Sniglar och prickar

I förra veckan när barnen var sjuka och det regnade väldigt mycket så satt barnen och tittade ut. På regnet kan man tro, och visst har Viola noterat noggrant när det regnat, men det var inte därför de drog med sig sina täcken och klättrade upp i fåtöljen för att titta...
Det var en snigel på fönstret och det följdes noga när den lilla stackaren kröp uppåt. Vi berättade ju inte för Björn om vad som hänt utan när jag gjorde ett ärende på kvällen så frågade Viola Björn flera gånger vart snigeln tagit vägen. Björn förstod ingenting men han fick ju en förklaring sen i alla fall. Just nu sjunger vi mycket sången om snigel och jag byter ut snigel mot barnens namn så nu går Malva runt och hötter med fingret och sjunger "lilla Axel, akta dig"
I fredags var barnen feberfria och pigga så på lördagen när vi pysslat lite i lägenheten och jag gått en runda på stan så åkte vi till Kalmar. Vi sov över hos barnens mormor och på kvällen började Viola få en massa prickar. Vi trodde först värmeslag för de syntes först på den delen av ansiktet som hon legat och sovit en stund på. Men under natten så kom det massor. Hon verkade inte alls besvärad och jag försökte envist googla på mobilen. Bilderna var inte lätta att se så vi ringde 1177 för säkerhets skull och de trodde tredagarsfeber eller i alla fall virus. Inget som smittar, men ibland när barn varit feberfria en dag så kan de få en massa prickar. Antar att det är immunförsvaret som hittar på reaktionen?

Glad är hon i alla fall! Prickarna blossar upp lite när hon legat varmt, så när hon vaknar är hon som rödast annars är det mest knottrigt. Här nedan ser man en närbild på ansiktet. Hemskt alltså! Och då är det ju fotografering på dagis imorgon. Hur ska det gå? Hon var i alla fall välkommen jag har pratat med dem och de var mest oroliga för vattkoppor, men det är det inte.
När vi kom hem läste vi på lite om just tredagarsfebern och där står det om svullna ögon och vi pratade faktiskt om det när hon hade feber och vi tänkte att det kanske var att hon var väldigt trött. På bilden ovan tycker jag ögonen ser fina ut men när de tittar på snigeln så tycker jag man ser att de är lite svullna och "tunga".


I alla fall så på söndagen gjorde Björn, jag och Axel några ärenden på IKEA (vart annars? ;-) ) Vi hade gjort en tabbe med Violas madrass till kura-sängen så vi behövde köpa en ny. (Ja, det hände en olycka i den så vi ställde den på trädäcket för att torka. Det var bara det att medan vi pysslade och hade oss kom ett litet regnoväder. Litet är en underdrift alltså, det regnade ju i dagar och ja det rann om den där madrassen så vi insåg att den kommer vi aldrig få torr och fin igen) Så vi bad om hjälp att hitta en madrass på sängavdelningen och fick nedskrivet vart vi skulle hämta den. Så vi hämtade den och så kom vi hem och ser att det är fel storlek! Så nu får det ju likväl bli en tur upp till IKEA igen bara för att byta! Åh, att vi inte kunde dubbelkollat när vi tog den på lagret eller åtminstone när vi packade in den i bilen... 10 cm fel...Vi håller på att packa och fixa. Mindre än tre veckor kvar till flytten och det känns minst sagt nervigt. Skönt på ett sätt när det är gjort, men vi kommer sakna huset också. Och grannarna och närheten till naturen (trädgården tex). Men det finns ju ett drömhus där för oss sen. Lägenheten är ju jättefin den också så det blir nog bra. I alla fall, tillbaka till packandet. Jag tycker vi samlar på oss för mycket. Jag ska stå på loppis på lördag i Wämöparken och dessutom har vi bestämt att gå igenom lådor som vi aldrig packade upp i huset. På bilden ser ni sådant som aldrig packats upp. Min studielitteratur! Viola norpade en och satt och bläddrade på pottan. Jag tror hon fastnade för stjärnorna och inte för att det var en bok om projektledning. (Den har jag aldrig läst, det var 5 böcker som stod på en lista och som aldrig behövdes. Usch vilket slöseri!)

Och nu när vi ändå pratar böcker. Ni vet väl att jag skrivit en bok? Nä, jag bara skojar, men min namne har skrivit en bok. Boys heter den och handlar om en hund, dennes ägare och hans son. Helt okej bok, men väldigt svensk. Dystert på något sätt. Dubbla känslor till att vissa delar är skrivet som talspråk. Det är en lite speciell bok helt enkelt.