Hjärnhinneinflammation

För drygt 3 veckor sedan fick jag hjärnhinneinflammation. Kan kortfattat säga att det var ingen höjdare. På torsdagen den 18 oktober vaknade jag på natten med hög feber och mådde riktigt dåligt. Var hemma dela dagen och på fredagen vaknade jag hur pigg som helst och åkte till jobbet. Lite tröttare än vanligt, men jag känner mig ovanligt pigg. Så här i efterhand verkar det ju hur skumt som helst att så snabbt bli pigg. Men det där viruset hade ju en överraskning. På lördagen stod jag på mässa, tjejmässa. Den var en besvikelse. Kvinnlig företagsamhet i Blekinge hade anordnat mässan och hade först en stor lokal, men när de inte blev så många anmälning tyckte man den stora var för dyr och valde Folkets hus. Och det var en minimal lokal. Jag hade i princip ingen plats alls för min klädstång och kvinnan bredvid mig gillade inte min klädstång och försökte ställa sina saker framför. Jag var ganska trött på henne. (På andra sidan hade jag en mycket trevligare person som dessutom bott i grannbyn och visste vem Björn och hans familj var! Världen är liten!) Jag fick huvudvärk på kvällen men tänkte jag skulle sova bort den.

Söndagen vaknade jag och kände mig sämre, men jag hade en me&i träff klockan 11 i Nättraby, så jag tryckte i mig värktabletter och åkte dit. Jättetrevliga tjejer och ganska bra försäljning men mitt under träffen kände jag att jag orkar inte mer, det tar liksom över. Och började oroa mig för om jag skulle orka köra hem. Jag försökte hålla god min och hoppas att de var nöjda. Hemma la jag mig sängen och försökte vila. Försökte lägga in ordrarna men det tog liksom emot. Jag var helt slut efter ägnat nästan hela eftermiddagen åt lägga in dem. Nu i efterhand fattar jag, men huvudvärken blev så intensiv när man försökte sitta vid datorn och koncentrera mig och trött. Så oerhört trött. På natten blev huvudvärken än värre, jag började kräkas och hade lite feber. Jag orkade knappt ringa 1177, jag vilade en stund innan jag ringde, försökte förklara symtomen för Björn för jag sa att om jag tuppar av så vet du, för det är inga bra symtom. (Sedan att jag bad honom klubba till mig så jag slapp ha så ont är en annan sak, och han gjorde inte det heller)

På 1177 ville man att jag skulle åka in till akuten och här fick jag direkt komma in på undersökningsrum och fick snabbt vård. Smärtstillande och något mot illamåendet. Man diskuterade möjligheten att det var hjärnhinneinflammation eller migrän. Först hjälpte medicinerna lite så jag kunde sitta upp utan att kräkas så första läkaren tyckte inte vi skulle göra en lumbal punktion (ryggprov). Men sedan började jag kräkas igen så då tyckte han att den andra läkaren som skulle byta av honom fick göra en bedömning. Hon tyckte lumbal punktion, så även om det varit en av mina stora skräckundersökningar så fick det bli så. Man får ligga och skjuta rygg under lång tid. Läkaren skulle känna på kotorna för att se mellan vilka som var bäst att ta provet och det tog sin lilla tid och en läkarstudent fick känna också. Det är nere i svanken de stack mig och när de känt färdigt la de lokalbedövning (helt värdelöst, visst själva sticket kändes inte, men det är sällan så smärtsamt) och när sedan nålen gick mellan kotorna så kändes en dov slags ryggont. Mycket obehagligt även om det var uthärdligt. Så länge nålen satt stilla ochjag var stilla kändes det knappt något och det gick fortare än jag trott att droppa ut ryggmärgsvätska eller vad det nu var. Den var klar (är den grumlig tyder det på en bakteriell hjärnhinneinflammation och det är mycket farligt, och är stor risk för bestående men) och man tog 4-5 provrör.

Efter någon timme fick vi svar att det var virusmeningit. Jag blev inlagd på infektionkliniken och sov sov och sov. Jag åt ibland och maten var gudomlig tyckte jag som sedan augusti ätit sallad och knäcke med keso. Men då är ju sötsuget värre än någonsin efter detta. Blev utskriven på tisdag efter lunch och sjukskriven veckan ut. Det var tufft att inte göra något alls i en vecka och veckan efter började jag jobba. Jag delade upp veckan så jag började deltid på måndag och trappade upp med timmar dag för dag. Det fungerade fint men var väldigt trött om kvällarna.

