Axel dop!

Det fina vädret kom tillbaka lämpligt till Axels dop och på förmiddagen hoppade Viola studsmatta i sin ena prinsessklänning!


Axel hade precis ätit och var hemskt trött lagom till dopet och vi glömde så klart nappen så han visade sitt missnöje ordentligt. Dock somnade han två gånger, men att få vatten på huvudet väckte honom. Men han sov som en stock sedan en halvtimme och var sedan vaken hela dopmiddagen.

En sådan söt kille som sedan fick byta om till andra finkläder. Blomsterflickorna har haft den dopklänning som jag och mina syskon haft och nu har Axel haft den dopklänning som Björn och hans systrar haft!

Han ser ju faktiskt riktigt nöjd ut med fest och presenter. Och ni skulle bara veta hur mycket fint han har fått!Märta!
Björn med Axel! Stolt pappa tror jag allt!



Wilmer!
De flesta barnen var ute och sprang på gräsplätten framför församlingshemmet. Och vilken fart och vad mycket bus de hade! Underbart att se och jag tror barnen hade det riktigt roligt!
Några söta tjejer sitter på trappen (fast det ska erkännas... det var bara några korta sekunder, sedan var det full speta på dem!)

Viktpepp!

Ja, då var det vägning igen och efter en vecka (påsk) när det blev alldeles för mycket gott och jag försökte hålla in så gick jag i alla fall inte upp även om jag inte gick ner. Veckan som varit har väl också bjudit på en hel del god mat och onyttigheter. Jag har försökt att inte ta om av maten och fika, välja vatten istället för läsk men vid något tillfälle har jag valt det onyttiga alternativet.

Så jag var allt lite orolig inför vägningen i morse. Men det gick bra och det borde sporra ännu mer, för den här veckan innebär dop och det kommer bli mycket gott att äta då. Men 1,5 kilo ner för veckan som varit. Vi har ju kämpat i 5 veckor (snart halvvägs på det vi sa, 12 veckor) och jag har gått ner 6,5 kilo! Heja heja!

Svunna tider

Vi diskuterade på Facebook det här med blont hår. Och här är en bild som är ett par år gammal (Hm... måste var ganska många år sedan faktiskt!) där jag har blonda slingor. Jag vet att jag hade ännu ljusare ett tag också men någon bild på det har jag inte hittat.
Och när vi ändå är igång. Jag permanentade mig när jag gick på högskolan. Och här med några vänner. Vet inte alls vad vi sysslar med men vi är på stakholmen (Ja, vad heter ön där den där fula orangefärgade stugan stod på en sommar? Det var i alla fall drakbåtar det året) Vi ser inte ett dugg normala ut, men men...
Och så hade jag någon lustig snelugg som var helt hopplös att hålla koll på. Dessutom färgade jag håret jämt. Från nästan svart till alla nyanser av brunt och ett tag en slags lila/röd/brun färg som var poppis för så där 10-12 år sedan.
Och så kan jag avsluta med en bild från Björns lägenhet i Kalmar. Det är på hans födelsedag, undra om det kan ha varit 2001?
Eller jag hittade den här bilden från 2005. När lilla Sonja kom till oss. Hon var så obegripligt liten, luddig och söt så det var helt otroligt. Hon brukade kröpa ner i våra sängar och lägga sig bakom huvudkudden. En sådan liten sötnos som växte till sig och blev en riktigt stor katt med lång päls och inte alls intresserad av att ligga bakom våra kuddar längre...

