Drömhus

Ja, hur går det med våra husplaner. Vi kan väl enkelt konstatera att vi drömmer dyrt.

Idag var vi på en visning på ett hus i Spandelstorp som visserligen till viss del var renoverad men utgångspriset var 1, 975 miljoner kronor och intresset var stort. (Mängden folk var i klass med en visning på ett hus i Inglatorp för ett par år sedan) Vi har efter några visningar kommit fram till att det är Hässlegården och Spandelstorp vi helst vill bo i. Dels känner vi mycket folk i Bastasjö och dels är närmre till Björns föräldrar än om man jämför med Nättraby eller Verkö till exempel. Dessutom är det ganska mycket barnfamiljer i de här områdena och det känns väldigt viktigt för oss.

Så jag tänkte bara erkänna vad vi vill. Vi grubblar dag och natt och vi vill bygga hus. Ja, det är skitdyrt och det är mycket jobb med trädgård i synnerhet. Björn suckar högt vid varje visning när folk gjort saker med tummen mitt handen och han blir surare ju dyrare huset är. Vi var och tittade på ett HEM1 hus och det låg i prisklass 2,9 miljoner kronor utan tillval, men med carport och en del trädgård gjord. Dock alldeles för litet.

Hem1 huset med det mesta som ingick. carport, stenlagd gång, några träd, häck på en sida, träddäck men altanen var tillval. 117 kvm är huset.

Vi har kikat på ett LB-hus som är något större och där hamnar vi i runda slängor runt 2,9 miljoner för hus, tomt men inget förråd eller så. Sedan har vi precis hört oss för på Smålandsvillan. Varför kan man ju undra? Vi ville ju inte ha 1½ plans villa? Eftersom vi står i tomtkö så fick vi en inbjudan till visning och vi är ju nyfikna av oss. Och huset var väldigt fint och takkupa gör väldigt mycket. Taklutningen är dessutom bättre mot vad vi hade så vi hörde ju oss för vad det kunde kosta. Vi kikade på ett Västervik, och det är det största huset vi kikat på hittills med ett arbetsrum och två vardagsrum utöver varsitt sovrum till barnen och ett föräldrasovrum. Men nackdelen, vilket retade upp Björn (jag tror han vill att allt ska ingå som ett paketpris ungefär) är att de inte är så billiga som de säger. För inget ingår ju. Kakel i badrum? Nepp! Trappa? Nepp! Trägolv? Nepp! Fönster på övervåning? Nepp! Och vi ska inte bara prata om tillvalen i köket. Bygger man nytt vill man väl ha det lite fräscht?! Däremot ingår inte tvätt och torkmaskiner så det behöver man inte betala för.

Classic 140 med föräldradel och barndel med litet allrum för lek eller tvfilm, eller tvspel. Ryggåstak och det underbart fint. Precis som vi kände med Hem1-huset. Och i dem två är det golvvärme. 140 kvm som namnet säger.

Så nu kanske ni är nyfikna vad det skulle kosta med ett Västervik. Där vi gör visst arbete själv (verkar som materialet inte ingår i budget då? Det verkar inte riktigt stämma i våra kalkyler), med en carport och förråd men inget kakel eller klinkers i badrummet. Med ett ganska basic kök (fast med rostfria vitvaror). Utan kamin. 2, 9 miljoner kr. Vi höll på liksom tappa hakan. Huset är ju fint så, men jag tycker ändå Smålandsvilla är standard. Och så hamnar vi i samma prisklass som de lite mer exklusivare husen. Och det var med rabatter och att man lånar ut huset för visningar och sådant. Men inredd övervåning i och för sig för vi är så många så vi måste inreda det.

Villa Västervik. Med denna planlösningen som var bäst. Övervåningen är 3 sovrum och ett stort allrum, ett badrum och två klädkammare. 155 kvm totalt. Nackdel är vardagsrum ut mot gatan.

