

Häftets nummer och tidsperiod: 14838 (1910-1917)

Utflyttad: 1912-09-24

Som: Utflyttad till ort utanför Stockholm

Till: Kristvalla

Personuppgifter Mormors bror

Namn: Gustaf Adolf Gustafson

Titel: Son

Födelseuppgifter: 1910-01-25 (Engelbrekt), Stockholms stad

Status: Ogift, Utomäktenskapligt barn i familjen

Inflyttad: 1911

Som: Inflyttad från ort utanför Stockholm

Från: (eu)

Boendeuppgifter: de samma som mormor över

 

Utflyttad:1912-12-20

Som: Utflyttad till ort utanför Stockholm

Till: Torhamn

Övrig anteckning i kolumn 30 (Inflyttningsförsamling): Flyttningen till Thorhamn 1911- 11-28 Inställd

Personuppgifter Alma Cecilia, mormors mor

Namn: Alma Cecilia Gustafson

Titel: Städerska

Födelseuppgifter: 1885-07-11 (Torhamn), Blekinge län

Status: Ogift, Inneboende eller anställd med barn

Inflyttad: 1911

Som: Inflyttad från ort utanför Stockholm

Från: (eu)

Boendeuppgifter: Samma som ovan nämnda

Utflyttad: 1912-12-20

Som: Utflyttad till annan rote

Till: 08

Övriga uppgifter:

Hushållsföreståndareuppgift: Eva Nilson 2 Tr Ög

Kyrkoskrivningsår: 1912

Våningsuppgift: 2 Tr,Ög

Övrig anteckning i kolumn 30 (Inflyttningsförsamling): Flyttningen till Thorhamn 1911- 11-28 Inställd (enligt andra uppgifter i Rotemansarkivet kan vi se att de står som utflyttade till Torhamn 1911-11-24, men det hände väl något som gjorde att de stannade. I det tidigare hade Alma Cecilia inget yrke, men hon har senare yrke som städare så kanske att hon fick arbete i sista stund?)

Mormors födelse

 Idag damp brevet ner från Stockholms Stadsarkiv. Alma Cecilias förlossningsjournal, och jag vill direkt påpeka att den här journalen är i sommar 100 år gammal (just det papper jag scannat in är så klart bara en kopia) och jag förvånas över all den information som man då nedtecknade och man fortfarande gör än idag. Jag kan dock inte minnas att man tog någon temperatur på mig, men då var det väl ett sätt att se att de inte fick någon livmoderinflammation eller dylikt. På två ställen står det att hon skrevs ut till "Asyl B." och jag misstänker det är det barnhem mormor hamnade på innan hon kom till sin fosterfamilj i Småland. Nu ska jag leta reda på om hur jag får tag i information från barnhemmet. Det finns tre stycken barnhem för Stockholmsområdet med ordet asyl i så helt tröstlöst är det inte.

Man kan också notera att hon som yrke har tjänarinna, det tycker jag att det står i alla fall? Hon har bott 5 år i "hufvudstaden" (och då undrar jag om någon kan tyda vad som är skrivet strax ovanför för det, jag tycker inte det är samma handstil som det övriga)

Menstruation var inte ett ord man använde utan reglerna! Kanske skulle "återbruka" det ordet. "Nej, jag mår inte riktigt bra, jag har reglerna". Även meningen "Sjukliga företeelser under hafvandeskapet" är lite kul formulerat.

Jag kan inte läsa allt men i det stora hela förstår jag förloppet. Och mormor var ett ganska normallångt barn, och vägde strax under 3 kilo vilket förmodligen var väldigt normalt för den tiden.

Förmodligen baksidan av journalen. Mest notering om bristningar sedan tidigare födsel och vid utskrivning att livmodern dragit ihop sig korrekt. Jag tycker mig tyda att det är det de avser. När jag fött har man använt sig av ordet kontraherad.

Det var i alla fall väldigt spännande det här, man kommer liksom närmre historien. Nu låg Alma inlagd i 7 dagar med sin lilla dotter, frågan är om hon ammade och om hon umgicks med mormor under tiden. De döpte henne och gav henne de här namnen, och det antar jag Alma Cecilia valde ut? (De andra två barnen hon födde fick namn som relaterar till hennes pappa och henne själv, men Anna hette hennes mamma så det är väl inte otippat att hon valt dem själv?) Men det måste varit svårt att lämna ifrån sig sitt barn, jag tänker mig det i alla fall. Särskilt om man under en veckas tid börjar knyta an och om man ammar?! Eller vad tror ni?