Helgen rusade förbi

I fredagskväll hade Malva ett race som vanligt. Man blir helt trött på henne för vill man se en film eller så, som inte är helt barnvänlig så finns det inte en chans till det. Eller egentligen inget alls hinns när hon springer runt och är hur pigg som helst. Glad är hon men vi blir lite trötta... Mössor är ju också väldigt skoj så hon springer ofta runt med dem och skrattar glatt vid spegeln åt sig själv!
Axel "pratar" mer och mer och tittar på en och ler och är så söt. Nu är det roligt när det händer grejer. Den nya komjölksproteinfria ersättningen gör dock att han kräks mycket mera, så vi som knappt använt "kräklappar" får nyttja det mer nu. Det skulle ta tre veckor innan man ser på huden så ännu kan vi inte säga så mycket om han blivit bättre. Han kanske är lite piggare, men det kan likaväl ha med utvecklingen att göra att man tycker att han är med mer.
Igår var vi hos Emmerly med familj och vi åt gott och umgicks och hade det riktigt trevligt. Solen var framme men i helgen har det varit riktigt kyligt. En kall avslutning av april. Barnen busade ordentligt och imorse vid frukost berättade Viola för oss om allt roligt de hade gjort. Jag tycker om Ellie sa hon. Vi ville ha med en gå bort present och Viola fick välja lite av det. Hon hade bestämda åsikter. En blå och en rosa fjäril till Ellie och Isak och så kom vi överens om en vit fjäril till Märta. Dock ändrade hon sig hela tiden vem som skulle få vilken färg av de rosa och blå (Viola favoritfärger för den som undrar, Viola har en blå fjäril som hon fått sätta i rabatten, hon har blivit väldigt förtjust i fjärilar)
Efter maten och all lek så fick barnen titta på film och de var väldigt lugna och koncentrerade på film. Jag förstår inte hur de kunde hålla sig vakna så länge som de gjorde, men de var faktiskt väldigt glada trots den relativt sena timmen. Ja, mätta och nöjda begav vi oss hemåt i mörka natten och när vi kommer till Johannishus såg jag något lustigt på himlen, och först tog det mig en stund att förstå att det var en flygande lykta, ja ni vet de där populära thailändska lyktorna som man tänder och så svävar de iväg. Den störtade ner i skogen eller åkern en bit i från huset, och man undrar hur folk tänker på att skicka i väg "svävande" eld ut i skogen när det är eldningsförbud!
Vi har förberett för dopet som är nästa helg. Lagat en massa mat, och det är verkligen jobbigt när man lagar några av ens favoriträtter och så vet man att man kan inte äta det nu! Och bakat lite kakor också. De har jag också fått låta bli!

Så under baket och matlagningen idag så var alla barnen med och plötsligt blev de helt uppslukade av Axel. Han är så gullig säger Viola. Vi är bästa vänner sig sa hon och höll honom i handen. Och så pussade de båda på honom. Malva vill gärna lyfta honom och ta med honom. (Ser ni hennes frisyr? Hon har nog sovit lite oroligt, men vi fick sovmorgon idag)

Sedan var vi hos Jocke och Marianne och åt mat och hade trevligt. Idag skulle vi ignorera deras hund i ett led av dressyr och den enda som inte klarade det var Malva som hoppade och skrek till av förtjusning när hon såg hunden. Viola som inte är helt förtjust i hundar, även om det går bättre (Hon pratar ju faktiskt om Hobbe och tror numera att alla hundar heter Hobbe) nu är tidigare sa bestämt "Jag älskar katter", så hade hon klargjort vad hon tyckte i saken.

Senare på kvällen var jag på bio och såg Water for elephants med Anna. Trevligt att gå på bio och vi har ju läst boken som filmen är baserad på (Bröderna benzinis spektakulära cirkus) och som vanligt så är boken bättre än filmen. Men filmen var väl inte heller helt dålig, tyckte kanske den missade några viktiga poänger, men den var sevärd. Dessutom är ju Robert Pattinson populär just nu, även om jag väldigt mycket såg hans vampyrkaraktär Edward framför mig.

Inte en penna

... men gott och väl en tuschpenna! Ja, nu är jag trött på pennor, tusch, kritor ja allt som går att måla/rita med. Eftersom fröknarna dessutom kunde klättra på stegen till kura-sängen fixade Björn en snabb lösning som inte ska påverka stegen när man väl ta bort skivan. Dock hade jag bord och stol (barnstorlek alltså) bredvid och både Malva och Viola klättrade upp för att försöka ta sig upp i sängen där uppe (eller snarare på ribborna som ligger där uppe) Så jag flyttade bordet och stolarna så det inte skulle locka så mycket att ta sig upp.

