Välkomna hit!

Nu äntligen ska det bloggas igen!

Nu blir det mamman i familjen som får stå för skrivandet och Malva och Viola ska få samsas om uppmärksamheten! Och ni som kanske undrar varför vi inte längre kör en publik blogg, så vill vi kunna visa bilder som avslöjar lite mer än bara Viola utan att vem som helst ska kunna veta vilka vi är och vad vi gör. Samt att vi är rädda om våra bilder, vem som helst ska inte kunna ta den. Men vi vill inte heller sätta "märken" på bilderna för att skydda dem, det kan ju finnas släkt och vänner som med vår tillåtelse får låna bilder härifrån.

Vi börjar väl bloggandet här med lite bilder. Det blir inte alls lika mycket bilder på Malva som när Viola var i samma ålder. Usch och fy på oss! Men nu har vi försökt ta några på Malva så den här gången blir det lite mer Malva!

Malva hos Marianne när de var på besök för någon vecka sedan. Malva har på sig den nya bodyn som hon även hade på fotot som var i tidningen. Viola är ju lila så Malva får vara rosa (fast blomman Malva kan även vara röd)

Vad tror ni om Malvas ögonfärg? Blir det blått som storasyster eller brunt?

När man sover kan man ju skratta!Och detta flickebarnet tar napp!

Måste först berätta om nästa bild. Så ni inte undrar om Viola går klädd så där jämt. Och nej det gör hon verkligen inte. Hon har på sig några mysbyxor och någon tröja som är ren, och sedan när vi sorterade tvätt så hittade Viola mina sköna men fula knästrumpor. Och Björn han måste ju bara busa och tog på Vioal dem. Givetvis tyckte Viola det var jätteroligt och steppade omkring i dem. I alla fall ända tills de skulle av. Då hade hon större problem och gnällde ordentligt över att de var svåra att få av. Och som ni ser nedan så testar hon Malvas babyskydd...

Någon som minns filmen Nottinghill? Och ni kanske minns den egendomliga frisyren som Hugh Grants rumskompis har? Han som kallas Spike och har t-shirts med... ja konstiga texter på... Martin påminde oss om vissa likheter som Malva har med Spike. Frisyren alltså.. Håller ni med honom?En stolt mormor var på besök förra helgen!

Malva - min lillasyster

Den 8:e oktober föddes min lillasyster som förmodligen ska heta Malva. Ja, något bättre har de inte kommit på våra kära föräldrar och visst passar det fint med Viola?! När jag föddes var tilltalsnamn och andra namn spikat men den här gången är det lite svårare att klubba igenom ett namn. Och andranamnet är visst inte i närheten av bestämt.

3710 gram vägde hon och hon var 52 cm lång. Vi var lika långa men Malva vägde lite mindre. Det är lite spännande med en lillasyster och hon har fått en nalle, ett lejon som jag tycker är väldigt gosigt. Hon får ha den, men jag vill också leka lite med hennes lejon. Annars tycker jag mest Malva äter och sover. Men mamma lovar att en dag kan vi leka tillsammans.

Hm, måste hon vara så nära, det är min fåtölj!

Malva som precis kommit hem från BB.

Jag vilar ut på golvet.

Mamma tar en bild när jag busar i hallen. Jag "steppar" runt och blir alldeles uppspelt av mitt steppande.

Stå still!

När gipset försvann upptäckte jag att jag kunde göra allt! Precis allt och jag tänkte jag skulle ta igen det jag missat. Dock verkar det reta gallfeber på mamma som stapplar efter och försöker hinna med. Och hon vill ju så gärna ta kort också. Men allt bli suddigt, hon har försökt torka av linser och fixa och trixa men likväl blir det suddigt och jag står inte still en sekund.

Särskilt vill mamma ta kort nu när jag kan klä mig "normalt" igen. Med gipset var det mycket kläder som inte kunde fås på och mamma vill ju att jag ska vara fint klädd.