I alla fall fick vi hem papper med alla lediga tomter i de områden vi kan tänka oss. Så vi åkte ut efter visningen i Spandelstorp och kikade. Och hittade två tomter vi gillade. En av de som byggt precis kom ut och pratade med oss. Han var nyfiken, men mycket trevlig. De hade barn i samma ålder som våra och han berättade att det bara var barnfamiljer och de trivdes. Vi diskuterade hustillverkade och trots den kalla kvällen så kände vi ett enormt sug att bygga. Och jag ska erkänna att jag är förvånad av att Björn vill bygga. Han brukar nöja sig med det mesta men jag tror han börjar bli lika kräsen som jag! ;-)

Haha, nä så illa är det inte. Men det som mest talar emot ett nybygge bortsett från den enorma kostnaden är att minst 800 000 kr är tomt, och kringkostnader och avgifter. Det vill säga att nästan en tredjedel av huspriset är avgifter för sprängning, bygglov, räntor, kommunavgifter, anslutningar till el, vatten, avlopp, Telia och en massa annat elände.

Men mest är att vi gärna köpt den där tomten. Men vi hade gärna väntat två år till att börja bygga och jag antar att det inte är möjligt. Så i julklapp önskar vi oss en miljonvinst eller så! ;-)

Vår lilla groda

Här är en film på Axel när han hoppkryper. Filmen är också ett utmärkt exempel på vart han är rent språkligt sätt. Aaaaaahhhhh! I och för sig så låter jag likadant på filmen då jag svarar honom. Det får ni helt enkelt ha överseende med.

Dock så är den nuvarande mobilens största nackdel kameran, bilderna blir usla och inspelningarna låter mycket konstigt. Man brukar ju tycka att ens egen röst låter konstigt när man hör sig själv inspelad men jag tycker alla låter konstiga med de här filmerna. Till och med Björn tycker det låter lite lustigt. Det verkar dessutom bli sämre om man är på fel sida kameralinsen.

Dock är det viktigare att vi kan fånga olika framsteg i barnens liv än hur vi låter. Så... så får det vara!

P.S Filmen är tagen hemma hos farmor och farfar på självaste fars dag och det var första gången Axel ställde sig i klassisk krypposition och hoppade runt på det där viset. Så då måste man ju bara ta fram kameran! D.S

Malmö och inskolning

Äntligen är bilder ordnade så nu är det här ett par inlägg med vad som hänt på sistone. 

Söndagen den 6 november var vi i Svedala för att gratta kusin Rebecca som fyllde år. Tyvärr lyckades vi inte fånga födelsedagsbarnet på foto, men hon kom inte undan Viola och Malva som var hack i häl på Rebecca. Rebecca är verkligen populär hos tjejerna så de hade väldigt trevligt. Istället har vi en söt bild på Malva med tofsar och Björn som ser lite spexig ut, men det bjuder vi på. Nedan är faster Marie och Axel.

 

Här är en bild på tjejerna på första inskolningsdagen som var förra måndagen. Det gick väldigt bra och tjejerna har tagit det väldigt bra. Viola sa redan på tisdagen när vi gick hem att hon ville att jag skulle lämna dem där precis som jag gjort på det röda dagiset. Hon gillade inte att jag höll koll på dem, särskilt när jag sa till henne när hon klättrade på ett räcke. Idag skrek hon något förfärligt när jag skulle hämta dem och vägrade totalt att ta på sig. Farmor var med och lämnade på morgonen och det tyckte de var roligt och ville presentera henne för alla så när jag kom trodde Viola att farmor var med men när inte så var fallet så ville hon inte följa med. Personalen har sagt att de är väldigt snälla och allt har gått över förväntan.

Dessutom så var vi och handlade efter jobbet och plötsligt ropade ett barn på Viola och ville säga hej och då var det ett av barnen på samma avdelning så hon verkar på kort tid gjort intryck. Det värmer i hjärtat! Har pratat med förskolechefen för Trossöområdet och hon jobbar för att Axel ska få plats i mars. Hon hade hört sig för om hur det gått för tjejerna och bara hört gott. Annars har personalen mest förutsatt att Axel kommer få plats där så då hoppas vi på det.

