Husvisning i Säby

 Vi visste väl egentligen att huset var för litet, men ett av sovrummen såg ganska stort ut så vi funderade på om det kunde gå att dela av. Det fanns ingen planlösning på Hemnet och det gör det svårt att se hur det är. Det visade sig att det största sovrummet förmodligen varit ett allrum och man därifrån tog sig till de andra två sovrummen. Det hade nog gått och lösa men det fattades ju ändå ett rum. Vi kunde dock konstatera att det är definitivt ett av de mysigaste hus vi varit och tittat på. Det fanns ett som vi budade på i Rödeby sommaren 2008 som är lite i samma stil (det var ju ännu mindre) och kom hade samma charm.

 Jag ÄLSKAR runda kakelugnar. Vita ska de vara, men det får finnas dekor på. Vet faktiskt inte riktigt vart det kommer ifrån, denna förkärlek för de vita runda kakelugnarna (Björn gillar Kronspis med rektangulära varianter, är det manligt och kvinnligt kanske?) Jag funderar på om det inte var en sådan kakelugn hemma hos mormor när jag var liten. Gällande huset var det så mysigt, så behagligt, fina val och utsikten var också så väldigt fin med "fri" utsikt över åkrar och ängar. Får som låg och latade sig i äng i närheten och en rejäl vacker järngrind in till tomten. Ett uthus, en lekstuga och jag bara såg framför mig att rabatterna längs med den grusade gången till huset skulle fyllas med rosor. Ljusrosa rosor och vi skulle sitta i en hammock och lyssna på prasslet från vinden som leker i träden. Barnen som leker affär i lekstugan och de bakar kakor i sandlådan. Just så skulle det vara att bo där.

Snälla huset, varför kunde du inte varit lite större?!

Husvisningar

 I tisdags var vi på två husvisningar i Jämjö. Båda uppfyllde bussförbindelser som vi har som krav/önskemål. Det första huset som ligger på Kvarnvägen var ett stort funkishus med hela fyra sovrum på ena planet, även det häftiga vardagsrummet som syns på bilden nedan, kök, matrum/trapphall, badrum och ett litet rum, typ arbetsrum. Nedervåningen/suterrängdelen hade allrum med kronspis, ett sovrum till, toalett och så de mer klassiska källarrummen som pannrum, tvättstuga, förråd, klädkammare, ett stort hobbyrum och garage. Väl tilltaget och jag gillade planlösningen och de fina fönsterbänkarna i marmor och kunde man bara se förbi de murriga tapeterna hade det kunnat bli hur fint som helst. Från trädgården gick man ner via en stig genom häcken till busshållplatsen som låg vid tomtgränsen och utsikten över Jämjö var väldigt fin. Där var väl fördelarna. Nackdelarna var att det lät så mycket från någon lustig ventilation så vi frågade mäklaren vad det var. Det var "bara" ventilationen som suger ur radonet! Huset är byggt av blåbetong och man har alltså rejäla problem med radon. Då blev man ju bara så less, varför kunde inte det stått på annonsen?! Dessutom visade besiktningspapprerna att det var mikrobiell påväxt och lukt i allrummet nere och att dräneringen man gjort inte riktigt gett effekt. Tack och hej huset!

 

Men man måste ju vara effektiv, så för nästan en halv miljon mer kan man få ett annat hus i Jämjö. Det ligger på Elektrikervägen och såg väldigt fint ut på bilderna. Det var en 1½ plans med källare. Huset var på utsidan hur fint som helst. Baksidan var riktigt fin med trädäck, inglasad altan och en häck som var pedantskött! Entreplan var så fint. Valen (om man bortser från att de valt fondtapeter till hela rum) var fina och badrummet kunde jag stått och tittat hur länge som helst i. Så grymt fint! Övervåningen var okej, badrummet rysligt litet, det borde nog inte varit en dusch där allt för det var så man i princip fick backa in där.

 Källaren hade en väldigt fin gillestuga men man kände redan när man kom in i huset att det luktade källare och det luktade inte bättre i källaren. Mäklaren tyckte att det bara var att ta bort väggbeklädnaden inomhus men man måste ju byta dräneringen. Det var ju stark lukt som även besiktningsmannen påtalat och i tvättstugan (som i och för sig var mycket väl planerad) var det väldigt höga fuktvärden, en bra bit över gränsen, kan nog inte påminnas att jag varit med om så högt värde i ett hus (dock i garage har jag läst i något protokoll) Tack och hej huset!