(ÄNTLIGEN HAR JAG HITTAT VAR MAN ÄNDRADE HUR BILDERNA VISAS I BLOGGEN!! Det vill säga att nu kan man klicka på alla bilderna och se dem i naturlig storlek!! Har verkligen retat mig och Björn ett tag. Det kallades ljusbordsläge det som man hade tidigare och var inte helt enkelt att hitta för att ändra. När Blogger för några månader sedan ändra om till nytt gränssnitt bytte de automatiskt till ljusbordsläge och det var irriterande! )

Nytt objektiv!

 Björn hade en kollega som skulle sälja ett objektiv som passar vår kamera och är precis ett sådant macro-objektiv som jag gått och trånat efter. Objektivet passar bäst för porträttfotografering och jag gillar just att komma nära. Så när Björn kom hem med det var jag som ett barn på julafton!

Vi börjat med den ovilliga försökskaninen! Jag tycker han blev väldigt bra. En perfekt presentationsbild, eller hur?

 Malva har fått glass eftersom hon har haft ont i halsen och varit rosslig. Glass kan ju få nästan vilket barn som helst på gladare humör.

Viola låg på golvet och busade. Återigen mycket nöjd med bilden och skärpan. Får man gå och omkring och bli nöjd med bilderna man tagit? Nu är det ju till stor del kamerans förtjänst att de blir så bra...

 

 Och så kunde jag inte låta bli att placera dem så där lite strategiskt. 

 

 Testade på kvällen att ta lite bilder igen med objektivet. De blir skarpa men dagsljus är bättre. Axel är en riktigt liten busig kille. Han är 110% Axel helt enkelt! Idag lämnade jag honom nästan 30 minuter själv på dagis. Det hade gått väldigt bra och han hade blivit lite ledsen när han ramlade men när han fick hjälp upp gick det bra. Han är inte riktigt förtjust i vinterkläder och skor, verkar tycka det är otympligt

 Sonja måste vi ju fotografera lite. Hon är ju inte den som precis ställer upp på bild. Ropar man på henne så har man tur om tittar på en mer än någon sekund! Vi kämpar med att hitta hem till henne, men det går inte bra och jag blir bara ledsen över det hela. Malva tycker om Sonja väldigt mycket och gör allt för att gosa med henne.

Jag ska i maj fotografera ett bröllop och det är verkligen en ära. Jag är så klart nervös, jag har aldrig tidigare åtagit mig något så stort innan och jag vill ju att allt ska bli perfekt. Så det här objektivet är definitivt ett steg i rätt riktning. Jag har testat på att ta kort på min tiara och lite sådant. Det blir perfekt för att ta kort på tex brudbukett, ringar och sådant. Eftersom objektivet är "låst" på ett avstånd så blir bilden skarpare och resten suddigt och det tycker jag är väldigt effektfullt!

Inskolningen har börjat

 Igår var det dags för Axels inskolning. Eftersom Malva fått feber så blev det inte riktigt som vi tänkt oss utan Björn fick stanna med Malva medan jag gick till dagiset. Jag tycker inte de har planerat inskolningen riktigt bra. Vi kom precis i påklädning och det tog lång tid innan någon hade tid för oss. Sedan var jag ganska besviken på städningen. Vi kommer ju vara där mer så jag får se om det bara var en engångsgrej. Men Axel har gjort gott i från sig. Bilden nedan tog Björn med mobiltelefonen när han idag till tog inskolningen. Imorgon ska jag vara en längre stund där. Och på fredag ska vi stanna tills det är lunch och äta där.

 Jag har ju sedan tidigare köpt ett grönt och blått sett som Malva och Axel kan ha (och Axel får ärva det blå sedan) och för några dagar sedan var en rosa tröja på Tradera. De brukar gå väldigt dyrt men det var en person som sålt få gånger och då drar nog personer öronen åt sig. Men jag chansade och gick på de få omdömen som ändå fanns. Tröjan skulle vara använd en gång och det kan jag ärligt säga att det stämde nog för den var verkligen i toppskick. Viola tyckte den var okej, Malva ville ha en likadan och Viola envisas med att dra upp ärmarna. Till Viola får det hädan efter bli kortärmat! Men visst är de helt underbara i kläderna!

 Knasiga Axel!