I övrigt kan jag berätta att barnen växer och växer. Axel har börjat ha storlek 80 i kläder, han är inte så knubbig men känns ganska lång. Han har börjat försöka krypa på mer klassiskt vis men hans ålande är mycket snabbare så när han kryper så liksom hoppar han fram. Jag lovar att visa en film på det för han ser ut som en liten groda som försöker hoppa i väg. Så han gick från ödlelikt ålande till grodelikt hoppkryp. Mest vill han upp och kämpar överallt för att ta sig upp.

Malva kan nu inte ha storlek 86 i kläder. Alla tröjor och byxor är för små och när hände det? Det måste ju hänt över en natt eller så? Så nu är det uppenbarligen lite kris i klädlådorna. 92 var Violas sommarkläder så vi har linnen och kortbyxor så det är lite irriterande får jag erkänna. Men vi fick "panikköpa" några tröjor i alla fall. Byxor har vi fått två par på sistone så det ska väl fungera ett tag till. Måste leta reda på några klädlådor och se om det finns något mer till henne.

Viola växer hon med, men allra värst är de problem vi har med bilbarnstolen. Vi har en Britax twoway som är den stolen som är längst i ryggen. I övrigt är stolen värdelös, den är alldeles för plan så hon välter liksom mycket, och knäppet är dåligt och allra sämst är internbältet som är alldeles för kort. Eftersom Viola är så lång som hon är så börjar hon nu växa ur stolen. Om hon spjärnar emot med fötterna på bilstolen så åker huvudet över den gräns på bilbarnstolen som avgör om hon ska vändas till framåtvänd. Internbältet som visade sig att man inte kunde fixa är nu så tajt när hon var höstytterkläder att hon har börjat säga emot när vi ska knäppa fast henne och vi får verkligen pressa för att kunna knäppa knäppet. Irriterande och mest irriterande är att det verkar som internbältet gör att vi får vända henne. Idag ville hon inte sitta i bilstolen och hon har aldrig någonsin sagt emot utan nu ville hon hellre sitta bak. Så hon fick en sträcka åka i Malvas stol och den är definitivt för liten. (Men där räcker internbältet en bra bit till) Vi åkte och kikade på framåtvända stolar och jag kunde inte bestämma mig. Björn tyckte vi kunde slå till, han menar att när det är dags för overall kommer hon inte kunna spännas fast och det är ju ännu sämre än att vara framåtvänd. Men jag ville verkligen att hon skulle sitta bakåtvänd fram till hon är 4-5 år. Verkligen svårt det här.

Marinmuseum och biobesök

 

Förra fredagen (4 november) var jag och barnen på Marinmuseum med Anna och Matilda och Anette och Ellen. Viola tyckte det mesta var "läskigt" men när vi kom upp till övervåningen fanns det ett frågespel med knappar som de tryckte glatt på och även ett rum med massa hemska bilder (krig och attentat i världen), där barnen fastnade vid den brinnande bussen, men där fanns det snurrbara fåtöljerna som de älskade.

 

Sedan fanns ett rum som var i två våningar som var som en insidan i en båt eller ubåt. Det var också uppskattat. (Av alla utom Axel som vid det här laget hade tröttnat) Sedan kom Björn och "hämtade" oss.

 

På lördagen  (5 november) gick Viola, Malva, farmor och jag på bio. Det var tjejernas första biobesök och vi såg Nalle Puh. Filmen var över en timme lång och de satt så duktigt hela tiden. I salongen var det inte många familjer förutom oss. Anette och Ellen var också där och så någon familj till. Det var perfekt! Tror nog vi kan ta med dem på bio fler gånger.

Göteborg

 

Sista helgen i oktober var jag som sagt i Göteborg och hälsade på Frida, Johan och deras underbart söta lilla Freja. Axel följde med och det var en pärs att resa med honom. Det har jag väl redan berättat om men det gick skapligt på dagarna och bäst hade han det när han fick mat eller åkte vagn. Så bilderna är från något av de tillfällena. På lördagen åkte Frida och jag Älvsnabben tror jag båtturen hette från Eriksberg där de bodde och över älven. Solen sken och det kunde inte varit bättre. Sedan hamnade vi på Villervallas outlet där jag köpte tunnare mössor till barnen och en vårjacka till Axel. Den turkossvarta mössan ovan är ett av inköpen. Priserna var helt okej, för annars köper jag sällan Villervalla även om jag gillar deras kläder. Färgglatt och lekfullt. Sedan strosade vi runt på stan, lunchade och hade det trevligt. Söndagen var lugn och vi gick en runda längs med älven även om vädret var bedrövligt.

 

Eftersom Axel var som han var på tågresan och sov dåligt så var jag väl inte direkt utvilad när jag kom hem, men det var verkligen roligt att hälsa på Frida. Det var alldeles för länge sedan vi sågs och jag hoppas vi kan hälsa på dem till våren allihopa. Skulle vara roligt att ta med barnen på Universeum och annat sådant. Kanske även avsluta med Ullared på vägen hem?

 

Här är inköpen till barnen på resan. En jacka och två mössor till Axel, en lila mössa till Viola och en rödrosa till Malva. Allt från Villervalla. Tröjan i blått och vitt är från Åhlens och kostade 20 kr.  Nedan ser ni Malva prova Axels grejer. 86 är för litet för henne nu, ärmarna var för korta men bredden passar annars. Mössan satt okej, men tjejernas andra var lite stora. Men det blir bra. Jag har bett en vän sy upp vintermössor som är lite tjockare så de här tunnare kommer till användning sen.

Ur gängorna...

 

Jag tänkte börja med några riktigt gamla bilder från när jag var och hälsa på Åsa och hennes fina tjejer. Det är väl två veckor sedan nu, men bättre sent än aldrig att visa bilderna. När jag tittade på bilderna såg Viola och Malva väldigt slitna ut. Kanske inte så konstigt för de hade precis tillfrisknat från förkylning.

 

Mycket bus var det och snurra är poppis. Här är det Frida som snurrar... Och Axel tog sig runt. Men då hade han knappt börjat resa sig mot saker. Det går fort alltså.

 

Den här bilden är tagen den 28:e oktober. Dagen efter de slutat dagis. Vad vi gjorde då minns jag tyvärr inte. Därför ska man inte vänta två veckor med att blogga. Det var i alla fall samma dag som jag åkte till Göteborg. Tjejerna ser ju minst sagt utslagna ut. Det här med att låta kuddarna ligga kvar i soffan är något de inte förstått.

Och här är en bild tagen för ett par dagar sedan. (Det är hoppar mellan bilder därför jag använt två olika kameror nu och den lilla kameran har jag fortfarande inte hittat sladd till) Tjejerna i sina nya mössor som jag köpte i Göteborg. Axel fick två mössor men när bilderna är inlagda från andra kameran så får ni se mer.