Igår var vi på ett hus som inte uppfyllde våra önskemål gällande busskommunikationer. Priset var väldigt förmånligt och läget såg fint ut, och självklart så lockade planlösningen. Kan direkt säga att det var ett oerhört vackert läge. Stod man på balkongen såg man ut över lövskog och ängar, och var man på andra sidan så såg man långt över ängar och man kunde till och med skymta kossorna som var ute och betade. Lugnt och skönt och även om det fanns grannar så var det inte direkt insyn. Tomten var kuperad och spännande. Huset då. Åh, de hade precis sådana fönster jag vill ha. I alla sovrummen var det dubbla fönster så de var ljusa och fina rummen och fönsterna gick ner längre än vad det vanligtvis brukar, så man kan sitta och titta ut. Alla sovrummen var rejält stora och rymliga. Barnens sovrum var nästan lika stort som det Viola och Malva delar idag och alla sovrummen hade gott om garderober. Vardagsrummet var helt okej, köket var grönt (eller stommarna i ek men luckorna i grönt så det går ju att dämpa ner ganska enkelt) Badrummen var nyrenoverade och fräscha (men varför byter man inte golvbrunnen när man renoverar, det nämndes såklart i besiktningsprotokollet)

Jättefin inglasad altan, gillestugan var verkligen fin, och där hade man reglat om golvet för att inte få problem med fukt och golvvärme samt en öppenspis, dränering gjord (men det såg lite slarvigt ut dock) Hallen gigantisk med skjutgarderober. Nackdelar då förutom golvbrunnen. MÖGEL! Usch vad trött jag blir! Takpappen hade lite påväxt (det var inte akut och luften tas inte därifrån, men förr eller senare måste det göras), och sovrummet på nedervåningen hade just det problemet att man lagt organiskt material mot plattan så man måste riva upp golvet och göra om och göra rätt så som man gjort i gillestugan. Ingen av oss (mest jag då!) vågar bo i ett rum/hus med mögel, jag har läst alldeles för mycket om att mögel kan ge astma och allergier hos barn. Förutom det så var det en spricka i en yttervägg som rekommenderades att man skulle undersöka vidare. Då visar det sig att i pannrummet, eller nja, det var i el och vattenrummet så hade ett par andra spekulanter hittat en spricka i en vägg som var mycket större än den som besiktningsmannen hittat. Inte bra, och vad innebär det. Var det en ny spricka eller hade besiktningsmannen missat den?! 

Annars så kändes huset rätt, hade det inte varit de problem som det var hade jag nog kunnat köpa det, trots det lantliga läget. Det var verkligen charmigt. Jag måste vara sjuk eller något som gillade läget! ;-) Lyckebyån ringlade förbi och hästar bara en liten bit från huset. Ibland önskar jag att vi kunde hitta ett hus precis i utkanten av typ Rödeby, Hässlegården, Spandelstorp så man inte behöver ha grannar hela vägen runt om och ändå ha gångavstånd till bussen. Lär väl vara omöjligt att hitta ett sådant läge med ett hus som vi gillar och är tillräckligt stort.

Trandagen

 I Kalmar så firas Trandagen, jag har insett att mycket få personer utanför Kalmarområdet känner till trandagen, men jag vill gärna föra den här traditionen vidare. Det hela handlar väl från början om att tranorna kommer tillbaka till våren och för att fira det har barn fått godis. När jag läste om det på Internet så stod det att man la en mössa under sängen, men jag har frågat kompisar och jag själv hängde upp strumpor på sängen. Sagt och gjort, vi hängde upp strumpor till barnen, och berättade att tranan skulle kolla. Så två mycket nyvakna kastade sig över strumporna och hittade godis och några hårband. Lycka! Dessutom fanns det spår av fågeln pågolvet.

