Skånes universitetssjukhus!

Ett vårtecken från Malmö:Vid sju på morgon åkte vi till Malmö och sjukhuset och vi som faktiskt fick in både syskonvagn och vanlig liggvagn satte våra sötnosar i dem och letade rätt på plastikkirurgiska kliniken. Där kändes det som vi tog upp hela vänterummet, men barnen gjorde sitt bästa för att charma patienter och personal. Malva gick fram till var och en i väntrum och vinkade och sa hej. Sedan stod hon länge och tittade på dem, och jag vet faktiskt inte vad hon väntade på.

Först fick Malva gå och fotografera sin arm och därefter fick vi träffa en plastikkirurg. Hon frågade om vad som hänt, om hon varit förkyld när det hände och så berättade hon att kärlnystanet i armen sitter precis under huden och inte i någon vävnad eller muskel och är därför enkel att bara lyfta ur. Hon berättade också att det är väldigt sällsynt att det blir så här och då drabbar det oftast nyfödda. Dessutom finns en risk att de röda blodkropparna samlas i bulan och kan inte blodet i resten av kroppen levra sig och det är inte bra. Nu har proverna varit bra så Malva har inte drabbats av det, men skulle det, eller hade hänt så är det akut.

Sedan fick vi veta lite om eftermiddagens planer och sedan begav vi oss till faster Marie.
Faster Marie var glad över att få besök och få träffa Axel. Vi intog en lunch och Viola fick stanna hos kusin Rebecca medan vi begav oss tillbaka till sjukhuset. Där var vi bland 11 andra patienter som också skulle bedömas av kärlteamet. Vi placerades ut i varsitt rum och under tiden gick teamet av läkare, med olika inriktning som tex ortopeder, barnläkare, kirurger m.fl., in och tittade, frågade och kände. När de kom till vårt rum hade Malva precis ramlat och slagit i huvudet i stolskant (Vet inte vad det är med henne, hon är sanslöst klumpig och snubbar och har sig, men har för mig att Viola var likadan i den åldern) så jag tänkte att det här kommer bli livat när hon inte är på humör. Men jag satte henne på britsen och hon sken upp som en sol till alla 16 personer (en av den var väl en sjuksköterska men resten var läkare) och lät dem få klämma och känna. De ställde lite frågor, om hon använda armen, om hon hade ont och avslutningsvis frågade jag om de visste varför det hänt. De visste inte, utan trodde det kunde vara en initialblödning men sa att man vet inte alltid och ibland visar det sig med tiden.

Efter max 10 minuter var de färdiga och begav sig till nästa patient och skulle när de gått igenom alla patienterna ha ett möte där de bestämmer hur de ska göra med patienterna. Så nu får vi vänta och se om det blir en operation. Är det aktuellt så blir det nog i april eller maj, sa plastikkirurgen. Hon berättade också att om man inte opererar så blir bulan mindre, men det tar många månader, och jag frågade om det ska bli så att bulan bli större igen och det händer det också.
Tjejerna dansar i ring och spelade lite piano också. Viola stannade hos faster och kusinen medan vi var på kärlteamsmötet.
Vi stannade även ett tag och åt middag och pratade. Väldigt trevligt, och vi ville nyttja tillfället när vi ändå var i närheten. Vi fick dessutom en fin hög barnstol som Rebecca hade som Viola nu har. Och så har Malva tripptrapp-stolen. Det blev jättefint hemma.