Axel tar sig fram

Var tvungen att testa om det gick att visa filmerna från den här mobilen på bloggen. Och då måste jag ju bara visa vilken liten filur Axel är! Hojta till om ni inte kan se filmen...

Axel 6 månader

Lilla söta Axel har blivit ett halvår! Jag tycker fortfarande att det är helt galet! Men ganska skönt också, det händer så mycket och han kan vara med på ett helt annat sätt. Han har att titta på så att säga. Och Viola i synnerhet vill gosa, lyfta, prata och leka med honom.
Så vi tog på honom lite nya kläder, en body från farmor och ett par hängselbyxor som Viola hade. Det är en lite strassknapp på men i övrigt tycker jag de är väldigt neutrala och jag tycker de är väldigt fina.
Se, han sitter ju själv! Så glad man kan bli av det.
Som vanligt presenteras en jämförelsebild på dem. Jag tycker de ser ganska lika ut nu. Ser man till utvecklingen så började Viola sitta vid 5 månader och en vecka, Axel precis vid 6 månader och Malva var nog till och med 7, 5 månad när hon satt utan stöd.
Så ville jag verkligen "bevisa" att han kan sitta utan stöd en liten stund. Men jag vågar inte lämna honom helst själv sittandes så ni ser ju vem som sitter redo...

Och så lite bilder på alla söta barnen... Ser ni att Malva är lite röd under ögat, hon har varit det i flera veckor. I ögat är det fint, det kladdar inte vad vi märkt men det är rött, ibland nästan lite eksemaktigt precis under och ibland ser man det inte. Så på tisdag får hon följa med till BVC och Axels 6 månaders kontroll.

Dagisstart

I tisdags var de som sagt fotografering på dagis och de var bara två timmar där men tjejerna var helt slut efteråt. Viola sover sällan på dagen men när de haft fullt upp kan hon somna i bilen hem eller liknande men jag hade nog inte riktigt väntat mig att två timmar på dagis skulle trötta ut så. Kan säga att när de var en vanlig dag igår så var de tokslut, men det hade gått väldigt bra i alla fall.


Axel däremot var pigg och glad!
Han tänkte flyga ser det ut som! Imorgon är det 6 månader sedan han föddes! Det är ju inte riktigt klokt alltså! Tiden går väldigt fort, men vissa dagar kan kännas långa också när saker och ting kör ihop sig. Men likväl har de här 6 månaderna rusat förbi. Axel gör framsteg också. Två tänder nere, han har suttit utan stöd några korta stunder idag på en tunn madrass och han rullar runt men även drar sig fram med hjälp av armarna. Väldigt korta sträckor i och för sig men han kämpar på för att komma någon vart. Visslar hon eller slänger hon kyssar? Busunge är vad hon är. Hon har lärt sig ordet lastbil den här veckan. Utanför dagis så håller man på att göra en ny väg till en ny gata med nya hus. Och där har det varit lastbilar och grävmaskiner och alla barnen står och tittar på det hela. Så när vi skulle gå så utropade Malva "Titta lastbil" om och om igen. Viola blev sur och sa till Malva att det är ingen lastbil, det är en grävmaskin. De är ju för roliga. Malva klär gärna på sig kläder som hon hittar och letar reda på, ibland kommer hon med alla möjliga kläder på sig. det blir ofta lager på lager. Här hittade hon Axels byxor i storlek 74. Det såg ju inte så tokigt ut eller hur? Den satt faktiskt inte åt runt magen, men alldeles för korta...

Fotografering och dagis

Det blev fotografering även för Viola, hon hade någon prick kvar i ansiktet men det var inte så det störde så att säga. Men varför har man valt att ha fotograferingen när många barn skolas in, vissa barn inte har börjat (alla de som är 3 år och går på allmän förskola tex). Malva och ungefär hela hennes avdelning grät och var så ledsna vid gruppbilden så det kändes ju inte så där jätteroligt precis.

Fotografen tog helt okej bilder, väldigt standard för att vara dagisbilder men jag tyckte han var väldigt oflexibel. Han hade riggat kameran på ett sätt när han skulle ta de enskilda bilderna och det skulle även vara syskonfotografering. Jag vet att när Åsa hade med Frida som liten bebis så fick hon hålla och den fotografen anpassade så att det blev bra. Men när vi skulle ha med Axel så ville han att Axel skulle sitta i mitten, på kanten av en låda. Ni kan ju gissa hur det gick. Min arm syntes då han inte kan sitta själv och jag vågar ärligt talat inte låta en knapp 2 åring och en 3 åring försöka hålla en sprattlig Axel vid en kant där han kan ramla ner. Så fotografen gnällde över armen och tyckte bilden blev dålig och hoppades väl att jag bara skulle strunta i en syskonbild. Men jag tittade, tyckte den såg okej ut om man tittade på barnen och jag hade kunnat tänka mig att låta min arm synas men en frökens hår stack in så dumt så jag sa att vi kunde ta på bara tjejerna och det gick bra.

Rubriken är dagis också och det är mina funderingar kring hur jag (vi) ska göra med dagisplatserna. Vi kommer, efter ha fått förslaget från en ur personalen, att ha tjejerna bara två dagar i veckan och då mellan 8.30 och 16.00. Det blir billigare ur resesynpunkt och det ger mig möjlighet att göra något på dagen, annars blir det lätt känslan av att hem och vända. Men det visade sig att de två bästa vännerna Viola har på dagis inte går där längre. De hade slutat i förra veckan respektive innan dagis stängde så det kändes väldigt tråkigt. Leon finns ju på dagis, och Viola tycker verkligen om Leon och pratar mycket om honom, men jag vet inte om de leker så mycket där. Det löser sig säkert, Viola verkar ta det mesta med en klackspark men ändå, det svider liksom lite i mitt hjärta.

Ja, så min fundering är om man skulle ta och säga upp platserna till årsskiftet och sedan trycka lite på Karlskrona kommun, det lät lite svajigt när hon sa att man ska försöka matcha in det med vår uppsägningstid så det kanske är lika bra att säga upp med ett visst datum så att de vet det i Karlskrona. Men risken finns ju att jag sedan sitter med alla tre i flera månader i vinter. Tyvärr känner jag mig inte särskilt sugen på det. Någon dags ledighet från åtminstone tjejerna är värdefullt. De är hur underbara som helst men de går varandra på nerverna ibland (och mina och Björns nerver också) och när jag ändå nämner ordet ibland kanske jag ska korrigera och säga jämt och ständigt istället. Malva har blivit så trotsig så att det finns knappt ord för det och när hon inte får som hon säger så skriker hon. Detta skrik är helt otroligt, för någon dag sedan när hon skrek sådär "jag är så förbannad för att jag inte får som jag vill att jag snart spricker" precis intill mig så ringde det en bra stund i ena örat. Mycket obehagligt!

Jag vet alltså inte hur jag ska göra. Jag fattar ju att det är ohållbart att ligga och köra till Listerby, särskilt när Axel är över året för då får han ju ingen plats där. Samtidigt känns det som en trygghet i flytten att inte ta allt samtidigt. Någon som har något att inflika i mina funderingar, något som kan få mig att veta bestämt hur jag ska göra?

Sniglar och prickar

I förra veckan när barnen var sjuka och det regnade väldigt mycket så satt barnen och tittade ut. På regnet kan man tro, och visst har Viola noterat noggrant när det regnat, men det var inte därför de drog med sig sina täcken och klättrade upp i fåtöljen för att titta...
Det var en snigel på fönstret och det följdes noga när den lilla stackaren kröp uppåt. Vi berättade ju inte för Björn om vad som hänt utan när jag gjorde ett ärende på kvällen så frågade Viola Björn flera gånger vart snigeln tagit vägen. Björn förstod ingenting men han fick ju en förklaring sen i alla fall. Just nu sjunger vi mycket sången om snigel och jag byter ut snigel mot barnens namn så nu går Malva runt och hötter med fingret och sjunger "lilla Axel, akta dig"
I fredags var barnen feberfria och pigga så på lördagen när vi pysslat lite i lägenheten och jag gått en runda på stan så åkte vi till Kalmar. Vi sov över hos barnens mormor och på kvällen började Viola få en massa prickar. Vi trodde först värmeslag för de syntes först på den delen av ansiktet som hon legat och sovit en stund på. Men under natten så kom det massor. Hon verkade inte alls besvärad och jag försökte envist googla på mobilen. Bilderna var inte lätta att se så vi ringde 1177 för säkerhets skull och de trodde tredagarsfeber eller i alla fall virus. Inget som smittar, men ibland när barn varit feberfria en dag så kan de få en massa prickar. Antar att det är immunförsvaret som hittar på reaktionen?

Glad är hon i alla fall! Prickarna blossar upp lite när hon legat varmt, så när hon vaknar är hon som rödast annars är det mest knottrigt. Här nedan ser man en närbild på ansiktet. Hemskt alltså! Och då är det ju fotografering på dagis imorgon. Hur ska det gå? Hon var i alla fall välkommen jag har pratat med dem och de var mest oroliga för vattkoppor, men det är det inte.
När vi kom hem läste vi på lite om just tredagarsfebern och där står det om svullna ögon och vi pratade faktiskt om det när hon hade feber och vi tänkte att det kanske var att hon var väldigt trött. På bilden ovan tycker jag ögonen ser fina ut men när de tittar på snigeln så tycker jag man ser att de är lite svullna och "tunga".


I alla fall så på söndagen gjorde Björn, jag och Axel några ärenden på IKEA (vart annars? ;-) ) Vi hade gjort en tabbe med Violas madrass till kura-sängen så vi behövde köpa en ny. (Ja, det hände en olycka i den så vi ställde den på trädäcket för att torka. Det var bara det att medan vi pysslade och hade oss kom ett litet regnoväder. Litet är en underdrift alltså, det regnade ju i dagar och ja det rann om den där madrassen så vi insåg att den kommer vi aldrig få torr och fin igen) Så vi bad om hjälp att hitta en madrass på sängavdelningen och fick nedskrivet vart vi skulle hämta den. Så vi hämtade den och så kom vi hem och ser att det är fel storlek! Så nu får det ju likväl bli en tur upp till IKEA igen bara för att byta! Åh, att vi inte kunde dubbelkollat när vi tog den på lagret eller åtminstone när vi packade in den i bilen... 10 cm fel...Vi håller på att packa och fixa. Mindre än tre veckor kvar till flytten och det känns minst sagt nervigt. Skönt på ett sätt när det är gjort, men vi kommer sakna huset också. Och grannarna och närheten till naturen (trädgården tex). Men det finns ju ett drömhus där för oss sen. Lägenheten är ju jättefin den också så det blir nog bra. I alla fall, tillbaka till packandet. Jag tycker vi samlar på oss för mycket. Jag ska stå på loppis på lördag i Wämöparken och dessutom har vi bestämt att gå igenom lådor som vi aldrig packade upp i huset. På bilden ser ni sådant som aldrig packats upp. Min studielitteratur! Viola norpade en och satt och bläddrade på pottan. Jag tror hon fastnade för stjärnorna och inte för att det var en bok om projektledning. (Den har jag aldrig läst, det var 5 böcker som stod på en lista och som aldrig behövdes. Usch vilket slöseri!)

Och nu när vi ändå pratar böcker. Ni vet väl att jag skrivit en bok? Nä, jag bara skojar, men min namne har skrivit en bok. Boys heter den och handlar om en hund, dennes ägare och hans son. Helt okej bok, men väldigt svensk. Dystert på något sätt. Dubbla känslor till att vissa delar är skrivet som talspråk. Det är en lite speciell bok helt enkelt.

Sjukstuga x4

Här är 4 av 5 familjemedlemmar sjuka. Vilket innebär ledsna miner och ingen sömn för någon egentligen. Eller Viola sover mer än hon brukar, Malva sover orolig och Axel sover orolig och föräldrar sover i princip inget alls.

För att spä på eländet skallade Malva mig i ansiktet igår. Det var såklart inte meningen. Hon kastar sig ner i ens knä och kastar sig bakåt (ja, hon hittar ofta på sådant och vi är livrädda att hon ska skada sig, hon kastar sig gärna mot folk om hon klättrar upp något så man får verkligen vara beredd) I alla fall har jag ju numera glasögon med enbart skalmar och de är fastskruvade i glaset och det är rätt rejäla skruvar som sticker ut en bit och när hon slog i dem slog de till med rejäl kraft precis intill ögat. Jag höll på svimma, så ont gjorde det! Helt otroligt. Först tårades bara ögat men så kände jag att jag blev blöt intill och då hade skruvarna gjort hål i huden så det blödde. Det blev rejält svullet men jag tror faktiskt jag slipper bli blå i ansiktet men jag kunde ju inte sova på den sidan i natt så inte nog med sjuka barn som vaknade titt som tätt vaknade jag av att jag vände mig om till min favoritsida!

Idag har varit den värsta dagen hemma på mycket länge. Axel har skrikit i timmar, helt otröstlig, han blir helt genomsvett, jag med för den delen. Sedan är de andra två ledsna, hängiga och bryter samman för det mesta och tyvärr är Viola lite irriterande när hon i tid och otid springer efter och berättar att Axel är ledsen. Jo, tack jag vet det och jag jobbar på det. Malva är i trotsperiod. Hon vägrar allt man säger till henne och det orkar hon göra som förkyld. Jag som känt mig hemskt hängig orkar å andra sidan inte mycket.

Men jag hoppas det blir bättre imorgon. Vi får hoppas Björn slipper bli sjuk den här gången också. Vi har ju lite planer för helgen så det vore ju trevligt om något som planerades den här veckan blir av.

Födelsedagskalas på Öland

Börjar med en bild från när Axel åt lite gröt en kväll. Han tycker det är ganska spännande med mat och gapar stort när man tar fram en sked. Men däremot verkar inte hans smaklökar lika förtjusta, han grimaserar över det mesta och klöks ibland. Men Det kan ju också bero på konsistensen. Gröten är i alla fall det som det inte klöks eller grimaseras över.

Tänka sig att Viola ville vara med på kort när jag hade kameran framme...I lördags var det dags för kalas på Öland för Frida som fyllde år men vi blev sena för Malva kräktes i bilen och över Björn så jag som visste att mamma skulle tvätta då vi talats vid tidigare lämnade lite tvätt och bytte om. Björn och jag behöver ombyteskläder vi också... Det är dock mycket konstigt. Malva kan gunga i timmar, hon kan åka snurror på lekplatser och sedan gå ostadigt iväg när hon är så snurrig i huvudet av åkandet, men blir lätt illamående i bilen! Hur lyckas hon?

Men när vi väl kom till Öland så väntade två tjejer på Viola och Malva och de (och vi så klart också) hade väldigt roligt. Nedan är självaste födelsedagsbarnet!


Emma med Malva i bakgrunden
Sedan sa Viola att vi skulle ha en bild på henne och Emma, så då ordnade jag det!
Barnen lekte och lekte och busade. Och så åt vi god mat, och som sig bör var det även dags för tårta och kaffe. Då ska ju födelsedagsbarnet blåsa ut ljusen. Så här nöjd ser man ut när man lyckats med det!
Dock var det fler som ville blåsa ut ljusen så alla fick försöka (dock var det bara barnen som ville blåsa ut ljusen, kanske det inte lockar lite mycket för oss som fått göra det många gånger?)
Sedan skulle Malva blåsa ut ljusen och hon var lite nära ljusen men det gick bra. Även om vi nästan tänkte ta henne för det såg lite nära ut. När jag sedan kollade bilderna ser det hemskt nära ut. Beror väl på att det är taget framifrån så man ser inte avståndet, men det ser nästan ut som hon tänker äta lågan.
Axel var med också, han låg mest på golvet och rullade runt och kämpade med att ta sig någonstans. Han är nämligen väldigt förtjust i ballonger så när det låg en ballong på golvet ville han dit och jobbade och jobbade men kom inte närmre. Men det är bara att inse, snart kommer han börja krypa eller något... Då blir det verkligen full fart här.
Vi hann även med ett ärende till en butik som inte finns i Karlskrona då Björn hade ett presentkort på SOVA (vi tyckte loggan var ganska lik sovjätten så vi råkade göra ett besök där någon dag tidigare och vi tyckte det var lite pinsamt att vi tog fel, men har man liknande logotyper får väl de skylla sig själva) SOVA var för oss en ganska omtumlande upplevelse. När man mest fått sina sängkläder och köpt i övrigt på IKEA och några gånger på Hemtex så fick vi en chock över hur mycket ett påslakan eller till exempel enbart ett örngott kan kosta. Det var knappt några set och det var många tusenlappar som man fick betala för det billigaste, om man tex ville plocka ihop två örngott och två påslakan. Vi tyckte ju till en början att vi hade ett väldigt bra presentkort och trodde nog vill skulle komma hem med något ordentligt, men det blev till slut två kuddar att dekorera med. Våra första Lexington-kuddar (förmodligen de enda som kommer köpas, jag hade ju berättat för Björn om märket innan och om stilen som märket liksom är, men hade inte riktigt vetat vad de kostade)

Nu kan jag inte visa kuddarna (Hm vi inreder inte i rött, vitt och blått så det var lite svårt att hitta en favorit, eller det fanns ju fina grejer men just att det skulle passa, men jag tror vi hittade något bra. Och det övriga sortimentet var ganska likt Lexingtons så vi tog och unnade oss just Lexington därför att. Prisklassen var i princip densamma vad man än valde) då de står i sin påse i lägenheten så när vi flyttat dit får ni se...

Hm... alltså, nu menar jag inte att sakerna på SOVA var dåliga, materialen var många gånger fantastiska, det är liksom skillnad på billigt och dyrt, kanske inte så mycket som prisskillnaden, men jag antar att man får betala lite extra för märkena precis som det brukar vara. Men jag vet inte, det kändes ändå inte som något vi skulle lägga pengar på annars.

Sedan var vi ju barnfria på kvällen! Helt underbart! Barnen hade ju dessutom varit exemplariska så då kändes det ju ännu bättre. Jag hoppas att vi kan få fler tillfällen i framtiden att smita i väg några timmar och bara vara Anna och Björn.