Önskelista och nya tuschpennor

 Nu har jag tagit igen lite bloggande och skrivit några inlägg om veckan som varit. Jag har grubblat rejält på vad Viola önskar sig i födelsedagspresent, och medan Björn bytte till sommardäck fick Viola och Malva cykla inne i garaget. Plötsligt gick Björns gamla trehjuling sönder, i metallchassit! Så vi kom nog på att Viola behöver en cykel med stödhjul. Hon är ju lite för lång för trehjulingarna men det har ju gått, men nu är det nog mer angeläget. Så om någon inte vet vad de ska ge kan de få gå ihop med oss.

Nåväl, till dagens bilder. Jag hade lovat att köpa nya pennor och idag köpte jag superwashable, eftersom de mer än gärna ritar på annat än papper. (De och de, Viola får nog ta åt sig äran då) Men fröken Viola är kreativ. Överst är en spindel till Axel. Det ser ni väl att det står? Hon fastnade på E så jag fick skriva det på ett annat papper och jag trodde hon skulle skriva det bakochfram men hon skrev ju alldeles rätt.

 Sedan ett till mamma Anna, en glad spindel till mig!

 

Här är en fågel som hon färglade! Jag tror hon började rita en fågel till, men när jag frågade vad det var så var det "en rund och en rund".

 Sedan ritade hon lite hus också. Blir förvånad över allt hon ritar. Hon ritade även en spindel till Emelie på dagis som är mycket förtjust i. Emelie är inte alltid snäll säger hon, men de verkar leka mycket och personalen säger att de gör mycket tillsammans. De är ju storasystrar båda två så det är en del jämkande som de får kämpa med. Viola frågar ofta om Emelie får följa med hem så jag får väl höra av mig till hennes föräldrar och höra om det finns möjligheter för det.

Vi avslutar med några av Malvas ritningar. Tror allt hon försökte rita en spindel hon med och på den övre har hon ju ritat en ring. Hon observerar noga Viola och jag tror hon försöker rita likadant.

Axel i trubbel hos Polisen

I tisdags, efter att Björn slutat jobbet, gick vi till Polisstationen. Eftersom vi varit sjuka i ett här hemma och jag som trodde jag äntligen var på väg ur min förkylning mådde rysligt i tisdags. Men barnen, som var de som behövde pass, såg pigga och glada ur så vi gick dit. Tisdagar och torsdagar har de öppet längre i expeditionen och vi kom dit och insåg att det var många som också nyttjade tillfället. När vi suttit en bra stund, det var 10 nummer före oss, så var det en av de som också köade som fått information om att Polisens system för pass var ur funktion och man var tvungen att skriva ner allt i formulär istället och det innebär längre väntetider, uppåt en timme. Så hon som berättade tog sina barn och gick och det var väl nog någon annan som gick.

Jag sa till Björn att vi stannar nu när folk som redan var där när vi kom gick, och sedan hade vi sanslös tur för de tryckte fram 4 nummer och ingen av dem var kvar, sedan en som hade lapp och nästan samtidigt kom vårt nummer fram i nästa bås!

Axel var inte lätt att få på bild, vi tog bilder på honom först och han förstod inte alls att hon skulle titta på en punkt under en längre stund men efter en väldig massa försök så blev det en skaplig bild. Malva tittade så fint på rätt punkt men envisades med att peka på den när vi bad henne titta på punkten. Viola satt som förstenad...

Och då trubblet... När Axel väl var färdigfotograferad så fick han leka i barnhörnan och plötsligt hörde vi ett illvrål... Axel hade hamnat i trubbel och vält en liten stol och sedan ramlat med och slagit i ansiktet i stolen. Man ser bulan till höger om Axels vänstra öga. Första stunden stod bulan verkligen ut, men när vi kom hem hade den börjat dämpas. Stackars liten...

Apropå passen så står det födelseort i dem. Björn är född i Höör, jag i Kalmar. Viola i Karlskrona, Malva i Listerby och Axel i Ronneby. "Va?" sa jag, vart sa ni att Axel var född. Ronneby tänkte jag först var underligt, just att vi bott på samma ställe med att Malva och Axel registrerats på olika orter. Hon som gjorde passen visste inte, men medan jag stod där och tänkte på det så kom jag på att i släktforskningen tittar man alltid till församlingen man är född i. Och det stämmer nog väldigt bra då Listerby församling någon gång efter Malva föddes gick ihop med några andra församlingar och blev Ronneby församling. Det ska sägas att den förändringen bara var till det sämre. Man ska väl inte alltid säga att det blir så, men i det här fallet så tog man tillfället i akt att dra in på allt i de små församlingarna som nu hamnade under Ronneby församling och de flesta resurser hamnade inne i Ronneby.