Nu får jag knyta an till rubriken. Jag är ur gängorna. Känner mig inte alls glad eller har ork till saker. Det har varit så ett par veckor, men särskilt de senaste dagarna. Det är ju så klart inte nattsvart, men motivationen och så finns där inte. Jag orkar inte kämpa med vikten och jag borde verkligen ta tag i det. Jag har ju gått upp 2,5 kilo och det är inte bra. Känner mig ganska värdelös som inte har något jobb, nästan alla jag känner är tillbaka på sitt jobb eller gör något annat än att "bara" vara hemma med barnen. Dessutom känner man sig väl inte riktigt uppskattad. Man är "bara" föräldraledig och många tror att det är lätt som en plätt och ständigt mysigt. Men med tre småttingar så upplever inte jag det så just nu. De är ju friska och underbara men jag är trött och sliten. Både Björn och jag känner oss helt slutkörda och lättretade för vi får ingen sömn. Dessutom har jag mycket problem med nacke och axlar och förmodligen är det det som gör att jag får ett tinnitusliknande ljud i örat. Ljudet varierar i styrka och är ibland helt borta. Fast jag tror det är minst två veckor sedan det var helt borta en hel dag. När ljudet är där så känns det som jag går i en dimma, och ljudet förvärras av höga ljud och mycket ljud. Då är det så jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Ärligt talat ger det kraftiga olustkänslor, på gränsen till ångest när det är som värst. Men är det helt tyst är ljudet det enda som hörs. Hemskt alltså! Dessutom verkar det som jag hör mycket sämre på det örat. Jag får verkligen anstränga mig för att höra vad folk säger och även om det inte är mycket runt omkring måste jag verkligen lyssna för att snappa upp vad som sägs. Jag var hos en läkare när det först kom i somras och då sa läkaren att det kan vara tinnitus, man kollade min hörsel och det svängde sämre i det örat, dvs jag hör sämre, det var helt enkelt något. Tinnitus kunde det vara och jag har läst på. Troligtvis är det stressbetingat och det är väl vad vi kan hoppas på. Jag hade sedan ett par månaders uppehåll men nu är det tillbaka, det är väl en månad sedan det började "dåna" igen.

Ett exempel är att vi har rör i taket. Det susar och knäpper i dem ibland, precis som det kan göra i element och jag kan inte påstå att jag störs av det men igår kväll när jag inte kunde somna (jag är ju knäpp, jag är så trött så jag kan somna stående men när det väl är dags att sova blir jag så uppstressad att jag måste somna NU för snart vaknar någon och sedan är det inte många timmar kvar! Jag har alltid haft svårt att somna så det är väl inget konstigt så men man behöver ju inte ligga och tänka på att man måste somna) så hörde jag suset. Då låg jag med örat med dånet i kudden och jag kunde tydligt höra suset. Men vände jag mig om så dränkte dånet suset så jag kunde inte höra det. Konstigt alltså. Det påverkar alltså en hel del. Men jag inser när jag läser det här att något måste göras. För det är väl känslan av att inte må bra som gör att man kan inte riktigt njuta av de stunder som är bra. Och att man inte riktigt orkar ha tålamod och ork för de jobbiga stunderna.

Annars är det väl egentligen ganska bra. Axel klättrar och kämpar för att stå upp, han är dock inte riktigt sitt glada jag lika ofta. Tänderna kommer på löpande band och han är väl säkerligen frustrerad över att man han kan stå och gå så mycket som han vill. Han har även haft en aptit som är helt galen, han skulle i princip kunna äta dygnet runt och BVC tror det beror på att han inte gått upp så mycket som han borde för att följa sin kurva. Han borde ha gått upp nästan ett halvt kilo mer sedan 6 månaderskontrollen och för någon som väger under 10 kilo så är ett halvkilo ganska mycket tycker jag. Malva hon pratar och pratar och sjunger och säger nej. Nej och nej och nej och nehe. ;-)  Viola är som hon brukar. Lite känslig ålder tror jag dock.  Malva blir arg om något går fel men Viola blir ledsen.

Jag har mer att berätta men nu har jag inte bilder till det jag ska berätta och inte orken att skriva mer. Men nu vet ni lite mer och jag återkommer.

Axel reser sig mot möbler

Sedan någon veckas tid reser sig Axel mot möbler. Helt hopplöst och det kommer innebära att han kommer slå sig många gånger... Som till exempel i sista sekunderna i videon. Men det gick bra kan jag berätta, han blev lite sur dock.

Jag tänkte senare ta och blogga om helgen, om jag bara kan komma på hur vi lade in bilderna från vår kompaktkamera. Där ligger även de första bilderna på Axel från BB men vi lade aldrig in dem då, så kanske jag vågar bjuda på någon av dem nu? Men som sagt först ska vi bara lyckas hitta en sladd eller något som passar...