Kören och sommarkläder

 Igår var det "gudstjänst" i Frälsningsarmén och då skulle barnkören sjunga. Viola tyckte det var väldigt roligt även om hon inte alltid sjöng med utan var mest en väldigt glad teaterapa. Farmor hade följt med för att titta och lyssna och Viola ville verkligen visa sig från sin bästa sida. Hon är dock helt hopplös med långärmat, synd bara att de inte gillar det på dagis för jag tar hellre kortärmat på henne än att hon drar upp dem och det ser lustigt ut. Det har hon efter mig. Jag gillar 3/4 ärm..

 Viola spexar vidare! Malva somnade under det hela. Axel höll på krypa ur skinnet för han tyckte det var tråkigt. Vi hade massor av grejer och främst saker att äta. Det var inte många barn i kören och inte heller i gospelkören, mycket sjukdom som anledning.

Sakta men säkert så närmar sig avresadatumet och nu är alla kläder ordnade (Jag behöver en ny bikini, men jag får lite smått ångest av tanken att leta reda på någon så jag avvaktar). Här ovan kan ni se baddräkterna, solglasögonen och sandalerna. Allt från HM. Jag har nu köpt fin-vinterkängor till Viola där innan och de höll med över förväntan. Billiga och Viola verkar tyckt de fungerat bra. Jag är så trött på Skopunkten och Sko dej:s  dåliga kvalité så då kände jag att jag kunde spara en hundring för skor som håller eventuellt sämre. Vinterkängorna har hållit hela vintern (vilket de andra inte gjorde) så jag köpte helt enkelt helt bedårande söta sandaler som tjejerna blev glada för. Vi får köpa något mer praktiskt sen också, men nu har vi i alla fall något. Foppatofflorna passar fortfarande så de får nog följa med i resväskan också.

Dock är inte pass fixade. Vi MÅSTE ordna det på torsdag och vi får väl be personalen inne på polisstationen bevittna våra namnteckningar för nu börjar det bli lite bråttom att hinna med sådant.

Släktforskningen fortsätter

Alma Cecilia Gustafsson (då gift Norman) till höger och barnen Gustaf Adolf och Rut Cecilia

 Jag har på allvar börjat släktforska och är rejält biten! Som jag tidigare skrivit föddes min mormor Anna Judit Eleonora på Allmänna Barnbördshuset i Stockholm 20 juli 1912. Linda hjälpte mig att ta reda på vad hennes biologiska mamma hette (Alma Cecilia) och att hon var från Torhamn. Mamma hade en bild på Alma Cecilia som mormor fick när hon letade efter sin mamma och sina syskon. Hon träffade sin bror Gustaf Adolf och de ska varit mycket lika. Mormor åkte upp till Stockholm med en av sina söner utan att berätta för Gustaf att hon kom och knackade på. Gustafs fru hade öppnat dörren, tittat på dem och ropat "Gustaf kom, skynda dig, din syster är här! Systern levde då men mormor vågade aldrig åka dit (mamma påstår att det beror på att systern bodde på Lidingö och mormor trodde att hon inte skulle vara välkommen där)

Vem kvinnan till vänster är vet vi inte. Vi tycker inte det är någon likhet mellan Alma Cecilia och henne så jag gissar på svärmor eftersom hon bodde i Stockholmsområdet då. (Min bror funderar på om det kan vara den som pojken som fosterson ett tag, och som också hette Norman. Vi ska så klart försöka ta reda på om namnet är en slump eller hur släktskapet är. Och även om mormor och pojken var oäktingar så kanske de hade samma pappa. Flickan var väl oäkting också men Alma gifte sig kort därefter. Hur gamla tror ni barnen är? Det är 4 år mellan dem. 2-3 och 6-7 år kanske?) Ni får gärna säga om ni ser några likheter mellan Alma Cecilia och min mormor. (Då är det nog bäst att titta på konfirmationsbilden) Och även jämföra syskonen med mormor på skobilderna. Jag tycker att Alma Cecilia och mormor har vissa likheter. Dessutom tycker jag nog brodern och mormor är ganska lika på det nedersta kortet. Men det kanske bara är vetskapen om släktskapet som lurar?

Mormor sitter på främre raden längst till höger.

Mormor nummer 4 från höger. Notera gärna att stegen står på samma ställe på korten!

Mormor sitter som nummer två från höger på främre raden

Då ska jag även berätta att Anna har hjälpt mig att visa hur man släktforskar och har jagat min mormors mormor. Vi har hittar mormors mormor Anna Maria Olsdotter, hennes syskon och föräldrar. En hel del spännande visade sig där. Det kommer i ett annat inlägg. Nu ska jag dessutom börja använda taggar för att för de i min familj som vill söka ut det här ska få det lite lättare, och förhoppningsvis för mig med!