Äntligen besök!

 

I måndags var det äntligen dags att träffa Emmerly, Ellie och Märta. Isak hade trevligt på sin födelsedag och fick bada med sin pappa. Ellie hittade snabbt tjejernas pysselböcker och Viola var faktiskt lite jobbig i början för allt som Ellie tittade på berättade Viola att det var Violas. Märta var lite förtjust i Axel och ville gärna gå efter och röra honom. Väldigt gulligt även om Axel inte riktigt uppskattade det alla gånger, han vill gärna göra allt själv så om man är för hjälpsam blir han frustrerad. 

 Viola hade på sig sina "bongårdskläder" Viola har berättat att hon tycker om alla djuren utom grisarna och när vi skulle ta på kläderna inför dagis så var hon alldeles förtvivlad och tyckte vi kunde ta bort grisarna från kläderna. Jag undrar om det inte kan vara från Fåret Shaun, där grisarna är ganska elaka, de retas och hittar på dumheter mot fåren.

 

Jag vill bara visa en bild på hur angeläget det är att Sonja ska få må bra. Det blir bara större och större områden, och det verkar gå skov. Hon är ute mer nu när vädret är bra men det känns så tråkigt att hon inte mår bra. 

Radiomedverkan

Nu har jag varit med i radion för andra gången i år. Jag är alldeles för snäll och ställer upp på frågor. Och har de väl fått en att stanna för att berätta om det mycket viktiga och aktuella ämnet känns det dumt att inte ställa upp.

Idag handlade det om otrygghet. Man (vilka det var vet jag inte) har gjort en undersökning där Blekingeborna har berättat att de känner sig ganska otrygga, på en skala 1 till 6 där 6 är mycket otrygga så har Blekinge en siffra på 4.

Så jag fick berätta vad jag hette och kom i från och bodde, om jag kände mig otrygg, om jag har behövt Polisen någon gång.

Jag tycker det är komiskt, även om jag inte sa det, att fråga en person som bor på en av de mer "trygga gatorna" på Trossö om trygghet. Hade de valt att köra ut till exempelvis Kungsmarken hade man förmodligen fått ett annat svar. Dessutom skulle de bara fråga en person och det säger ju faktiskt ingenting om hur det egentligen är!

Jag svarade så ärligt jag kunde, jag känner mig inte särskilt otrygg, jag har inte ändrat något i mitt liv i rädsla för otrygghet. Däremot får man ju genom media en bild av vad som är otrygghet och vad man bör se upp med. Men när jag genar genom innegårdar i mörkret är jag inte rädd. (Dock är jag nog ärligt talat mycket mer rädd för att gå i mörkret i skogen, även om Björn tycker det är så konstigt, i skogen finns knappast något att vara rädd för tycker han) Fast det är klart, man är ju medveten om riskerna även om man inte tänker på det hela tiden. Och det som hänt på sistone i Blekinge är ju otäckt, riktigt otäckt, men jag vet inte om man ska börja gå och vara rädd heller!

 När vi bodde i huset, så är jag specialist på att få hjärnspöken och lyssna efter ljud utifrån. Björn tyckte jag var hopplös emellanåt!

I alla fall avslutade han med att fråga om vi har varit i kontakt med Polisen någon gång. Och jag funderade och funderare och det enda jag kan kunde komma på var när vi blev påkörda. Han frågade om det gått bra, och jag sa att det gick bra för oss, men att den andre smet från platsen och därför kontaktade vi Polisen.
Man behöver ju inte berätta att jag blev så sur att jag sprang efter den bilen som smet. Jag sprang och fick ju faktiskt tag i den andra bilen och det var en kul historia. Dock inte som man berättar i radion! Kan dock säga att när jag gick hem, flåsandes efter allt springande och ställa mig mitt ute i gatan för att stoppa bilen, och mötte upp Björn och poliserna så tittade de på mig som om jag var galen. Ja, lite smågalen är jag nog för de kunde ju kört över mig eller något!