Och detta är väl anledningen till att ingenting hänt på bloggen. Det har varit mycket med me&i och sedan blev jag dålig och jag har verkligen fått förmå mig själv att ta det lugnt. Började träna torsdags förra veckan och första gången var väldigt tungt och tufft. I måndags gick det bättre men nu är jag lite förkyld så det känns trögt på den fronten. Och sedan jag blev dålig har jag inte gått ner alls. Mycket frustrerande (När jag var dålig gick jag i och för sig ner ett kilo, men när jag började jobba och behöver äta frukost, lunch och kvällsmat så gick jag upp det kilot. När jag sov bort hela dagarna och nätterna så åt jag knappt något och hade ingen lust för mat. Och nu har jag ett sötsug bortsom rimlighet och ranson)

Solbergare på besök

 Dagens före Malvas födelsedag hade vi besök av Solbergarna. Och Nemi fick lite gos. Som ni ser på bilden ovan är det en oerhört snäll och tam kanin vi fått tag i. (Även om vi läst att hermeliner kan vara lite egensinniga och bitas om man har otur, men hon är så glad för sällskap och gos att jag har dålig samvete att hon bor ute på altanen)

 Tjejerna var helt överlyckliga över att Emma och Frida skulle komma och jag vågade mig på att laga lite viltkött. Jag och Björn var inte helt eniga om hur köttet skulle vara med såsen blev riktigt god! Mums!

På kvällen när Malva somnat så hittade vi två hårbollar i hennes säng.

Malva 3 år!

 

Malva har ju fyllt 3 år! Det är helt sanslöst att hon är 3 år nu. Hon är ju vår lilltjej. Hon har varit på treårskontroll och fick verkligen guldstjärna. Dock fick jag lite dåligt samvete för jag har nog inte själv sett hur framåt hon är. Vid tre år ska de kunna rita cirklar. Hon ritade ett spöke med armar, ben och ögon. Det var ett Violaspöke berättade hon. Då berättade BVC-sköterskan att hon ritade som en 4 åring och att kravet var cirklar. Då ritade hon en cirkel och gjorde den till ett mammaspöke med ögon och mun och berättade att det lilla spöket bodde i mammaspöket mage. Sedan frågade sköterskan om hon hade någon favoritbok och då kom hon på bockarna bruse och berättade hela handlingen och sjöng sången. Ja, vi har ju inte blyga barn precis. 

Hon valde en blå hjälm med clownfiskar på "Nemo" som hon sa. Jag kan inte säga annat än att 3-årsåldern är en charmig ålder. Malva fick så mycket fina presenter när hon fyllde år. Hon hade länge längtat efter att få ha kalas och få presenter och ni ser ju ovan hur glad hon var!

  Jag tog fram kameran och tog några kort på Axel och Malva med macroobjektivet. Viola fjantar bara framför kameran nu för tiden så tyvärr blir det inte många bilder på henne.

 Axel och Malva i kläder från Bloggers collection från Meandi. Viola och Malva hade väldigt roligt åt att Axel hade klänning på sig. Han brydde sig inte det minsta. För ett tag sedan ville han ha på sig Violas äppelklänning som också är en meandiklänning. Den blev fotlång men han tyckte det var roligt att springa runt i den. (Han ville väl ha nattlinne som syrrorna)

Släktträff

 I lördags var det dags för ättlingarna efter min mormor och morfar att träffar. Först hade vi pratat om en kusinträff men eftersom mammas ena bror skulle fylla hela 80 år så blev det en släktträff. Edvin som fyllde 80 bor nere i Skåne med sin fru och hans barn hade lämnat en lapp på fredagen hos dem att de skulle stå redo på lördag för "en resa i det blå" och att de skulle vara hemma söndagkväll. Frun visste inget heller men när de styrde kosan mot Kalmar förstod de att det var Kalmar som gällde. De var vid gravarna och sedan blivit lurade till att de skulle åka och äta på Stufvenäs. Vi hade samlats i Haby församlingshem och i Hagby bodde mormor och morfar när Edvin var liten. Han gick i skolan i Hagby och konfirmerats i kyrkan där så det blev smidigt att köra in mot kyrkan då han gärna ville se om skolan fanns kvar. Men det blev att "våldgästa" lokalen som var festsmyckad och de var väldigt förvånade när de förstod att festen var för dem!

