Här är en väldigt suddig bild på min lillebror eller lillasyster. I början av oktober är det tänkt att h*n ska komma. I torsdags var mamma och pappa på rutin-ultraljud och jag fick inte följa med. Jag fick vara hos E och E:s mamma under tiden och jag märkte knappt att mamma och pappa var i väg. E och jag busade en massa. Vi trodde först att lillasyskonet var beräknat till E:s mammas födelsedag men barnmorskan tror ett par dagar senare i början av oktober. Fast mamma och jag tror ändå att syskonet kommer på E:s mammas födelsedag...
Så nu hoppas vi att allt går bra, så jag kan bråka och busa med någon mer än mamma och pappa. Fast jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt med ett lillasyskon.. Men det upptäcker jag nog...
I lördagskväll skulle vi, mamma, pappa och jag, till Isak och Ellie för att hälsa på. Men när mamma lyfter ut mig ur bilen såg jag till att kräkas på deras gårdsplan. Jag hade varit kräkfri länge, och mamma och pappa trodde jag ätit någon olämpligt. Jag hade ju smakat på nästan allt i trädgården, stenar, gräs, gungställning (och kundvagnar tidigare på dagen på torsdagen) och sedan kräkts en gång. Men sedan satte jag i halsen när jag fick smaka paprika hos farmor och farfar, en stor bit kom upp och lite till. Jaja, sa mamma det var bara otur. Men precis när vi skulle umgås med Isak och Ellie och deras föräldrar lyckades jag kräkas ordentligt, och för att vara på den säkra sidan åkte vi hem. Fast vi var alla rätt besvikna. De flesta kvällar är vi hemma så vi hade alla längtat efter att få komma iväg och umgås. Mamma och pappa med andra vuxna och jag med några busiga kompisar. Ellie brukar visa en massa bus jag kan göra och jag vill gärna lära mig fler...
Men vi hoppas att snart kunna ses när jag mår bättre. Det verkar inte vara något smittsamt, och jag har ingen feber eller så, så det ska vara lugnt. Förhoppningsvis går det över. Och sedan kan jag träffa alla kompisar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar