Ett kort inlägg: Efter mycket tjafs med den nya bankkvinnan så kunde hon hosta ur sig att vi inte fick lånelöfte (även om vi hade ett från en kollega till henne!? Kändes som en käftsmäll när vi besökt banken för en månad sedan och man räknat och sagt att si och så mycket håller kalkylerna för) Det förstörde hela helgen, vi fick ställa in visningen (eftersom det var privat visning ville vi inte lova mer och i synnerhet sedan det är mäklare från vår bank även om hon tyckte vi skulle fråga annan bank. Hon hade även jagat vår bankman då hon inte hört av sig trots hon lovat flera gånger) och jag som hade börjat tänka i banorna att det huset kanske var något för oss. Anledningen till att vi inte får lånelöfte verkar vara att jag inte har jobb, vilket den förra tyckte var okej, hon räknade istället på a-kassan, det var bara att de kan inte låna ut lika mycket om jag bara har a-kassa.
Jag sa till Björn att jag orkar inte längre, jag är trött och sliten med barnen hemma. Alla visningar och grejer som vi åkt på och allt. Men han har ändå fixat så vi ska få prata med andra banker, men jag antar att vår chans till huset i Rödeby kan gått oss förbi nu.
Det värsta är nog att efter ha pratat med både LB-hus (jättefina planritningar och hus, men så mycket dyrare än vår smärtgräns) och Smålandsvillan så känns ändå begagnat som något inom överskådlig tid. Jag märker att barnen är otåliga som bara den. Viola har pratat en del om trädgård och även om det inte är dåligt på något vis att bo i lägenhet, det är bekvämt på många sätt, så är det så bökigt om man ska "gå ut en sväng". Malva har sedan stormen förra helgen fått värsta knäppen när det gäller att de blåser. Hon gråter och skriker och håller sig för huvudet och i mössan. Det börjar redan när vi börjar klä på oss och idag när vi skulle in i bilen grät och hulkade hon sig en lång stund för att det blåste. Och vad ska jag göra? Vi bor så bra men det är ett blåshål. Så jag ska erkänna att vi är inte ute så mycket. Man måste ju ta med så mycket för bara vara ute en stund, och det är ju inte direkt något grönområde precis utanför dörren. Det är lite synd.
Det är så egendomligt. Jag har så länge jag kan minnas bott i lägenhet utom de senaste tre åren och jag saknar själva boendesättet. Det är så bekvämt att sätta igång diskmaskin/tvätt när man går och lägger sig. Det är den tiden man kan stå och pyssla med sådant, känns som det aldrig hinns med. Att bara dammsuga när alla lagt sig. Man behöver inte hyssa barnen hela tiden i rädsla för att någon ska klaga och ja man kan ju vara uppe halva nätterna om man vill. (och måste. Förresten, är det inte folk som klagat på att grannar spolat på toaletten på natten? Det hoppas jag man får göra? Vi har ju duschat nerkissade barn på nätterna så jag hoppas ingen klagar över sådant)
Jag är ingen trädgårdsfantast men det är ändå mysigt. Och som Björn säger. Om vi i ruggiga vintern längtar efter hus, hur blir det inte till sommaren då? ;-) Jaja, vi får väl se...
I övrigt har jag sökt ett jobb.... i Kalmar!! Ett jobb jag verkligen hoppas på. Det är på Försäkringskassan och de har ju kontor i Karlskrona så bara man får in foten så är det väl okej att arbeta i Kalmar. Det finns tjänster i Karlshamn också, och jag ska söka där med. Fanns även något annat i Kalmar som ska sökas. Annars verkar det dåligt i Karlskrona, men jag tror det finns ett jobb till mig! Det bara måste det göra!