Och nu när jag fick ett par jeans av farmor så ville mamma så gärna att jag skulle ha dem på mig. Antingen är mina jeans för små (passar i midja och lår men alldeles för korta) eller för stora (alldeles för stora överallt egentligen) men de nya sitter som gjutet.

Här är ett försök att ta kort på mig, men jag vill inte titta i någon kamera och inte stå still. Jag vill ut och leka...

Fina är jeansen i alla fall... och ut fick jag komma, men tror ni att jag var stilla för det?

Här springer jag runt pilen som står på vår baksida. Jag springer runt, runt, runt och skrattar. Och skrattar ännu mer om mamma eller pappa försöker ta mig. På framsidan av huset står ett litet plommonträd och där kan jag också springa runt, runt, runt...

Här är ett annat försök av mamma att ta bild på mig i några fynd mamma gjort. Ett par kortbyxor i blått och rött och sedan en tröja som mamma "råkade" trilla över när Veras hus hade nyinvigning.

Efter denna suddiga bild fick mamma avbryta fotograferandet... jag krävde att mamma skulle läsa en av mina favoritböcker (som jag kommer omnämna i ett senare inlägg, någon som anar vilken den är?)

Förlåt, nu har ni väl övergivit mig!

Jag ser att det är länge sedan jag skrev här i bloggen. Det har faktiskt hänt en hel del sedan sist. Det största är nog att jag blivit av med gipset. Och de två stift som satt i armen. Torsdagen den 27:e augusti fåkte mamma och pappa och jag först till ortopeden för att ta av gipset. Den sköterska som skulle ta bort det fick inte komma nära, jag tyckte hon var jätteotäck så jag skrek allt vad jag orkade och försökte gömma armen. Men det slutade att mamma och pappa fick tar av det med översyn från sköterskan. Där under satt två stift och ett litet förband. Men innan det skulle bort fick vi springa bort till röntgen och den här gången fick vi vänta i barnväntrummet. Massor av roliga leksaker så tiden gick fort medan vi väntade. Dock var röntgenundersökningen lika otäck som alla andra gånger och mamma fick inte hålla i mig på grund av lillasyskonet. Dumma lillasyskonet!

Efter det hade vi gott om tid innan det var dags för ortopeden igen och vi var ute och gick en runda och köpte glass. Jag fick ingen egen glass men åt så mycket jag kom åt på mammas och pappas glass. Efter vår mysstund i solen så träffade vi en läkare som pratade röntgenbilder med mamma och pappa och jag lekte och busade under tiden. Allt såg väldigt fint ut och sedan drog han ut stiften. Det kändes knappt alls och sedan fick jag ett litet förband att ha i 2-3 dagar.

Här är en bild på det ena stiftet och även en bild på det ena ärret!

Men mamma, jag vill inte ha den i armen igen! Ihh!

Usch, ta bort det! Där i min lilla arm satt två stift och trängdes...

Ser ni ärret? Ett likadant finns på insidan av armbågen. Och jag förstår mig inte på mamma och pappa som låter mig på vara med på fotosession direkt efter badet. Fick ju inte ens möjlighet att kamma mig!

Om ni undrar över mina fingrar i mun så beror det på att jag håller åter på att få tänder. 2 små hörntänder har börjat bryta igenom.

Lite bilder...

Vad mer har hänt sedan sist? Jag går ju på dagis och har naturligtvis drabbats av lite dagisbaciller så jag har fått vara hemma några dagar redan men annars trivs jag ganska bra på dagis. Men inskolningen var inte särskilt rolig.

Sen fick mamma en utmaning av Angelgirl, och den är på gång, men tyvärr råkade jag vara lite väl busig och fick mammas dator att umgås med golvet så den har begett sig till datorhimmeln. Men hårddisken gick att rädda så när mamma orkar så lovar hon att berätta om sina böcker. Och jag tänker berätta om mina, bara för att jag är så snäll och lånar ut min blogg till mamma.