Men idag när jag pratade med mamma i telefon så var de först och tjatade om att få prata i telefon och jag sa straxt. Sedan sprang de in i lekrummet och de var ganska lågmälda, men ändå så man hörde att de lekte. När jag lagt på luren lyssnade jag och de var ännu mer tysta så jag in för att kolla vilket hyss. Resultatet är följande:

Överst på vår stora expedit stod några lådor och förpackningar med kritor, tuschpennor, vanliga pennor och vattenfärger. Och givetvis har de flyttat bordet och Viola klättrat upp och tagit de jobbigaste färgerna för att måla på sig själva, lite leksaker som låg framme och mattan på golvet. (Jag kan konstatera att det kan bara ha varit Viola som tagit ner pennorna eftersom Malva inte når ens när hon står på tå)

Jag tycker de ser ganska påkomna ut och som att de vet att man inte får. Viola sprang till sitt rum fort som bara den när jag kom in och såg bedrövelsen. Hon kröp upp och gömde sig som ni ser. Malva började hjälpa mig med att sätta på hattarna till pennorna och sedan blev det bad. De hade målat på kläderna också, men det verkar ha gått bort ganska bra. Den blå färgen var svårast att få bort...

Så jag som haft alla målargrejer i ett skåp (som inte går att sätta lås på) till att ställa dem högt upp på en hylla som jag inte trodde dem kunde nå, till att nu ställa det på en hylla som knappt jag når i klädkammaren som ska få en hasp på hög höjd på dörren in dit (de verkar tycka det är skoj att gå in där och dra ut kläder ur lådorna... Nu ska vi väl inte ha fler målar olyckor.

Eller så får svart bli vår nya inredningsstil. Allt svart så färgen inte syns när de målar/ritar. Och så får alla ha svarta kläder?

Axel 2 månader

Idag är Axel två månader! Tänk vad tiden går fort! Lillkillen äter sedan igår ny komjölkproteinfri ersättning och idag har han varit alldeles otröstlig i två omgångar och jag är lite orolig att det är ersättningen. Dessutom har han inte bajsat idag, så kanske det är problemet.
Här är ett kollage på barnen. Jag tycker nog Axel är mest lik Viola av Viola och Malva. Men det skiljer en hel del på vikten. Axel vägde igår 5100 gram och var 58 cm lång, Malva vid samma ålder 5020 gram och 60 cm lång och Viola 5610 gram och var 61 cm lång. Viola var en stadig bit.
Idag badade vi bort den sista biten tejp på armen. Så nu kan ni och vi se hur det ser ut. Jag hade inte sett hur det sett utan eftersom det var tejpat när vi bytte tryckförbandet innan vi fick åka hem. En liten bit till höger om snittet sticker det ut en bit tråd, som inte suttit i snittet utan förmodligen någonstans under huden. Jag visste inte att de såg ut sådana, det ser väldigt plastigt ut. När jag opererades för många år sedan var tråden vit, kändes lite som tandtråd ungefär. Jag fick tyvärr problem med ena ärret där förmodligen knutarna inte löstes upp utan efter ett tag bubblade upp genom såret. Det gjorde att det blev ett väldigt fult ärr tyvärr, men på Malva ser det okej. Hon är ganska hård under snittet och det ser lite ihoptryckt ut vilket jag tror beror på hur det varit tejpat. Vi får väl se hur det utvecklar sig.
Apropå förra inlägget tog jag tillfället på ta kort på Malva när hon springer runt med sin kudde...
Viola är fortfarande febrig, tycker det syns hur sliten och trött hon är på bilden. Men hon är världens finaste Viola ändå.