 

Kollage över "The Karlsson´s" där alla är med, jag sitter drygt 7 år gammal i min kusin Anders (Hans student minns jag att det var) knä på en av bilderna. Mamma finns på någon 70-tals bild där hon dansar med någon som är målat och utklädd till clown. Det diskuterades vem det var, men någon av hennes bröder är det som spexar, tror jag vi kom fram till! :-)

 Massor av mat, snacks, fika och en tårta med texten "Världens bästa Karlsson".

 

Mamma med sina bröder. En bror saknas, tror han inte kunde komma efter en operation han nyligen genomgått. Mamma är näst yngst.

 Jag och mina kusiner. Det diskuterades mycket om att vi alla är lika varandra, att vi har liknande drag. Jag tycker det blonda är ganska tydligt, men jag inser att jag är inte blond längre, en gång i tiden var jag mörkblond, men nej, det är jag inte längre. Syrran är ju riktigt blond och brorsan är ju ganska ljus han med. Men blek är jag. Se bilden nedan, jag är typ blekast!!  I lördags var jag yngst av kusinerna på plats, annars är syrran yngst. Kusinerna är alla födda mellan 1964  och 1970 (och ska ha umgåtts mycket när de var små) och sedan kommer jag och syrran 1984 och 1985. Lena som sitter bredvid mig har för övrigt en son som är en månad, nästan exakt på dagen, äldre än jag och vi har faktiskt ett tag gått på samma fritids.

 Och alla som var där. Axel och Malva var snoriga så Björn var hemma med dem. Viola hittade en kompis, Lenas yngsta, som var 5 och de röjde hela kvällen. Många av de som är med på bilden kan jag inte berätta vilka dem är, men det är kusinernas makar, barn och barnens respektive.

Däremot har jag lovat att ta tag i våra två halvkusiner som bor i Karlskrona (den ena bor ju faktiskt i Rödeby) och se om de vill ses!

Karin och Henrik gifte sig

 I lördags gifte sig min syster Karin med sin Henrik i Sollentuna (St Eriks kyrka). De fick efter vigseln åka en gammal bil till festlokalen (Missionskyrkan i Upplands Väsby) där vi fick äta rådjur "rivet av Björn", vilket jag tyckte var en udda formulering. Men som sagt min pappa hade ju skjutit de rådjuren, Så småländsk ostkaka och småländska rådjur!

 Vi hade busiga barn med oss som försökte charma alla gästerna, de är som vanligt inte särskilt blyga.

 Och Björn tog en bild på mig också i min marinblåmönstrade klänning. Jag tycker jag är väldigt lik min mamma när hon var i samma ålder på just den här bilden.

 Sur Axel som ville bära runt på en jättestor lastbil! Och Viola som ska spexa!

Tårtorna! Passionsmousse och chokladmousse. I övrigt hade vi en trevlig helg hos min bror med familj.

Tvättstugejunkie

 Ett rum som jag verkligen gillar är tvättstugor. Det är något man ytterst sällan har i lägenhet och det är inte alltid de är så väl planerade i hus heller för den delen. Vårt tvättstuga hade två maskiner och en garderob i sämre skick. Garderoben for iväg, vi sålde torktumlaren och så hade vi vår tvättmaskin och torktumlare vi köpte för knappt ett år sedan. Och när vi äntligen hade en elektriker på besök så kunde alla tre kopplas in! Så så här ser det ut i tvättstugan nu när det är fullt ös på maskinerna! Jag är glad för alla torkmöjligheterna och det känns rymligt. Hade två furuhyllor med konsoler som vi inte kan komma på när vi använde men de åkte upp (trots att jag inte gillar furu, men tvättstugan är inte meningen att vara snygg utan framför allt praktiskt och köper inte precis nya hyllor dit) och nu har vi bra plats för tvättmedel, fläckborttagning, torkbollar, tvättpåsar, strykjärn och en massa bra att ha för klädvård.

Träna träna träna...

 Just nu är det i princip bara träning i mitt huvud. Jobb, meandi och familjen också. Men just nu är jag väldigt fokuserad på träningen. Jag vill som alltid att det ska ge resultat fortare, men kan i alla fall konstatera att drygt 2 kilo på 2,5 vecka och en del skillnad i midjan. Ovan är Malva i ett riktigt fint meandiset!

 Sixten bevisar att han kan gå på lina, eller ja tvättställning då... Han är inte riktigt klok

Kaninburen är klar och Nemi har det gott!