Men jag har trots att vi är utan datorn busat runt och hittat på lite grejer. Bland annat gillar jag att hjälpa mamma med tvätten. Hon tar mina kläder till mitt rum och börjar vika det som ska vikas och hänga upp det som ska hängas upp. Mamma viker och jag vill ju hjälpa till så jag lyfter ur plaggen, och de blir alltid ovikta på något sätt och mamma viker och jag oviker dem. Och när mamma ska hänga upp på galgar så tar jag galgarna och busar med dem.

Men till slut kan jag distraheras och mamma får arbeta vidare...

Här gosar jag med min elefant mamma köpte när hon var i London.

Uppklädd på pappas födelsedag... tyvärr ingen bra bild, mamma har tagit med mobilen.

Och sedan har vi varit på Klapp och Klang och ja.... i bilen så fick jag prova mammas solglasögon. Vad tycks? Annars var Klapp och Klang okej, men jag trodde mamma skulle lämna mig precis som på dagis. Men det fanns i alla fall roliga leksaker där...

Är retro inne?

Ibland är det tufft att vara retro. Att det är inne, och frågan är om jag varit inne idag. Retro är det i alla fall.

Ni förstår, efter dagis idag, som idag var riktigt skojigt, så åkte mamma och pappa och skickade iväg den vagnen som jag haft innan. De var inte helt nöjda med vagnen och hade hittat ett nytt alternativ. Mamma och pappa kan vara ganska duktiga samlare men vagnar kan man visst ha för många utav. Så de la ut en annons och redan efter 40 minuter var den i princip såld. Det gjorde att mina kära föräldrar blev alldeles överumplade. Så de fick hastigt beställa vagn och skicka iväg den sålda. Så vad fanns då för mig att åka i? En dubbelvagn med plats för mig och mitt småssyskon som inte kommit ut än. Och ja, sedan finns ju den mycket häftiga retro-vagnen...

Vet ni vilka som åkt i den här? Pappa och mina fastrar och även kusin R. Den är från det tidiga 70-talet i brun manchester och senapsgul galon inuti. Och en turkos, brun och gulblommig dyna till. Allt är visst i original.

Så idag var den ute och luftades på stan. Vi mötte upp Faster värst och förvarnade om vrålåket. Faster tyckte jag skulle leta reda på lite matchande kläder till så det blir som pricken över i:et. Mamma tycker att den är väldigt fin och att den glittrade fint i solen... Men försiktig får man vara. Kanske det finns framtida släktingar som ska kunna åka en tur i den i framtiden?

Mitt nya gips och dagisstart

Hej hej!

Här är jag och hälsar på mormor och visar upp mitt nya gips. Det är en gipsskena med förband runt och den sitter mycket bättre. Jag kan hålla saker och lyfta armen trots gipset. Och vet ni vad? Jag kan ta mig upp på gunghästen av bara envishet och gunga trots gipset.

Jag får dock ha kläder som är rymliga i ärmen så jag tackar att det är rätt årstid så jag kan ha kortärmat och slipper beskymra mig om jackor och sådant.

Men nu inför dagis så var det lite svårt att prova jackor, så mamma och jag får vänta lite med det. Men vi började inskolningen i måndags. Där var E och Leon. Jätteroligt med kompisar. Där fanns massor av leksaker som jag inte har hemma så det är riktigt spännande. Och gunghästar då... Mamma och pappa gömde nämligen min gunghäst för att jag inte skulle frestas av något som jag inte skulle ta mig upp på. Men jag visade dem på dagis att jag visst kan!

Och om ni inte visste så är jag den om är mest morgonpigg av alla. Så här kommer en bild på mig när jag precis kommit ur sängen. Då hämtar jag min krokodil som klapprar när man drar den över golvet. Mamma och pappa uppskattar inte ljudet vid 06.00, men deras väckarklockor verkar ju inte fungera så någon måste ju väcka de där sömntutorna...

Ja, okej då, jag ser inte jättepigg ut heller, men varför ligga kvar i sängen mer än nödvändigt?

Skrivet av Viola 12 augusti 2009 klockan 23:22