Ikväll har Björn jobbat vidare på stolparna till det räcke som ska upp på trädäcket. Björn tycker det är väldigt viktigt att det ska vara riktigt snyggt så han har satt varje stolpe så det kommer upp ur trädäcket och sågar ut i trallen för varje stolpe. Det blir snyggt men tar lite längre tid. Och eftersom vi ska måla och såga upp för varje trälist/bit som ska bli själva räcket så lär det ta sin lilla stund. På ett sätt är det typiskt att jag inte kunde falla pladask för ett köpestaket som man bara monterar upp. Men det kommer bli väldigt snyggt när det är klart!

Malva som 1,5 åring

Det är snart en månad sen Malva blev 1,5 år men jag har ett tag funderat på hur tjejerna är och om man kommer minnas deras egenheter och hyss när de blir större. Tyvärr har vi inte varit särskilt duktiga att skriva ner om tänder och framsteg för Malva. Ja, vi skäms över det, det är finns faktiskt ingen bok om Malvas första år, utan allt är skrivet löpande här i bloggen.

Så här vill jag skriva kort om hur och vem Malva är, 1,5 år gammal.

Malva är den mest gosiga tjej ni kan tänka er. Gosedjur är en höjdare. Ser hon en nalle ska hon krama och gosa med den. Hon pussar och kramar det mesta. Som i helgen när vi fick träffa min brors dvärgtaxar (De är så söta så man smälter) och taxen satt på bakbenen och såg nästan ut som en surikat och Malva såg när hunden slickade husse i ansiktet så hon gick fram och pussade hunden på munnen. Och kuddar och täcken går hon runt med och lägger på golvet så lägger hon sig själv på och gosar in sig. Hon vill gärna klättra upp till oss och pussa och kramas och skrattar glatt åt det hela.

Förutom den här gosigheten så är hon väldigt charmig. Viola är å sin sida framåt men när det gäller Malva så är hon kontaktsökande på ett annat sätt. Hon verkligen älskar uppmärksamhet och ler brett mot allt och blinkar (som om hon flörtar) mot de som tittar tillbaka. Tex när hon skulle på kärlmissbildningsronden så hamnade vi i ett väntrum där det satt lite folk. Hon gick först fram till den ena, vinkar, säger hej och står och ler och blinkar flörtigt mot dem. Där stod hon i flera minuter och bara flörtade. När personen pratat en stund och till slut verkade lite besvärad så försökte jag få henne att återgå till lek men hon vandrade vidare till nästa och gjorde samma procedur. Och när hon var inlagd så flörtade hon hej vilt med all personal och det ska erkännas att personalen verkade uppskatta det och var väldigt gulliga mot henne.

Samtidigt som hon kan vara så otroligt gullig och charmig har hon ett temperament som gör att man kan inte missa om hon inte är nöjd med situationen. Hon kan skrika väldigt högt och gällt och tar verkligen i för kung och fosterland. Det är inte heller lätt att distrahera henne då (Viola blir också ledsen när hon inte får som hon vill men har alltid varit lättare att trösta och distrahera med något annat). Ett exempel på det är när vi köpte present till Matilda och jag hade bara Malva med mig. I affären hade de små trätårtor och annat som barnen kan dela och leka med och Malva satte sig och lekte. Hur nöjd som helst. Jag tog god tid på mig i affären men när vi var färdiga var vi tvungna att gå. Hon blev helt tokig och skrek så man kunde tro hon blev plågad eller något i den stilen. Trots att jag försökte få henne att tänka på annat så gick det inte och hon kämpade vilt för att inte bli fastspänd i vagnen och fortsatte en bra stund att skrika och försöka ta sig loss. Kan säga att många vände sig om och tittade på stan.

Det är klart att Malvas uppväxt ser lite annorlunda ut mot Violas första 18 månader, då Viola var själv.

Ord som Malva kan är Mamma, pappa, titta, hej, hej då, lampa, ja, nä, ka (Katt), öppa (öppna), fafa (farfar), ajaj, där, gurka och kaka (kaka är både kaka och kex).