
Igår var jag och barnen på sommarkyrka i Mariagården. Där var även Anna och Matilda, Martina med Ebba och Vilgot, Emmerly med Ellie, Isak och Märta (som var så otroligt snäll och satt i bärsele hela tiden!)

Först var det sångstund, sedan gudstjänst (den kortaste gudstjänst jag varit på :-) ) och sedan fika och pyssel. Pysslet var roligt. Viola pärlade ett armband och jag fick fint inse att det är nog dags att köpa hem lite pärlor och gummitråd så hon får pärla. Sedan målade vi allihopa på tygkassar. Viola målade på en och Malva och jag tog varsin sida på en kasse. Dock gav det hela lite extra spänning att måla med textilfärger då Malva gärna ritar lite överallt... Tur dock att klänningen var röd när hon lyckades måla sig själv med röd penna...

Efter sommarkyrkan gick vi till den riktigt fina lekplatsen som ligger precis intill och där gungade Malva hur mycket som helst (hennes bästa sysselsättning, vi har ju faktiskt "tagit sönder" en gunga så att hon ska gunga sig själv efter att hon kastat sig ut ur babygungan. Så nu hänger den väldigt lågt så hon kan putta med benen och så är den mer som en stol med rygg och hon sätter sig gärna själv där) och Viola... ja ni har ju inte missat att hon gillar hästar så här var favoriten.
Barnen hade väldigt roligt och det var inte otippat att Malva slocknade på vägen hem men väl i soffan hemma somnade Viola sittandes. Lilla stumpan!
Vi har dessutom varit hos Jocke och Marianne och ätit grillat (vad det är gott alltså!) och haft trevligt. Jag tycker Viola blir bättre och bättre med att träffa hundar men när hon i princip gick rakt in i Hobbe innan hon vände huvudet och såg vem hon krockade med så blev hon återigen väldigt återhållsam. Ni skulle sett henne så försiktigt hon försökte gå så långt i från honom som möjligt. Men det är okej, man måste inte gilla hundar och det känns bättre att hon hellre håller sig undan än det hysteriska gråtandet som hon hade ett tag.






Axel satt i gåstol en liten stund, han börjar verkligen bli stadig i rygg och nacke. Men han behöver växa några centimeter innan han kan nyttja gåstolen ordentligt. Malva blev dock lite avundssjuk så hon tog första bästa tillfälle att klättra i.
Jag lyckades fotografera den lustiga blicken Axel får ibland när man sätter sig nära honom om pratar och/eller tittar på honom. Just den här bilden ler han så glatt men ibland gör han någon min som gör att han ser helt chockad ut. Ingen bra bild, men det är ju ett ögonblicksverk att hinna fotografera det.
Inte ofta jag ser mig själv på kort. Behöver nog gå ner minst 10 kilo till...
SvaraRadera